Fördjupning: Redovisning av kapitalförsäkringar

Särskilda skatteregler för kapitalförsäkringar har resulterat i en bred flora av kapitalförsäkringar. Frågor om hur kapitalförsäkringar ska redovisas har därmed blivit allt vanligare. Mot den bakgrunden planerar FARs policygrupp för redovisning att ta fram ett uttalande om redovisning av kapitalförsäkringar. I denna artikel redogör Eva Törning och Jörgen Nilsson för policygruppens syn på vissa av redovisningsfrågorna.

En kapitalförsäkring är en placering i aktier och andra värdepapper eller i fonder men där kapitalförsäkringen ”ligger mellan” berörda värdepapper och ägaren av försäkringen. Det innebär att utställaren av kapitalförsäkringen äger de underliggande värdepapperen, exempelvis en aktieportfölj eller fonder. Kapitalförsäkringen kan användas för att exempelvis placera överskottslikviditet, bygga upp kapital för framtida investeringar, täcka en direktpension eller ge bonus till nyckelpersoner.

Utställaren är oftast en bank eller ett försäkringsbolag. Som nämnts ovan är det utställaren av kapitalförsäkringen som äger samtliga värdepapper i den depå (eller motsvarande) som har anknytning till kapitalförsäkringen. Det innebär att det är utställaren som innehar alla rättigheter gentemot tredje part. Försäkringsägaren å sin sida är innehavare av en finansiell tillgång (kapitalförsäkringen) genom att man har en avtalsenlig rätt att erhålla kontanter via uttag från kapitalförsäkringen.

En kapitalförsäkring är inte en traditionell försäkring med ett garanterat försäkringskapital utan har mer karaktär av en placering och klassificeras som en finansiell tillgång. Värdet på försäkringen är helt beroende av de placeringar som försäkringstagaren, eller någon annan som har rätt att göra placeringar, väljer. Utställaren friskriver sig därför ofta från ansvar för värdeförändringar i försäkringskapitalet. Avkastningen på ett innehav utgör avkastningen på kapitalförsäkringen och denna påverkar värdet av försäkringen enligt kontoutdraget.

Vi behandlar i denna artikel (och i kommande planerade uttalande) endast företags placeringar i kapitalförsäkringar och dessutom endast svenska kapitalförsäkringar, det vill säga kapitalförsäkringar utställda av svenska företag. Vidare behandlar vi endast redovisningen enligt anskaffningsvärde (4 kapitlet, 3 och 5 §§ i ÅRL, K2 och K3 kapitel 11) och inte enligt verkligt värde (4 kapitlet 14a – 14e § i ÅRL och K3 kapitel 12).

Strukturering av kapitalförsäkring

En kapitalförsäkring är inte ett innehav i aktier utan kan närmast liknas vid en rättighet gentemot försäkringsgivaren. Utbetalning från kapitalförsäkringen kan göras med engångsbelopp eller genom utbetalningar månadsvis under en viss överenskommen tid.

Olika försäkringsgivare har olika struktur på sina kapitalförsäkringar. Vissa erbjuder en depåliknande kapitalförsäkring där ägaren till kapitalförsäkringen kan handla i aktier och fonder i depån men där inte kapitalförsäkringsägaren, som vi nämner ovan, står som ägare till aktierna/fonderna. Det finns därmed inte någon rösträtt på bolagsstämmor.

Värdering av kapitalförsäkring enligt kontoutdrag

Kontoutdragen för kapitalförsäkringar benämns ”värdebesked”, ”årsbesked” och liknande. Ofta finns en uppställning som ser ut ungefär enligt tabell 1.

Eftersom det finns underliggande aktier och andra värdepapper i en kapitalförsäkring genereras avkastning som tillgodoförs kapitalförsäkringen enligt det kontoutdrag som ägaren av kapitalförsäkringen får. Det görs löpande en marknadsvärdering av innehaven enligt kontoutdragen. Löpande dras också avgifter av från värdet på kapitalförsäkringen. Det är förvaltningsavgifter, eventuell försäkring för efterlevandeskydd och avkastningsskatt.

Tabell 1

Klassificering och värdering av kapitalförsäkring

Kapitalförsäkringen klassificeras i regel i balansräkningen som en finansiell anläggningstillgång eftersom det oftast är fråga om ett långsiktigt innehav (är det fråga om ett kortfristigt innehav klassificeras innehavet som en omsättningstillgång). Inbetalningar till en kapitalförsäkring kan inte kostnadsföras eftersom det inte är en utgift för en förbrukad resurs utan en investering i en finansiell tillgång. Hela premien är balansgill, trots att det kan ingå exempelvis kostnader för drift och risk i premien, i och med att vi enligt nedan utgår från att kapitalförsäkringen är en redovisningsmässig enhet och baserar värderingen på anskaffningsvärdet.

Klassificeras kapitalförsäkringen som en anläggningstillgång får den skrivas upp om villkoren i ÅRL är uppfyllda, det kan dock noteras att vid tillämpning av K2 är inte uppskrivningar tillåtna. Vi behandlar dock inte uppskrivningsreglerna här.

De frågor som måste besvaras är framför allt hur anskaffningsvärdet för en kapitalförsäkring ska fastställas och hur uttag ur kapitalförsäkringen ska redovisas samt hur den löpande avkastningen på placeringarna inom kapitalförsäkring ska hanteras i redovisningen.

I praktiken förekommer två metoder för att redovisa till anskaffningsvärde under löpande år, antingen att enbart bokföra när nytt kapital tillförs kapitalförsäkringen och när uttag från kapitalförsäkringen görs, eller att löpande bokföra samtliga transaktioner som återfinns på kontoutdraget (avgifter, utdelningar etcetera). Dessa olika metoder åskådliggörs på nästa sida. Vidare kan det inom ramen för den förstnämnda metoden förekomma två alternativ, vilka också åskådliggörs i exemplen på nästa sida.

Bedömning

Policygruppens bedömning, vilket framgår ovan, är att kapitalförsäkringen klassificeras som en finansiell tillgång där det finns en avtalsenlig rätt att erhålla kontanter via uttag. Det innebär att kapitalförsäkringen ses som en redovisningsmässig enhet och att de underliggande värdepappersinnehaven inte ska redovisas separat eftersom kapitalförsäkringsägaren inte äger värdepapperen. Det innebär också att bokföring endast sker när nytt kapital tillförs kapitalförsäkringen och när uttag från kapitalförsäkringen görs. Utdelningar, avgifter och andra värdeförändringar på placeringar inom kapitalförsäkringen enligt kontobeskedet påverkar således inte redovisningen hos försäkringstagaren. Om kapitalförsäkringen klassificeras som en anläggningstillgång ska nedskrivning göras om värdet på kapitalförsäkringen har gått ned och värdenedgången bedöms vara bestående. Även om värdenedgången inte antas vara bestående får den skrivas ned enligt ÅRL. En klassificering som omsättningstillgång innebär att lägsta värdets princip ska tillämpas och en värdenedgång leder således i det fallet omedelbart till en nedskrivning. Uttag från kapitalförsäkringen minskar det redovisade värdet på kapitalförsäkringen endast i den mån uttaget inte täcks av orealiserade värdeförändringar i kapitalförsäkringen.

Vi är tacksamma för synpunkter på denna artikel eftersom vi kommer att ha den som utgångspunkt för det uttalande som FAR planerar att publicera rörande redovisning av kapitalförsäkringar. Synpunkter kan mejlas till lena.sjoblom@far.se

Jörgen Nilsson är redovisningsspecialist på KPMG.

Eva Törning är redovisningsspecialist på Grant Thornton.

Artikeln är skriven för FARs policygrupp för redovisnings räkning.

Exempel på förekommande redovisningsmetoder