Just nu pågår febril aktivitet runt om i landet med att färdigställa bokslut och årsredovisningar för kalenderåret 2014. Det är det sista året för många företag att upprätta sin årsredovisning enligt de gamla allmänna råden från Bokföringsnämnden. Alltså nya regler in och gamla regler ut.
Det är hög tid att analysera effekterna av bytet av regelverk. Mitt råd är att snarast möjligt göra styrelse och ledning varse vilka dessa effekter kan tänkas bli för företaget. Många företag har redan gjort denna analys, men jag misstänker att det finns en hel del företag som ännu inte gått igenom denna process.
Jag får löpande frågor om K2, som handlar om att företagen har angett att de följer K2 men där så inte är fallet. Som exempel kan nämnas företag som har redovisat pensionsåtagande inom linjen i stället för att redovisa åtagandet som en avsättning. Ett annat exempel är när ett företag lämnat upplysning om ett pågående skadeståndsärende men inte gjort en avsättning för detta trots att det var avgjort i första instans.
Det gör mig lite bekymrad att företagen och deras redovisningskonsulter och revisorer inte studerar regelverken. Om det framgår av årsredovisningen att ett företag följer K2 så borde det vara självklart att det är korrekt. Med risk för att upprepa mig själv; läs vad som står i en årsredovisning avseende redovisningsprinciper och ställ sedan frågan: ”Är det verkligen så redovisningen har upprättats?” Det finns all anledning att vara aktsam. I en nyligen avgjord dom framgår att tingsrätten noterat vad företaget skriver i sina redovisningsprinciper samt vilket regelverk årsredovisningen upprättats enligt. Detta är mycket intressant och det bör påpekas att i denna dom blev effekten ett skadestånd. Företaget hade inte redovisat så som de hade angivit att de redovisade. Intressant är också att tingsrätten i domen skriver att de inhämtat ett utlåtande från Bokföringsnämnden. I domskälet skriver rätten: ”Tingsrätten finner att stor tyngd bör ges åt Bokföringsnämndens yttrande som enligt förarbetena visserligen inte är ett organ som kan ge några bindande föreskrifter, men som ändock har ett stort ansvar i att kodifiera vad som anses vara god redovisningssed.” Kanske är det dags att ta Bokföringsnämndens allmänna råd på allvar och verkligen studera vad som skrivs i de allmänna råden!
På tal om allmänna råd blev jag kontaktad av en redovisningskonsult som var ytterst irriterad över Bokföringsnämndens allmänna råd om Bokföring. I synnerhet punkten som reglerar rättelse av verifikationer. Ett skäl som framfördes var att Bokföringsnämnden inte tar hänsyn till praktiska lösningar. Nej, det är korrekt att om en praktisk lösning står i strid med lag, så kan ingen ge ut rekommendationer eller allmänna råd som bryter mot lagen. Om ändring ska ske måste detta göras genom en ändring av lagen, i detta fall Bokföringslagen. Att hänvisa till vad som är praktiskt för ett litet företag för att redovisning av momsen ska stämma med skattedeklarationen är inte adekvat. Bokföringslagen gäller för alla bokföringsskyldiga, oavsett storlek på företaget!
Caisa Drefeldt är auktoriserad revisor och redovisningsspecialist på KPMG i Göteborg. Hon skriver i vartannat nummer av Balans.
caisa.drefeldt@kpmg.se