Efter 20 år med IPSAS: ”Det är dags att börja undervisa i frågan”

I takt med att IPSAS tillämpas av allt fler uppstår behovet av en lärobok i ämnet. Caroline Aggestam-Pontoppidan och Isabell Andernack har skrivit den första oberoende boken om IPSAS.

20 år efter att idén om ”IFRS för offentlig sektor” lanserades tillämpas IPSAS i dag av internationella organ som NATO, OECD, EU-kommissionen samt ett antal afrikanska stater och Nya Zeeland. Därutöver är det många stater som aktivt arbetar med att anpassa sina nationella standarder till IPSAS, men utan att gå hela vägen. Med andra ord, de redovisar inte fullt ut ”enligt IPSAS”, men de är ”IPSAS complient” upp till en viss nivå, ibland så mycket som 95 procent.

– Då IPSAS inte är fullt ut förenligt med nationella redovisningsramar och det sätt som ett land styrs på, är många länder måna om att behålla kontrollen kring de standarder de andvänder för sin offentliga redovisning. Om staterna skulle välja att rapportera enligt IPSAS skulle det bli som för de privata bolagen – när det kommer nya standarder som inte passar deras verksamhet måste de ändå följa dem, säger Caroline Aggestam-Pontoppidan, aktuell med den första oberoende boken om IPSAS.

Till vardags är hon är docent på Copenhagen Business School där hon arbetar med både forskning och undervisning.

– Utifrån ett utbildningsperspektiv tycker jag och min medförfattare att blivande redovisningsekonomer borde ha i vart fall en till två lektioner i offentlig redovisning. Det är problematiskt att det inte finns så många rena fallstudier ännu, men vi har gjort vad vi har kunnat för att ge en bred introduktion.

Bokens fokus ligger på praktisk tillämpning och tolkning. Med hjälp av exempel från olika länder och olika offentliga organ fungerar den som en guide för hur man tillämpar IPSAS alternativt utfärdar IPSAS-kompatibla finansiella rapporter.

– Boken är inte en ersättning för att läsa själva standarderna. Vi rekommenderar att man läser den parallellt med att man läser standarderna, säger Caroline Aggestam-Pontoppidan.

En av de givna fördelarna med en global redovisningsstandard är jämförbarhet mellan länder. Men IPSAS syftar även till konsolidering inom länder, berättar Caroline Aggestam-Pontoppidan. Det vill säga möjligheten att upprätta ett slags koncernredovisning för staten. En sådan kan däremot gå på tvärs emot den förvaltningsmodell med självständiga myndigheter och kommuner som en del länder har, häribland i Sverige.

– Det är just den typen av frågor som gör att IPSAS är svårt att införa fullt ut. Olika förvaltningsmodeller när det gäller såväl ekonomisk som politisk styrning gör att delar av IPSAS inte passar alla, säger Caroline Aggestam-Pontoppidan.

Förmodligen är den finansiella rapporteringen inte heller lika avgörande för ansvarsutkrävandet i den offentliga sektorn som i den privata.

– Ansvarsutkrävande är mer komplext inom offentlig sektor. Förutom den finansiella redovisningen har staterna mycket statistisk rapportering och budgeten är nog ett viktigare politiskt redskap än själva redovisningen.

Enligt Caroline Aggestam-Pontoppidan är ansvarsutkrävande inom offentlig sektor ett underforskat område.

– Kanske behövde det starta med att vi fick bättre standarder. Sedan kan forskarna börja studera hur dessa faktiskt fungerar, säger hon.

Rakel Lennartsson