FAR:s policygrupp för revision har tagit initiativ till ökad samsyn mellan byråer, för att effektivisera arbetet vid byrårotation. Men erfarna topprevisorer ifrågasätter om delning av arbetspapper verkligen är vad som behövs.
Nyligen tog FAR:s policygrupp för revision initiativ till en dialog mellan ett antal stora byråer för att ”gemensamt finna former” för hur en ny revisor kan få tillgång till den tidigare revisorns arbetspapper.
Ökad byrårotation och skärpta krav på vad som ska rapporteras till revisionsutskottet i stora bolag ligger bakom initiativet. Enligt den nya EU-förordningen för revision ska revisorn exempelvis redogöra för väsentliga förändringar i granskningsstrategi på olika poster.
– Det blir svårt att göra detta utan mer detaljerade kunskaper om hur arbetet har utförts tidigare, säger Daniel de Paula, revisor på Deloitte och ledamot i FAR:s policygrupp för revision.
Bo Hjalmarsson, revisor på PwC och ordförande för FAR:s policygrupp för revision fyller i:
– Överlämningarna kommer bara att bli fler och det blir ineffektivt och frustrerande om det ska uppstå en diskussion om arbetspappren vid varje enskilt tillfälle. Därför behövs en samsyn, säger han.
– Det är ju inget absolut krav enligt god revisionssed att titta i tidigare revisors arbetspapper, men det är det effektivaste sättet, säger Daniel de Paula.
Problembeskrivningen delas av topprevisorer utanför policygruppen. Däremot ifrågasätts om det verkligen finns ett generellt behov för delning av arbetspapper.
– Självklart måste en revisor kunna begära och få del av arbetspapper vid behov, men vi ska inte göra detta till standard. Att gå in och eftergranska tusentals arbetstimmar som välrenommerade revisorer har gjort vore att lägga ribban orimligt högt, säger Hamish Mabon, vd för EY i Sverige.
– Ska jag vara riktigt ärlig känner jag mig orolig för att man skapar ett krav som leder till att revisorer ska överpröva revisorer.
Hamish Mabons personliga erfarenhet är att överlämningen mellan byråer redan fungerar utmärkt, i god kollegial anda.
– Vid större uppdrag sker det vanligtvis genom ett personligt möte. Då finns också en möjlighet att ta del av rapporter som redan finns i företaget. Personligen har jag aldrig behövt gå längre än så för att få ihop mina revisionsbevis.
Anders Malmeby, revisor på KPMG, är inne på samma linje.
– Kontakten är en nyckelfråga, min erfarenhet är att den är det viktigaste. Om ytterligare åtgärder behövs är en situationsspecifik fråga och det handlar inte nödvändigtvis om arbetspapper.
Men Bo Hjalmarsson delar inte samma entydigt positiva bild. Han menar att det förekommer att tillträdande revisorer är mycket nitiska och kräver att få se papper, med mycket administrativt arbete som följd.
– Frågan är vem som ska betala för detta administrativa arbete. Den revisor som blir utbytt ska kanske ha rätt att fakturera den tid som det tar att introducera den nya revisorn, säger Bo Hjalmarsson.
Anders Malmeby är positiv till att policygruppen bedriver ett framåtsyftande arbete i syfte att leva upp till EU-förordningens nya krav, men tycker inte att man ska ha en övertro på nyttan av att se andras arbetspapper. Varje byrå har sin egen datorbaserade revisionsmetodik och det går inte att effektivt transformera information hur som helst mellan olika metodiker och system, menar han.
– Det bör snarare ske genom ett gemensamt förhållningssätt kring vad som ska kommuniceras, säger han.
Förutsättningarna för att de största byråerna ska kunna enas om en standard tycks ändå ganska goda. Alla vill ju undvika onödig administration och dubbelarbete.
– Syftet med policygruppens initiativ är att vi ska nå en gemensam uppfattning om vilken information som ska kunna delas. Det handlar inte om att denna måste delas vid varje tillfälle, säger Bo Hjalmarsson.
Med andra ord, om det finns en överenskommelse i botten kan det bespara byråerna mycket administration.
– Historiken har ju varit att man ska skicka en massa brev till varandra med disclaimers och liknande, med en samsyn kanske vi inte ens kommer att behöva göra det, säger Bo Hjalmarsson.
Rakel Lennartsson
Fakta
ISA 510 kräver att en ny revisor skaffar sig revisionsbevis för att den ingående balansen är rätt. Det senare kan göras genom översiktlig granskning av företagets räkenskaper, eller genom att ta del av tidigare revisionsbevis.
I svensk tradition är det personliga mötet mellan revisorer också viktigt. Lagen säger att en avgående revisor är skyldig att svara på frågor från den tillträdande revisorn.
För vissa poster, eller informationspunkter till revisionsutskottet, kan den enda möjligheten att få fram korrekt och tillförlitlig information vara att titta i tidigare revisors arbetspapper.