Många utmaningar kvarstår för en fullt ut integrerad modell när det gäller företagens tänkande och rapportering av både finansiell och icke-finansiell information. Amanda Sonnerfeldt och Caroline A. Pontoppidan uppmanar till en bredare diskussion om framtidens redovisning.
Finansiell stabilitet och hållbar utveckling är ständigt i fokus i dagens samhälle. Detta har över tid lett till en betydande ökning av lagstiftningsinitiativ och riktlinjer för krav på hållbarhetsrapportering. Den reviderade årsredovisningslagen som tvingar större företag att rapportera de ”hållbarhetsupplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning och resultat och konsekvenserna av verksamheten” är det senaste exemplet.
Årsredovisningslagen ger företag en viss flexibilitet när det gäller val av ramverk för hållbarhetsredovisning. Global Reporting Initiative (GRI) används i hög utsträckning av svenska företag. Frågan är om integrerad rapportering (IR) kommer att kunna få samma fotfäste bland svenska företag och organisationer? IR ska dock inte ses som en ersättning för GRI utan som ett komplement och en vidareutveckling av företagens icke-finansiella rapportering.
I slutet av 2016 hade vi möjlighet att delta vid två konferenser med fokus på att utveckla och främja integrerat tänkande och integrerad rapportering. Först var det Integrerat tänkande och rapportering i praktiken, i Rom 17–18 november, därefter Dialog om det långsiktiga värdeskapandet – att minska informationsgapet mellan aktörerna på kapitalmarknaden, i London 6–7 december. Här vill vi förmedla några av de viktigaste teman som debatterades under dessa två arrangemang, i förhoppning att det kan inspirera såväl andra akademiker som praktiker till fortsatt diskussion om framtidens redovisning. Vi tror också att det bland dessa frågeställningar kan finnas bra uppslag till studentuppsatser.
Hur kan integrerad rapportering bli mer kortfattad och relevant för investerares behov?
Hur kan bolagsstyrning förbättras genom integrerat tänkande och arbetssätt samt bättre kvalitet i rapporteringen?
Vilken roll har normgivare, kapitalmarknadsaktörer och akademiker för att utveckla integrerat tänkande och rapportering framåt?
Vilka rapporteringsbehov kan vi förvänta oss inom kapitalmarknaderna under 2000-talet?
Hur kan företags rapportering möta investerare och andra intressenternas behov av information som kan underbygga långsiktiga investeringar och därmed bygga ett långsiktigt förtroende?
Vilken roll kan investerare spela för att påverka förändring i verksamheters rapporteringspraxis?
Hur använder investerare information från företagens rapporter i sitt beslutsfattande och därmed i sina investeringar?
Kan integrerad rapportering stödja ett mer målmedvetet engagemang mellan investerare och företag?
Hur kan man bygga trovärdighet och förtroende kring nya former av rapporter?
Kan ”kapitalen” (mänskliga, intellektuella och sociala) i integrerad rapportering förmedla värdeskapande till investerare och intressenter?
Kan integrerad rapportering underbygga värdeskapande inom organisationer? Om, ja, hur? Vilka effekter kan förväntas för både organisationer och intressenter?
Hur kan organisationer möta informationskravet inom integrerad rapportering?
Vilka är de praktiska utmaningarna och hur kan de övervinnas?
Vad vet vi från forskningen och praxis om vilka modeller som är mest effektiva för att kommunicera organisationers strategiska planer för att skapa värde på kort, medellång och lång sikt?
Integrerad rapportering inom den offentliga sektorn:
Kan integrerad rapportering göra det möjligt för regeringar och andra offentliga organ och deras intressenter att få en bättre förståelse av tillgängliga resurser och hur de kan hantera dessa mer effektivt?
Vi har för närvarande ett osammanhängande system för organisationers rapportering. Det kan vara svårt att navigera i den allt mer komplexa rapporteringsmiljön för företag, investerare och andra intressenter.
Forskning som studerat organisationer som har varit ”early adopters” av IR visar att medan IR har en effekt på medvetenhet, processer och strukturer för alla kapitalen inom företaget, så har detta inte nödvändigtvis stimulerat nya upplysningsmekanismer (Stubbs & Higgins, 2014). Annorlunda uttryckt, integrerad rapportering har inte utmanat företagens grundläggande DNA (Stubbs & Higgins, 2014, s. 21). Det finns dock andra studier, utförda i Sydafrika där det är krav på IR för företag av allmänt intresse, som visar att investerare drar nytta genom en bättre förståelse av de risker företagen står inför (CIMA, 2016). Detta innebär en minskning av informationsasymmetri mellan organisationen och dess intressenter (IIRC, 2015).
Under de kommande åren har vi en möjlighet att överväga om de rapporteringsvägar vi utvecklar är de rätta för att säkra framtidens behov av effektiv styrning av företag och kapital. Vi ser gärna en vidareutveckling av den plattform som dessa konferenser har erbjudit, där företag och forskare kan diskutera hur rapporteringen kan möta investerare och andra intressenters behov av information som kan underbygga långsiktiga investeringar och därmed bygga ett långsiktigt förtroende.
Amanda Sonnerfeldt är lektor vid Lunds universitet
Caroline A. Pontoppidan är docent vid Copenhagen Business School