Advokaten Per Johansson skriver i Balans nr 11/2011 att Skatteverket riskerar att krossa svenska företag. Skatteverket svarar i Balans nr 12/2011 och menar att Skatteverket bidrar till ett väl fungerande samhälle. Jag vill gå ett steg vidare i debatten och ifrågasätta rättssäkerheten vad gäller skatteprocesser.
Beviskraven i skatteprocessen är väsentligt lägre än i civilmål. Ofta skjuter man dessutom över bevisbördan på den skattskyldige. I Sverige har vi också den dubbla bestraffningen i form av både skattetillägg och skattebrott. Denna fråga prövas i dagarna av EU-domstolen.
I Sverige är det lättare att bli dömd för skattebrott och bokföringsbrott än för misshandel. Brott mot den enskilde bestraffas lindrigare än brott mot samhället. Ska det vara så i ett rättssamhälle?
I min yrkesverksamhet som auktoriserad revisor har jag stött på flera graverande fall som upprört mig och som aktualiserar frågan om rättssäkerheten. Frågan är om domstolarna fungerar i skatteprocessen. Och verkar anställda på Skatteverket verkligen så som Suzanne Lindblom (chef på Skatteverkets produktionsavdelning) skriver i Balans nr 12/2011: För oss är en hög rättssäkerhet och ett högt förtroende avgörande för att vi ska lyckas med vårt uppdrag. Att göra något som hotar detta ligger inte i vårt intresse.
Tyvärr kan jag räkna upp åtskilliga ärenden som har behandlats i motsats till denna idealbild. Låt mig nämna ett flagrant exempel.
Ett företag bedrev en outletbutik som sålde sportkläder. I marknadsföringssyfte såldes märkesjackor ut, för priser som i många fall understeg inköpspriset. Skatteverket ifrågasatte detta och skönstaxerade företaget. Detta ledde till att personerna som ägde aktierna personligen, ansågs ha haft inkomst av tjänst med 5 miljoner kronor. Skatteverket taxerade privatpersonerna och lämnade över till Kronofogden att driva in beloppet. Tingsrätten försatte därefter dessa personer i personlig konkurs. Allt detta skedde innan ärendet hade prövats i dåvarande Länsrätten. Alla försök att få anstånd eller bestridande av konkursansökan misslyckades. Konkursansökan överklagades ända till Högsta Domstolen utan framgång.
Genom den personliga konkursen berövades personerna möjlighet att bekosta skatteprocessen. Möjlighet till framgång i högre instanser var därigenom liten. Skatteprocessen har trots detta drivits vidare i både länsrätt och kammarrätt. Helt utan framgång.
Leverantören till jackorna medgav i kammarrätten att man varit medveten om att priset satts under inköpspris och att reglering av detta skulle ske i efterhand. Ingen sådan information som har tillförts ärendet har kunnat påverka domstolarna. Högsta Förvaltningsdomstolen har vägrat prövningstillstånd.
För att kunna få ett drägligt framtida liv har de drabbade personerna nu valt att lämna Sverige. Dessutom har nu Skatteverket anmält företaget för bokföringsbrott. Åtal har nyligen väckts. Jag måste ifrågasätta rättssäkerheten i skatteprocessen:
Ska man verkligen kunna försättas i konkurs innan ärendet har prövats av någon högre instans?
Ska inte det allmänna bekosta juridiskt biträde till de drabbade?
Varför sker ingen objektiv prövning i skattedomstolarna?
Varför läggs bevisbördan över på den skatteskyldige vid skönstaxering?
Suzanne Lindblom skriver att man alltid lyssnar till dem som har synpunkter och har vi gjort fel så rättar vi till.
Jag välkomnar verkligen att någon lyssnar inom Skatteverket. Då skulle man kanske kunna förhindra de olycksfall i arbetet som tyvärr ofta förekommer.
Bertil Raue är auktoriserad revisor på Baker Tilly i Malmö och ledamot i FARs policygrupp för skatt.