Fördjupning: Detta är på gång i IFRS

Blir IFRS någonsin fullständigt?

Rörande rådfrågningen inledde jag med att det förmodligen var verklighetsfrämmande att fråga när IFRS kommer att bli fullständigt, kanske till och med om det någonsin blir fullständigt. Av återkopplingen framgår inget annat än att IASB ”ångar vidare” med de finansiella och personella resurser som de har. Givet tidshorisonten för rådfrågningen på tre år och de fem budskapen enligt ovan är problemet för IASB uppenbart att klara de utmaningar som Hoogervorst också nämner.

I Trustees rapport om strategiomprövning från april 2011 står det dock:

As the organisation’s second decade begins, the goal of a single high quality globally accepted set of accounting standards is now within reach. The next 18 months will be critical in determining whether this goal is achieved.3

Dessa 18 månader gick ut i oktober 2012, men när slutsatserna av denna omprövning drogs i februari 2012 kommenterade ordföranden för dessa Trustees:

The strategy review seeks to consolidate the successes of the first 11 years of the IFRS story while establishing firm foundations for the IFRS Foundation and the IASB to complete the task of becoming the global accounting standard-setter.

Visserligen är begreppen strategi eller strategisk riktning inte alls så frekventa i återkopplingen som de var i rådfrågningen, men det finns ändå anledning att anknyta till att NRG4 fann att rådfrågningen var fokuserad på vad IASB skulle göra de närmaste tre åren men ansåg att mer fokus skulle riktas mot IASBs output, exempelvis genom tre-, fem- och tioåriga perspektiv. Verkligt strategiskt vore att göra ett scenario för IFRS vid, säg, utgången av 2030. Då ska genomförandet efter den sjätte rådfrågningen vara klar, och rimligen är då arbetet med föreställningsramen, inklusive tillägget i den om upplysningar, samt följderna av den nya föreställningsramen för befintliga standarder avklarade. Vidare syftar visserligen de kommande fem rådfrågningarna till att ompröva prioriteringarna, men om man bortser från det bör åtminstone de nu prioriterade nio projekten också vara genomförda. Dessa är: utsläppsrätter, koncernbildningar under gemensam kontroll, diskonteringssatser, kapitalandelsmetoden, två aspekter på immateriella tillgångar, finansiella instrument med egetkapitalegenskaper, valutaomräkningar, icke-finansiella skulder och rapportering i höginflationsekonomier. Kanske även projekten på längre sikt, som inkomstskatter.

Utan strävan mot konvergens: ökande divergens?

I rådfrågningen beskrevs de förutsättningar under vilka IASB verkar och de ändringar som inträffat sedan 2001. IASBs fokus på US GAAPs konvergens mot IFRS hörde till det som skapat mycket arbete och utövat press på användare lika väl som på redovisare. I avsnittet om utveckling av den finansiella rapporteringen stod det att den begreppsliga föreställningsramen är ett stöd för IASB i att ta fram standarder som bland annat är internationellt konvergenta. I avsnittet om prioritering bland existerande och eventuella nya projekt angavs att regionala behov skulle komma att beaktas för att uppnå balans i agendan, och mycket fokus under de senaste tio åren hade riktats mot bland annat konvergensmålen med US GAAP. Ingenstans behandlades emellertid hur det skulle bli med konvergensen mot US GAAP i fortsättningen.

Hoogervorst kommenterade dock i november 2011 amerikanska SECs förestående beslut rörande antagande av IFRS och sa bland annat att en rapport från SEC visserligen visar en hel del återstående skillnader, men många av dem är inte så viktiga. Att bli av med dem genom konvergens skulle kunna ta många år till, till betydande kostnader men utan särskilt mycket ytterligare nytta.5

I återkopplingen står det att IASB under sina första tio år använde gemensamma projekt för att få IFRS och nationella regelverk att konvergera mot varandra, och det största och mest betydande bilaterala arrangemanget var det mellan IASB och FASB. Detta står emellertid i avdelningen om föreställningsramen, och det fortsätter med att IASBs planer är att återuppta arbetet med föreställningsramen som ett IASB-projekt snarare än ett gemensamt projekt. I förordet säger Hoogervorst även att IASB föreslår mera av samarbete med den världsvida gemenskapen av normgivare inom externredovisning.

Någon bilateral fortsättning med FASB efter de pågående projekten lär det inte bli. Frågan är vad detta innebär för det framtida förhållandet mellan IFRS och US GAAP. Erfarenheterna från de år som gått visar väl ganska klart att det lätt blir divergens även om man strävar efter konvergens. I så fall kan man undra över hur divergenta IFRS och US GAAP kommer att bli om IASB och FASB inte strävar efter konvergens. Vidare är implementeringsfrågor och underhåll av befintliga IFRS ett av IASBs tre fokus nu. Det lär även göra IFRS mer omfattande, med mer regler. Men vad kommer det att medföra för IFRS i förhållande till US GAAP?

US GAAP kommer att finnas kvar under överskådlig tid och fortsätta att vara mycket mer omfattande, eller, om man så vill, fyllt av regler. USA förblir den enskilt största och mest likvida nationella kapitalmarknaden i världen. Vad kommer detta att innebära för tillämpningen av IFRS i de redan mer än 100 länder som kräver eller tillåter IFRS?

Kompletterande normgivning av revisionsbyråerna

Av rådfrågningen framgick att föreställningsramen förser bland annat revisorer med vägledning för en konkret transaktion eller omständighet då det saknas särskild vägledning i IFRS. IASBs fokus är på placerare, långivare och andra kreditorer, men de beaktar också de olika intressen som andra användare har, bland annat revisorer. I övrigt var revisorer eller revisionsbyråer inte nämnda. För att få veta hur IFRSer implementeras och uppmuntra till åtgärder för att ta itu med avvikelser eller skillnader skulle formaliserade samarbeten upprättas med värdepappersövervakare, revisionsövervakare och nationella normgivare, stod det i Trustees rapport, men revisionsbyråer nämndes inte i detta sammanhang.

I återkopplingen står det att en av de mekanismer som IASB har för att pröva implementeringen av standarder är överenskommelser med värdepappersövervakare, men revisorer nämns inte. Däremot nämns de rörande Disclosure Forum, IASBs aktuella initiativ för att se hur de som tillämpar IFRS kan förbättra och förenkla upplysningar inom ramen för befintliga upplysningskrav. IASB har hört att rapporterande företag arbetar med checklistor för upplysningar eftersom det kostar mer att göra bedömningar. De företag som gör bedömningar och tillämpar väsentlighetskriteriet utsätts nämligen för hårdare granskning av revisorer, och av övervakare, än företag som upplyser om allt som står i checklistorna.

Inget nämns om att varje större revisionsbyrå har tagit fram olika IFRS-skrifter och har banker av Frågor & svar. Det som varje rapporterande företag möter är dock hela IFRS tillsammans med respektive byrås kompletterande normgivning.

Implementeringsfrågor och underhåll av befintliga IFRS är som sagt ett av IASBs tre fokus nu. Hur IFRS Interpretations Committee (tidigare IFRIC) fått ett vidare metodområde för att ta sig an implementering och underhåll framgår utförligt i återkopplingen. Ännu mer än hittills kan man förvänta sig att det medför att IASB tillsammans med denna kommitté kommer fram till ställningstaganden, regler eller förtydliganden som strider mot den ena eller andra byråns normer. Det kan mycket väl bli en rationalisering, men hur kommer detta att fungera med tanke på allt som byråerna redan har gjort?

Ju fler kockar desto sämre soppa heter det ju, och det finns all anledning att tänka på det. Vore det ändå inte lämpligt, med tanke på den starkare betoningen av att underhålla befintliga IFRSer, att IASB tillsammans med storbyråerna gjorde ett genomgripande förbättringsprojekt? Storbyråerna skulle väl kunna ses som vad de faktiskt är: en del av den världsvida gemenskapen av normgivare inom externredovisning.

Elektronisk ingivning av finansiella rapporter, eller XBRL

Redan i sitt inledande brev vid rådfrågningen nämnde Hoogervorst att nya aspekter på finansiell rapportering, som elektronisk ingivning, blir viktigare, och avsnittet om underhåll av befintliga IFRSer avslutades med att IASB skulle överväga fullständigheten och konsekvensen av integration av XBRL med IFRSer. I det följande avsnittet om utveckling av finansiell rapportering stod det att givet det ökade intresset för integrerad rapportering, den växande betydelsen av elektronisk rapportering och den utvidgade användningen av XBRL borde en fråga vara: på vilket sätt ska IASB och IFRS interagera med dessa och andra områden av integrerad rapportering. I övrigt behandlades inte XBRL i rådfrågningen.6

Mot denna bakgrund är en intressant iakttagelse i återkopplingen att varken XBRL eller elektronisk ingivning i en allmännare mening nämns. Inte ens i sammanställningen av erhållna svar under ett antal rubriker, och IASBs svar på dessa, är XBRL eller elektronisk ingivning med. IASBs XBRL Team fortsätter dock och så sent som i januari 2013 kom ett utkast till IFRS-taxonomi 2013, utöver labels på koreanska, japanska och ungerska.