Livet är en strid, säger min mamma ibland. Och visst, det är inte särskilt enkelt att vara människa. Men samtidigt finns det så mycket att vara tacksam för. Det blev jag påmind om när jag för några dagar sedan följde mamma till sjukhuset.
Allting fungerade så bra, från färdtjänsten till bemötandet och själva behandlingen. Och vad gott det var att få höra sjuksköterskan säga ”nu tar vi hand om din mamma” när jag var tvungen att stanna kvar i väntrummet.
I regel fungerar det mesta bra i vårt samhälle, men tyvärr är det undantagen som får rubriker och grumlar den allmänna bilden. Besöket på sjukhuset blev hur som helst en upplevelse som fyllde mig med tacksamhet.
Väl hemma hos mamma igen går vi iväg för att handla mat. Utanför affären sitter en ung kvinna och tigger. Mamma kan inte bara gå förbi utan stannar upp. Språkförbistringen försvårar kommunikationen, men kroppsspråket är desto tydligare: Detta är inte rätt, detta är inte rättvist!
När vi ska betala för matvarorna frågar min mamma kassörskan varför kvinnan som tigger inte får komma in i värmen. Det är uppenbart att det inte finns något bra svar. Mamma ser sig om och upptäcker en man som sitter och säljer bingolotter bakom ett litet bord: ”Han där får ju sitta här inne”.
As the snow flies ... Jag lyssnar på Elvis Presley när han tillsammans med dottern Lisa Marie sjunger In the ghetto. Texten var aktuell 1969. Den är lika relevant idag. Därför spelar jag den, gång på gång.
And his hunger burns ... På en och samma dag ser jag olika uppgifter flimra förbi: 50 miljoner människor är på flykt. Bara i New York finns 60 tusen hemlösa, varav 25 tusen är barn. Och i Stockholm vräktes 41 barn förra året.
And his mama cries ... Osökt kommer jag att tänka på påvens budskap till branschen i samband med världskongressen i höstas. Påven tryckte på att människan är så mycket viktigare än pengar, och att en bransch som vår måste präglas av en etik som inte sätter oss själva i centrum. Det måste finnas ett socialt ansvarstagande för svaga och utsatta, och unga människor måste få jobb. Påven menade allvar, det såg jag med egna ögon. Frågan är vad vi gör med utmaningen, för den finns där oavsett påvens tal.
Jag tror att branschen har en uppgift som sträcker sig bortom de tjänster som beskrivs på byråernas webbplatser. Vi kan och ska medverka till finansiell stabilitet, men också till ett näringsliv och samhälle som präglas av tillit och förtroende. Detta sker i både smått och stort. Varje tillförlitligt bokslut som underlättar företagandet och affärer företag emellan är en viktig komponent. Att vi aktivt deltar i kampen mot allt vad korruption heter är en annan.
Vi kan också påskynda utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Dagens sätt att leva och konsumera får allt större ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenser. Globala trender visar att förutsättningarna för att fortsätta ”business as usual” är omöjliga på 15–20 års sikt. Ingen får tro att någon annan ska fixa detta, utan alla organisationer och företag måste utveckla och implementera hållbara affärsmodeller. Här kan vår bransch hjälpa till och fylla en stor funktion.
Men samhället blir inte hållbart om orättvisorna består. Det tas en del politiska initiativ och civilsamhällets alla organisationer, liksom många enskilda personer, gör storartade ideella insatser för att hjälpa människor i nöd. Men det behövs mer, mycket mer.
Jag sitter verkligen inte på någon enkel lösning. Jag tror heller inte att det finns någon sådan. Det handlar i stället om tusentals olika lösningar och initiativ. Och frågan om hur du och jag själva kan bidra måste alltid finnas där.
När allt går bra är det lätt att bli fartblind. Under min dag med mamma tvingades jag att stanna upp och reflektera över varifrån jag kommer och vem jag är. Det var nyttigt. Att få tid att faktiskt upptäcka och uttrycka tacksamhet över allt som är gott i livet. Men också att på allvar fundera över hur jag på ett bättre sätt kan ta ansvar för min medmänniska.
Dan Brännström är FAR:s generalsekreterare.