ESMA är en EU-myndighet med uppgift att övervaka bland annat börsföretagens finansiella rapportering. I Sverige utförs granskningen av NasdaqOMX. Iakttagelser som OMX gör diskuteras med övriga länders granskningsorgan. Iakttagelser som bedöms ha ett allmänt intresse publiceras. I våras släpptes det 13:e häftet med kommentarer till tio fall. Nedan presenteras tre av dessa som kan vara av intresse för svenska företag.
Immateriella tillgångar med obestämd nyttjandeperiod. Ett företag som säljer fotografiska artiklar redovisar som tillgång ”förvärvade kundkontakter” med ett belopp som uppgår till sju procent av balansomslutningen. 2011 ändrade företaget sin bedömning av tillgångens nyttjandeperiod från bestämd till obestämd. Motiveringen var att det enligt företagets bedömning inte fanns någon gräns för hur länge tillgången skulle kunna generera ekonomiska fördelar. Företaget hänvisade till att IAS 38 talar om en obestämd inte oändlig nyttjandeperiod med tillägget att i det aktuella fallet gick det inte att uttala sig om livslängden. Den aktuella tillsynsmyndigheten delade inte företagets uppfattning och förklarade att ändringen stod i strid med IAS 38.
En faktor av betydelse vid beslutet var att företagets kunder huvudsakligen var privatpersoner. När IAS 38 talar om obestämd nyttjandeperiod handlar det om att den är oförutsägbar. Det gäller dock inte för privatpersoner som ju alla kommer att dö. Att man inte vet när är inte ett tillräckligt argument för att avstå från avskrivningar.
Nedskrivning av goodwill. Företaget A redovisar en goodwillpost som överstiger 100 procent av eget kapital. Vid prövningen av värdet på goodwillposten har A identifierat sex kassagenererande enheter. Vid fördelning av kostnader till de olika enheterna har A inkluderat en andel av gemensamma administrations- och försäljningskostnader. Bland dessa ingår inte kostnader för cheferna för försäljning, ekonomi, information och personal. Enligt A:s uppfattning kan man inte hänföra dessa kostnader till enskilda enheter på ett rimligt sätt. Ett ytterligare argument som framförts är att vid en försäljning av någon av enheterna skulle de här kostnaderna inte beaktas när priset fastställs. Tillsynsmyndighetens uppfattning var att redovisningen inte var förenlig med IAS 36. Enligt standarden ska alla kostnader beaktas när man beräknar framtida kassaflöden.
Beslutet kan synas märkligt eftersom IAS 36, 39b, förutsätter att man bara ska inkludera kostnader som kan fördelas på ett tillförlitligt sätt. Normalt skulle jag utgått från att det utesluter fördelning av de kostnader som angetts ovan. Förklaringen till myndighetens beslut verkar vara att A i sin egen redovisning fördelat samtliga kostnader och därmed visat att en fördelning är möjlig. Ett dåligt argument. Oavsett hur företaget redovisat borde frågan varit om det gått att göra en tillförlitlig fördelning. Märkligt är också myndighetens argument att eftersom all goodwill fördelats liksom alla framtida kassaflöden så är det naturligt att också fördela alla kostnader!
Rörelse- eller tillgångsförvärv? Rederiet A köpte 2010 alla aktier i rederiet B från C. Tillgångarna i B utgjordes av aktieposter i fyra bolag som vart och ett ägde ett eller två fartyg som alla hade olika fraktavtal vilka ingåtts med hjälp av en skeppsmäklare. Varken B eller dess dotterbolag hade några anställda. Personal ombord, underhåll, med mera sköttes delvis av A delvis av andra företag. I samband med förvärvet accepterade tre anställda i C att börja arbeta i B i stället. Köparen, det vill säga A, hävdade att förvärvet enbart utgjorde en passiv investering där alla beslut om verksamheten sköttes av utomstående. Förvärvet redovisades därför som ett tillgångsförvärv och inte förvärv av en rörelse. Fartygen redovisades till verkliga värden och skillnaden mot förvärvspriset som goodwill.
Myndigheten delade inte denna uppfattning. Enligt IFRS 3 definieras en rörelse som tillgångar som tillsammans med ledningsaktiviteter med mera ger upphov till en avkastning. Avgörande för klassificeringen är enligt IFRS 3 Appendix B11 inte att säljaren lagt ut viktiga funktioner på andra företag eller vilka planer som förvärvaren har för den fortsatta driften. Det som standarden anger är i stället att eftersom förvärvaren själv kunde ta över hela förvaltningen handlar det om ett förvärv. En annan faktor som enligt min uppfattning stöder myndighetens bedömning är att förvärvet gav upphov till goodwill. Det är motsägelsefullt att hävda att man betalt mer för fartygen än vad som motsvarar deras verkliga värde.
I Sverige handlar frågan om tillgångs- eller rörelseförvärv vanligen om fastigheter. Skulle myndigheten komma till samma slutsats, det vill säga att förvärv av fastighetsbestånd normalt ska redovisas som rörelseförvärv? Jag tror inte det. Den administrativa verksamheten hos både köpare och säljare påverkas endast marginellt av att enstaka fastigheter byter ägare.
Rolf Rundfelt är professor i redovisning vid Linköpings universitet. Rolf Rundfelt skriver i vartannat nummer av Balans.
rolf.rundfelt@telia.com