EU:s krav på hållbarhetsrapportering väcker känslor i Sverige

Omkring ett 50-tal instanser har tyckt till om förslaget att göra hållbarhetsrapportering obligatoriskt för uppemot 2.000 företag. FAR välkomnar förslaget, medan Svenskt Näringsliv är mer kallsinnigt.

Från och med räkenskapsåret 2017 kommer som minst cirka 6.000 av de största europeiska företagen att tvingas rapportera icke-finansiell information inom områden som miljö, mänskliga rättigheter och anti-korruption. Just nu arbetar medlemsstaterna med att implementera EU-direktivet i nationell lagstiftning och i en promemoria från justitiedepartementet föreslås en betydligt större räckvidd i Sverige än EU-direktivet kräver.

– I sak konstaterar vi att departementspromemorians förslag är nästan ordagrant översatt från EU-direktivet. Problemet är att man utsträcker det till så många fler företag än vad som omfattas av direktiver, säger Claes Norberg, redovisningsansvarig på Svenskt Näringsliv.

Han är också kritisk till att man i det svenska förslaget inte gjort någon egen konsekvensanalys av kostnaderna för företagen. En summa som har nämnts är en kostnadsökning i storleksordningen 40.000 kronor per företag, men det är en kraftig underskattning av vad det kostar att bedriva ett seriöst arbete med att ta fram hållbarhetsrapporter, menar Claes Norberg.

– För de företag som skulle tvingas att börja från början handlar det kanske om att anställa, anlita konsulter och bygga robusta system. I det sammanhanget motsvarar 40.000 kronor snarare vad det kostar att trycka hållbarhetsrapporten, säger han.

Är det inte motsägelsefullt att näringslivet talar om CSR i så många sammanhang, men när det kommer ett lagförslag ger man det kalla handen?

– Nej det tycker jag inte, CSR är en viktig del i företagens affärsutveckling och det bygger på att företagen har egna incitament att arbeta med de här frågorna.

Är det inte bra att lagstiftaren driver på utvecklingen?

– Vi menar att företagen vet bäst själva hur de kommunicerar med sina intressenter. Det kan vara genom en hållbarhetsrapport, men i mindre bolag kan det kanske ske direkt genom en dialog. Det är klart att om man tvingar bolagen så skapar man en utveckling, men frågan är vad den leder till?

Revisions- och rådgivningsbranschen, representerad av FAR, har intagit en mer positiv hållning till förslaget.

– Vi välkomnar förslaget, som vi tycker innebär ett förtydligande jämfört med nuvarande lagstiftning på området, säger Torbjörn Westman, affärsområdeschef på KPMG och ny ordförande i FAR:s arbetsgrupp för hållbar utveckling.

Inte desto mindre pekar han på ett antal punkter som behöver förtydligas:

– Jag noterar att lagförslaget begränsar revisorns arbetsinsats till att endast omfatta kontroll av huruvida hållbarhetsrapporten lämnats. Det bör tydliggöras att denna typ av kontroll inte är att likställa med en oberoende granskning.

Vidare ställer sig Torbjörn Westman tveksam till att ett företag som följer exempelvis GRI per automatik bedöms ha uppfyllt skyldigheten att rapportera enligt lagförslaget. Problemet är att en vedertagen tillämpning av GRI:s riktlinjer (som utgår från vad som är väsentligt för verksamheten) inte alla gånger kommer att överensstämma med lagstiftarens specifika krav på vad som ska rapporteras.

– En annan viktig fråga vi lyfter är hur praxis kommer att hantera integrerad rapportering. Detta kan innebära att hållbarhetsinformationen är utspridd och därmed inte ett särskilt avsnitt. Kommer de delarna i förvaltningsberättelsen som gäller hållbarhet att undantas revisorsgranskning eller inte, undrar Torbjörn Westman.

Nuvarande förslag innehåller inget krav på att hållbarhetsinformationen granskas av revisor, hur ser FAR på det?

– Som bransch anser vi naturligtvis att revision har ett värde, men frågan ska drivas utifrån att det är ett mervärde för bolagen, inte genom lagstiftning, säger Torbjörn Westman.

Rakel Lenartsson