Som forskare har man förmånen att få titta på ett stort antal årsredovisningar. I samband med genomgångar av årsredovisningar för noterade svenska företag under de senaste 30 åren är det två observationer som blir särskilt tydliga. För det första har årsredovisningarna blivit betydligt mer omfattande. För det andra innehåller de mindre information.
Detta kan tyckas paradoxalt. Mer omfattande texter borde innehålla mer information. Det som hänt är dock att texten i sig har blivit mindre informativ. På 1980- och 1990-talen tenderade årsredovisningarna att innehålla data och fakta om vad som faktiskt hänt under det beskrivna året. Det kunde vara uttalanden i stil med ”vi investerade 1,3 miljarder i en fabrik i land X” eller ”företaget är numera indelat i följande tre divisioner”. Under det senaste dryga decenniet har texten expanderat, men den tenderar att vara uppbyggd kring termer och begrepp med väldigt bred betydelse. Ett exempel är att man anger att företaget satsar på ”kärnverksamhet” (ibland samtidigt som man expanderar in i ett nytt affärsområde), ”kundrelationer” (satsade man inte på kunder tidigare?) eller ”hållbarhet” (vad innebär det i konkreta termer?).
Problemet med begrepp med bred allmän betydelse, som dessutom är positivt laddade, är att de inte kommunicerar vad företaget faktiskt gör. Användare av årsredovisningen kan tänkas vara intresserade av att få information om företagets strategi, och hur denna omsätts i konkreta handlingar. En strategi innebär att företaget väljer att fokusera på vissa saker, och väljer bort andra. Ett test på en strategi är därmed att det skulle vara möjligt att välja på ett annat sätt. Positivt laddade ord ger ingen vägledning till användarna av årsredovisningen, eftersom motsatsen inte är praktiskt möjlig. Det skulle inte vara rimligt att företag har som strategi att ”vara i spretiga verksamheter”, ”strunta i kunderna” eller ”satsa på kortsiktiga, ohållbara verksamheter”.
Moderna årsredovisningar ger alltså intryck av att vara kanaler för marknadsföring snarare än informativa och faktafyllda dokument. Det handlar om att skapa en känsla, genom att tillhandahålla berättelser om företaget. Någon kanske tänker: Javisst, framvagnen är ju marknadsföring, men vill man ha fakta ska man titta på de finansiella rapporterna (inklusive noter). Vi kan också konstatera att framvagnen har förändrats, genom att den fått ökad karaktär av dokument för marknadsföring under senare tid, och därmed blivit mindre användbar för den som är intresserad av fakta och data. Av större betydelse är kanske observationen att även noterna har ändrat karaktär över tid. Även noterna tenderar att bli mer omfattande och mindre informativa över tid.
Detta för oss in på den nu aktuella debatten om noternas användbarhet kopplat till vilka krav på upplysningar som ska finnas i IFRS. Problem som identifierats gällande upplysningar i årsredovisningen är att de överlag är alltför omfattande, och att den information som finns tenderar att bestå av standardformuleringar som inte ger företagsspecifik information till årsredovisningens användare.
De identifierade problemen med upplysningar har resulterat i hög aktivitet hos normsättare. Både IASB och FASB har startat projekt och gett ut rapporter om detta. EFRAG, i samarbete med vissa nationella normsättare, har tittat på frågan. IASB diskuterar även i sitt diskussionsunderlag (Discussion Paper) för uppdatering av Föreställningsramen att upplysningar ska innefattas i kommande versioner. Man talar exempelvis om att ”kommunikativa aspekter” och ”väsentlighet” ska vara vägledande i arbetet med upplysningar.
Även inom ramen för nuvarande IFRS-krav på upplysningar är det dock fullt möjligt att förbättra kommunikationen i upplysningarna. IFRS innehåller redan möjligheter att inte lämna upplysningar i de fall upplysningarna är oväsentliga. Det är alltså redan nu möjligt att ha fokuserade och företagsspecifika noter som inte är alltför omfattande. Men, den kanske viktigaste lärdomen är att det inte är några som helst problem att inom ramen för dagens reglering utforma årsredovisningar så att de blir mer informativa. Företag kan lämna mer fakta och data, och mindre texter med positivt laddade oprecisa begrepp. Detta gäller både i noter och i framvagnen.
Detta för oss tillbaka till den grundläggande frågan huruvida årsredovisningen ska ses som marknadsföring, eller som ett substantiellt underlag för ekonomiskt beslutsfattande. Personligen är jag helt klart för det senare synsättet. För att det ska fungera krävs förändringar i hur företagen väljer att formulera sig i årsredovisningar.
Jan Marton är docent och verksam vid Handelshögskolan i Göteborg. Han skriver i vartannat nummer av Balans.
jan.marton@handels.gu.se