”Frågan bör riktas till regeringen”
Vad gäller själva kärnfrågan, som Lars Olle Larsson lyfter fram, varför inte regeringen begär samma återrapportering av sina myndigheter och verk som för statliga bolag så bör den frågan ställas till regeringen.
[...]
Man ska dock ha klart för sig att behov av en mer fullständig bild av organisationers verksamhet, såsom genom en hållbarhetsredovisning, kanske är av nytta för en användare som ska beakta olika aspekter på organisationens långsiktiga verksamhet och fortlevnad för att fatta finansiella beslut om nuvarande eller framtida placeringar. Behovet hos regering och riksdag kan se lite annorlunda ut. Dels har de som primär användare en helt annan möjlighet att skaffa den informationen på annat sätt, dels behövs ett normverk som är anpassat för offentlig sektor utöver vad som finns idag.
Det skriver Jonas Hällström, revisionsråd och auktoriserad revisor på Riksrevisionen.
RN bör ompröva påföljderna
”Införandet av EU:s revisionspaket innebär ett gyllene tillfälle att tänka nytt beträffande RN:s disciplinära verksamhet, särskilt som EU-reglerna medför nya disciplinära åtgärder (tidsbegränsade förbud att utöva revisionsverksamhet och sanktionsavgifter).
[....]
Det bör till exempel utredas vilken påföljd som ska utgöra normalpåföljd. Det borde vara erinran snarare än – som nu – varning. Jag inser att detta kan förutsätta ändringar i lagtexten. En alternativ lösning kan vara att införa en helt ny trappa som möjliggör en bättre nyansering av besluten. Trappan skulle kunna innehålla följande steg: kritik – allvarlig kritik – varning – upphävande.”
Det skriver Dan Brännström, generalsekreterare i FAR, branschorganisationen för redovisningskonsulter, revisorer och rådgivare i den pågående debatten om RN:s tillsyn.
Högskoleutbildning i förfall – en risk för branschen
Att jag inte är ensam om att vara bekymrad över högskoleutbildningens utveckling vittnar några debattartiklar om under de senaste åren. I januari 2013 gick nio historiker vid Uppsala och Linköpings universitet ut i ett ”veritabelt nödrop” då ”studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetskap: språket” (”Våra studenter kan inte svenska”, Upsala Nya Tidning 2 januari 2013). I tidningen Universitetsläraren nr 5/2013 skrev en universitetslektor vid Malmö högskola artikeln ”Studenter på 13-åringsnivå kräver nya arbetssätt”. Artikeln syftade till att väcka frågan om en ny utbildningsstrategi för att hjälpa och stödja de studenter ”som när det gäller lärandets praktik närmast går att jämföra med 13-åringar”. I Svenska Dagbladet, den 25 januari i år, skriver historieprofessorn Dick Harrison en artikel på samma tema; ”Högre utbildning är ett haveri”.
[...]
”För revisionsbranschen är det särskilt allvarligt med en högskoleundervisning som har brister eftersom en enda svag länk i revisionen kan leda till fel i revisionsberättelsen. Om framtidens revisorer i sin utbildning har sluppit krav på stringenta formuleringar och inte heller har förståelse för hur en undersökning ska genomföras med adekvata vetenskapliga metoder eller hur man på begriplig svenska ska rapportera om sina iakttagelser, är branschen mycket illa ute och i förlängningen även samhället i stort.”
Det skriver Stefan Engström, auktoriserad revisor på Auditor Revisionsbyrå AB, Tyresö, i en debattartikel som redan rönt många kommentarer på webben.