Att ha eller inte ha ansvar – det är frågan

Att skadeståndshotet mot revisorer har ökat efter en rad uppmärksammade fall är ingen överraskning. Men hur mycket ansvar kan man egentligen utkräva av en revisor?

Frågan om revisorernas skadeståndsansvar är ständigt aktuell och lika hett debatterad. Något även regeringen tagit fasta på. För knappt ett år sedan, i april 2016, kom betänkandet Revisorns skadeståndsansvar (SOU 2016:34) som redovisar frågor som rör revisorers skadeståndsansvar och ansvarsfördelningen mellan bolagsorganen.

I takt med stigande skadeståndsanspråk var regeringens initiativ efterlängtat. En revisor kan bli solidariskt skadeståndsansvarig med vd och styrelseledamöter om dessa genom vårdslöshet eller oaktsamhet har medverkat till samma skada. Men i praktiken är det oftast revisorerna som stäms eftersom det ger störst chans att få ersättning.

Det solidariska ansvaret har med åren helt enkelt blivit osolidariskt. Vilket branschorganisationen FAR konstaterade i en debattartikel i Dagens Industri i september förra året. I artikeln med rubriken Minska revisorernas ansvar lobbade FAR:s generalsekreterare Dan Brännström och dåvarande ordförande Jonas Svensson för att införa proportionellt ansvar, det vill säga, att ansvar utgår från den roll och uppgift som respektive bolagsorgan har.

Bertil Oppenheimer, auktoriserad revisor på BDO, har verkat i branschen sedan 1973. Vad gäller skadeståndsfrågan märker han en tydlig attitydförändring.

– Min bedömning är att man är mer stämningsbenägen i dag. Jag blev auktoriserad revisor 1979 och då satt man på hög piedestal. Man var kundens bollplank på alla sätt och vis, de gjorde som man sa och man blev aldrig ifrågasatt, säger Bertil Oppenheimer.

Enron-skandalen i USA i början av 2000-talet var en av händelserna som skakade om hela branschen. För den som inte minns rapporterade Enron enorma vinster fast koncernen gick med blödande förlust. Det blev av naturliga skäl ett stort ståhej och frågor om revisorns ansvar var plötsligt i ropet. Även Sverige har skakats av omskrivna fall, såsom Kraft- och Kulturmålet samt Prosolvia-domen.

Bertil Oppenheimer har haft anledning att grubbla över detta. Han vet vad det innebär att bli anmäld till Revisorsinspektionen (RI) och varnad, men även vad det innebär att genomgå en rättsprocess rörande skadeståndsansvar. Rättsprocessen pågick under flera år och BDO och Bertil Oppenheimer förlorade i tingsrätt och hovrätt, men friades slutligen från skadeståndsansvar av Högsta domstolen 2014.

– Jag har alltid tyckt att jag har varit en noggrann revisor. Men det man kanske inte var lika noga med förr, när jag började 1973, det är man mer noga med i dag. Då kunde en revisor göra bedömningar i form av termen bör. I dag är det mycket mer reglerat vad du ska göra – och följer du inte det då pekar Revisorsinspektionen med stora fingret. Jag blev ju fundersam när allt det här pågick och tänkte ofta; ska jag överhuvudtaget jobba med revision?, berättar Bertil Oppenheimer.

Hans bild av den ökade tendensen att stämma revisorer bekräftas av Anders Bergsten, ansvarig för det gruppförsäkringsprogram på Willis Towers Watson som FAR erbjuder medlemmarna.

– Den stora skillnaden från tidigare är att man i dag generellt är mer stämningsbenägen. Trycket på rådgivare, revisorer och redovisningskonsulter har ökat i Sverige. Det blir allt vanligare att kunder riktar skadeståndskrav mot dem som lämnat felaktiga råd i sin yrkesutövning, säger Anders Bergsten.

– De nya tekniska hjälpmedlen är effektivare, men det ska gå snabbt och då kan det också gå snett. Allt har blivit mer komplext och därmed ökar risken för att fel uppstår, tillägger han.

Revisorn måste enligt lag ha ett fullgott försäkringsskydd. Det förekommer även att vd:ar och styrelseledamöter har ansvarsförsäkringar, men de beloppen är ofta lägre. Försöker man hitta gemensamma nämnare hos de revisorer som blir stämda får man dock leta förgäves.

– Alla revisorer riskerar att dra på sig stämningar. Det skiljer sig inte om man arbetar på en större eller en mindre byrå. De fyra största revisionsbyråerna är däremot de man oftast hör talas om. De har merparten av revisionskunderna och de uppmärksammade tvisterna, säger Elin Awerstedt, tvistemålsexpert och partner på Frank Advokatbyrå.

Elin Awerstedt talar vidare om revisorns stundtals orubbliga lojalitet gentemot kunden.

– Min bild är att revisorerna är oerhört måna om sina kunder. Om en kund är missnöjd är det lätt hänt att revisorn säger: ”Jag tar på mig det här”. Många gånger är lojaliteten så stark att revisorn inte hinner tänka efter innan han eller hon har tagit på sig ett visst eller allt ansvar. Det är då det kan bli problematiskt.

Någon som har erfarenhet av att grotta ner sig i svåra revisionsärenden är Sandra Bjerke, skadejurist på Länsförsäkringar. Av kundvårdsskäl kan revisorn vilja ersätta en missnöjd kund omedelbart, men detta sker på egen risk, betonar hon.

– Dels finns det en risk att försäkringen annars överhuvudtaget inte gäller för kravet. Dels kan vi som är specialister på skadeståndsrätt och rådgivningsansvar göra en annan bedömning. Om vi anser att det inte finns någon skadeståndsskyldighet och revisorn redan har betalat ut ersättning kommer vi inte att kunna ersätta detta från försäkringen, förklarar Sandra Bjerke.

Den snart pensionerade revisorn Bertil Oppenheimer anser att yrket med åren har blivit tuffare.

– En revisor måste vara extremt alert och påläst. Man måste hänga med i lagstiftning och rekommendationer, säger han.

Sofia Hadjipetri Glantz