Våren är en hektisk tid för vår bransch, med alla årsredovisningar som ska upprättas, eller revideras. Nu har halva våren passerat och vi är vid halvlek. Under arbetets gång kan det vara lämpligt att fundera på om företagen verkligen har valt rätt regelverk. Det är ju nu valet av regelverk ställs på sin spets. Att byta mitt under bokslutsarbetet är inte att tänka på, men för nästa år kanske? Det är inte att förglömma att regelverken, trots att de handlar om upprättande av årsredovisning, påverkar den löpande redovisningen.
I och med att K3 numera inte kräver en enda notupplysning mer än vad årsredovisningslagen kräver av mindre företag, bör nog en hel del mindre företag överväga att gå över till K3. I synnerhet om de har en lite mer komplex redovisning än det allra minsta företaget. Jag tänker i synnerhet på ändringen i K2 punkt 2.6. Numera står det i punkten att varje transaktion ska redovisas var för sig. Enda undantaget från denna regel finns i kapitel 6 och 7 och gäller då enbart i dessa kapitel.
Den nya skrivningen innebär att det inte är tillåtet att använda sig av säkringsredovisning avseende ränteswapar. Detta framgår också i en annan skrivning i K2. Frågan om säkringsredovisning är reglerad och K2 tillåter enbart viss säkringsredovisning, det vill säga säkringsredovisning av poster i utländsk valuta som säkrats mot en valutatermin. Eftersom frågan är reglerad kan ett företag inte heller göra ett analogislut på reglerna om valutasäkring avseende andra säkringsinstrument. BFN har utrett och beslutat att det enda som tillåts i K2 är just valutasäkring. För den intresserade läsaren är det inte ens ett får avseende valutasäkring av poster, det är ett ska!
Nåväl, åter till ändringen i punkt 2.6 i K2. Den tidigare skrivningen innebar att K2 tolkades på ett annat sätt än vad som kan göras i dag. Bland annat har FAR:s policygrupp för redovisning ändrat sin RedU 9 som handlar om bostadsrättsföreningars förvärv av paketerade fastigheter. FAR:s policygrupp har kommit fram till att den ena av de två metoderna inte är tillämplig för ett företag som tillämpar K2.
Jag kan hålla med om att det inte alltid har varit lätt att tolka K2, men jag upplever att K2 i dess nuvarande utformning är mycket tydligare än tidigare. Förutom dessa ändringar skärps också reglerna kring vad som ska aktiveras avseende tillkommande utgifter på byggnader. Den stora frågan är egentligen inte vad som ska aktiveras – den riktigt tunga frågan är vad som ska kostnadsföras omedelbart. Jag vet inte hur många frågor jag har fått om detta. Frågeställningen kryddas ofta med orden, men byggnaden blir mer värd eller det ökar värdet på byggnaden. Men sedan när ska vanlig svensk redovisning spegla marknadsvärden? Och vad betyder mer värd? Och för vem? Redovisningen ska visa förbrukningen av en utgift, det är därför vi skriver av. Och årsredovisningslagen talar inte om marknadsvärden, den talar (om nu en lag kan tala) om anskaffningsvärden.
K2 kan då upplevas som kantigt och ligga för nära skatterätten, om nu någon tycker skattelagstiftningen är kantig. Jag säger bara moms. Men K2 är ett förenklat regelverk och en av dess fördelar är att det inte behövs så stora justeringar i inkomstdeklarationen.
Tro inte att jag menar att alla företag ska byta från K2 till K3. K2 fungerar utmärkt för det mindre företaget med enkla transaktioner. Men vissa företag bör definitivt omvärdera sitt val.
Tyvärr har alldeles för många företag valt K2 bara för att de är mindre. I ärlighetens namn tror jag inte att företagen alltid har valt själva. Någon annan har gjort det åt dem. Kanske är det dags för ”någon annan” att omvärdera sina råd?
Caisa Drefeldt är auktoriserad revisor och redovisningsspecialist på KPMG i Göteborg. Hon skriver i vartannat nummer av Balans.