I min förra krönika ställde jag frågan: Vad är performance? Mitt svar var att performance normalt är resultatet, oftast före skatt. Ett område som ständigt ställer till problem är justeringar av detta resultat. Att rapportera någon form av justerat resultat i texten (i resultaträkningen är det inte tillåtet), är därför ganska vanligt.
Därför är ESMA:s nya standard rörande Alternative Performance Measures (APM) mycket välkommen. ESMA är de europeiska finansinspektionernas centralorganisation och har försökt reglera informationen kring begrepp som inte är hämtade direkt ur de finansiella rapporterna. En liknande reglering har funnits i USA sedan it-kraschen, då justerade mått ställde till stora problem. På svenska heter standarden Alternativa nyckeltal, vilket tyvärr är ett trängre begrepp än ”performance measures” och leder tankarna till själva nyckeltalen. ”Alternativa prestationsmått” hade varit en naturligare svensk rubricering, eftersom problemet är bredare än bara nyckeltal.
Det är betydande belopp som i svenska börsföretag benämns störningsposter. För perioden 1997–2015 uppgick de till 15 procent av helårsresultatet. I ungefär hälften av fallen handlar det om olika typer av omstruktureringskostnader och i ungefär en femtedel är det nedskrivningar. Därutöver är det juridiska tvister, skadestånd, bränder, försäkringsersättningar, uteblivna tilläggsköpeskillingar, ovanliga kundförluster, förvärvskostnader med mera. Störningsposterna är klart störst i fjärde kvartalet (6,6 procent av helårsresultatet) och minst i det första (1,1 procent). Det är dock inte alla företag som rapporterar ett justerat resultat. Många nöjer sig med att informera om att resultatet inkluderar vissa störningsposter.
Standarden slår till när företagen presenterar ett mått som inte återfinns i räkenskapstablåerna, alltså i resultat- och balansräkningen eller i kassaflödesanalysen. Då ska måttet definieras och kopplas till den mest relevanta rubriken i tablåerna. Det är inte förbjudet att beskriva en kostnad som exempelvis omstrukturering, utan det är när rörelseresultatet exkluderar omstruktureringen och benämns exempelvis ”justerat rörelseresultat”, som de nya reglerna slår till. Direkt i anslutning till justeringen måste begreppet förklaras.
Reglerna är mycket välkomna bland professionella användare. Resultatet i en kvartalsrapport är ofta justerat och det är ibland omöjligt att få fram vad som justerats (gäller i ungefär tio procent av de börsbolag som redovisar en justering). I de flesta fall finns det dock förklarat någonstans, men eftersom rapporten ofta är på 20–30 sidor tar det tid att hitta, och tid är något som användare har lite av direkt i anslutning till rapporten. Inom några minuter måste viktiga beslut fattas, oftast baserade på detta justerade resultat. Information om justeringen är därför helt central.
Andra vanliga begrepp som återfinns i texten till rapporten och därför måste förklaras, är exempelvis EBITDA (rörelseresultat före avskrivningar), nettoskuld, räntebärande skulder, kassaflöde, fritt kassaflöde, EPRA Nav (fastighetsbolag), samt alla nyckeltal som baseras på dessa justerade begrepp. Ett och annat företag kommer säkert gnissla tänder över ESMA:s standard, men de kommer snabbt att bli gladare när de märker att de inte behöver ta upp värdefull tid på analytikerträffar och liknande med att diskutera självklarheter i rapporterna.
Peter Malmqvist Chefsanalytiker, Remium Nordic
