Globetrotter med spring i benen

Han upptäcker världen genom löpning och värvar kunder till brutala långlopp. Björn Dahlström är redovisningskonsulten på Grant Thornton som inte väjer för en utmaning – och som är på väg till New York för att springa sitt 47:e maraton.

Du har hittills sprungit 46 maratonlopp – varför?

– För att man är lite halvtokig! Men också extremt envis och uthållig. För mig kittlar utmaningen i distansen, men också möjligheten att se världen. Jag har sprungit ungefär hälften av alla maraton utomlands, och har fått uppleva otroliga platser tack vare löpningen.

Du kommer att springa två maratonlopp på fyra veckor. Det låter helt klart lite galet?

– Ja, det är inte helt optimalt att springa så tätt, dessutom har jag en skada i vaden. Jag kom precis hem från Chicago Marathon och fick nästan linka runt, och snart är det dags för New York Marathon. Det var inte meningen att jag skulle köra New York i år, men när min svåger anmälde sig blev det så att jag hakade på. Det ska nog gå bra bara jag får vila en stund nu.

Vilken är den häftigaste platsen du sprungit ett maraton på?

– Det är svårt att välja en, men på topplistan kommer definitivt Kilimanjaro Marathon i Tanzania och Buenos Aires Marathon då vi vandrade inkaleden några dagar efter loppet. Peking Marathon var också en häftig upplevelse, då startade vi på Himmelska Fridens Torg vilket kändes väldigt speciellt med tanke på allt som hänt där genom historien.

Har du haft nytta av ditt intresse i karriären?

– Det finns ju en del kunder som är intresserade av löpning, och det är ett bra samtalsämne för att skapa en närmare relation med dem man jobbar med. Men framförallt har löpningen hjälpt mig karriärmässigt i och med att jag orkar mer. När det är stressigt på jobbet hjälper det otroligt mycket att sticka ut och springa, man rensar verkligen skallen och hittar ny energi.

Något maratonlopp du skulle rekommendera?

– Ska man bara springa ett lopp ska man springa New York Marathon. Jag har sprungit det åtta gånger hittills, och det är alltid en riktig folkfest. Drygt 50.000 deltagare och hur mycket publik som helst som står och hejar. Man startar på Verazzanobron på Staten Island med utsikt över hela Manhattans skyline, till tonerna av Frank Sinatras ”New York, New York”. Det är så mycket löpare att hela hängbron gungar.

Har du sprungit något riktigt hemskt lopp?

– Ja, ett fjällmaraton på 1800 höjdmeter. Det var väl lite väl mycket uppåt kan jag tycka. Dessutom var jag förkyld, så i efterhand skulle jag inte ha startat alls. Jag bröt halvvägs. Ett annat riktigt jobbigt lopp var Schweiz Marathon då det var nästan 30 grader varmt. Jag hade inte räknat med den hettan, så jag tog helt slut på vätska och blev yr i skallen på slutet. Jag fick gå sakta i mål.

Semestrar du aldrig som vanligt, utan att springa lopp?

– Nej, det är dåligt med det. Jag tycker att löpningen är ett ypperligt sätt att upptäcka nya platser. Till exempel New York Marathon, loppet går genom alla stadsdelar och man får verkligen en känsla för det unika med varje område – allt från det stimmiga folklivet i centrala Manhattan till de ultraortodoxa judiska kvarteren där man mest hör fotstegen från medlöparna. Det är otroligt häftigt!

Hur sprider du din löparlust?

– Jag har blivit lite av löparkillen som folk kommer till för tips och råd, och jag vill tro att jag har inspirerat en och annan till att börja springa. Faktiskt har jag fått en kund att göra en svensk klassiker tillsammans med mig – alltså fyra svenska långlopp – och som gillade det så mycket att han ska göra om det nästa år!

Therese Johansson