I Balans nr 11/2011 skriver Sten-Eric Ingblad och Pernilla Lundqvist om en Skattedom som de menar förändrar redovisningen av pågående arbeten. Artikelförfattarna verkar inte kunna se fördelarna med ett samband mellan redovisning och beskattning, skriver Mats Brockert i ett svar på artikeln.
I Balans nr 11/2011 diskuterar Sten-Eric Ingblad och Pernilla Lundqvist redovisning av pågående arbeten på löpande räkning utifrån en dom från Högsta förvaltningsdomstolen, hfd 2011 ref. 20. Artikeln är intressant och lyfter flera viktiga frågor. Det finns dock vissa delar av artikeln som det finns anledning att kommentera.
Se SOU 2008:80 Beskattningstidpunkten för näringsverksamhet, s. 153.
I artikeln anges att Högsta förvaltningsdomstolen inte har tagit ställning till sambandet mellan redovisning och beskattning för arbeten till fast pris. Denna fråga prövades i rå 1998 ref. 18. Av domen framgår att den skattskyldige är bunden av vad som redovisats i räkenskaperna1. Arbete till fast pris behandlas alltså i detta avseende inte på samma sätt som arbete på löpande räkning.
Utgången i dessa domar är intressant eftersom domstolen synes ha gjort olika bedömningar av innebörden av lagtextens begrepp ”strider mot”. I 1998 års mål har domstolen ansett att en redovisning enligt räkenskaperna inte strider mot de särskilda reglerna för pågående arbete om resultatet är förenligt med dessa regler. I 2011 års mål har det däremot ansetts att en beskattning enligt räkenskaperna strider mot de särskilda reglerna om de erbjuder en alternativ lösning. Att en beskattning enligt räkenskaperna gav ett resultat som var förenligt med de särskilda reglerna saknade här betydelse.
I artikeln anges vidare att det nu är klarlagt att redovisningen inte har någon betydelse för beskattningen. Enligt min uppfattning är frågan mer komplex än så. Av 17 kap. 23 § inkomstskattelagen (IL) framgår det att redovisningen i räkenskaperna (för företag i vissa branscher) ska följas vid beskattningen. Huvudregeln, som även gäller arbeten på löpande räkning, är alltså ett samband mellan redovisning och beskattning. Sambandet bryts dock om en sådan redovisning strider mot övriga skatteregler för pågående arbeten. Det var detta undantag som prövades i 2011 års mål. Ett företag som i den bokföringsmässiga redovisningen endast har tagit upp fakturerade belopp kan däremot knappast välja att beskattas för något annat belopp. Här gäller alltså huvudregeln.
I en artikel i Balans nummer 1/2012 ”Skattedom ändrar inte redovisning av pågående arbete” framför Margit Knutsson att redovisningsmetoden inte strider mot ÅRL.
Artikelförfattarna använder utgången i 2011 års mål som argument för att Bokföringsnämnden (BFN) bör ändra sin normgivning, som de anser strider mot årsredovisningslagen (ÅRL). Normgivningen tillåter sedan lång tid tillbaka (som ett alternativ) en förenklad redovisning, se bfnar 2003:3 och rr 11. Om denna förenklade metod strider mot årl eller inte tar domen inte ställning till. Domen påverkar inte heller näringslivets behov av förenklingar för att minska den administrativa bördan. Mot denna bakgrund finns det snarare skäl att argumentera för att ändra lagstiftningen (om det behövs) så att önskvärda förenklingar kan genomföras2.
I detta sammanhang finns även skäl att peka på syftet med skattelagstiftningen. Av förarbetena framgår det tydligt att reglerna har utformats för att förenkla för företagen. Syftet är alltså inte att göra det möjligt att skapa obeskattade reserver. Vad skulle det då kunna innebära om normgivningen ändras så att det inte längre är tillåtet med en sådan förenklad redovisning som åsyftats i förarbetena? Sannolikt ligger det då nära till hands att lagstiftaren kan ifrågasätta om det finns några bärande skäl att ha kvar dagens förmånliga beskattning. Den har ju faktiskt accepterats just av förenklingsskäl. Att avskaffa möjligheten att endast ta upp fakturerade belopp skulle alltså inte bara komplicera redovisningen och deklarationsförfarandet, det skulle även i slutändan kunna leda till högre beskattning.
Artikelförfattarna kan, bland annat utifrån 2011 års mål, inte se fördelarna med ett samband mellan redovisning och beskattning. De förordar därför att det avskaffas i enlighet med slutbetänkandet Utredningen om sambandet mellan redovisning och beskattning (SOU 2008:80). Det bör inledningsvis poängteras att både Skatteverket och samtliga näringslivsorganisationer var överens om att en frikoppling enligt betänkandet skulle medföra ökad komplexitet och var därför kritiska till förslaget. I Skatteverkets remissarbete tittade jag bland annat närmare på hur en inkomstdeklaration skulle kunna utformas vid en total frikoppling. Redan då blev jag övertygad om att deklarationsförfarandet kan bli allt för komplicerat med en frikoppling.
Problemet med pensionsförsäkringspremier behandlar jag i en artikel i Svensk Skattetidning nr 8/2011, Avdragstidpunkten för pensionsförsäkringspremier – onödigt komplicerat.
På senare år har jag på nära håll kommit i kontakt med frågan om redovisning och beskattning av pensionsförsäkringspremier (bland annat avgifter till Fora). Jag har mött mängder av upprörda redovisningskonsulter och revisorer som i starka ordalag framfört hur komplicerat det är att upprätta inkomstdeklarationen med alla nödvändiga skattemässiga justeringar. Samtliga, utan något undantag, har framfört att lagen måste ändras så att beskattningstidpunkten följer den bokföringsmässiga redovisningen. Detta har ytterligare stärkt min uppfattning att deklarationsförfarandet kan bli allt för komplicerat med en total frikoppling3.
SOU 2008:80 s. 469.
Även utredningen var väl medveten om att det skulle medföra en ökad administrativ börda vid sakliga skillnader mellan redovisning och beskattning. Detta problem skulle lösas genom ett så kallat omvänt samband ”som innebär att skattereglerna i praktiken kommer att styra redovisningen”4. Jag delar utredningens uppfattning att ett sådant omvänt samband skulle kunna fungera alldeles utmärkt. Min invändning har i stället varit att det finns en överhängande risk att en allt mer skattedriven redovisning inte skulle accepteras av revisorer och redovisningskonsulter. Mot bakgrund av vad artikelförfattarna har framfört kan denna farhåga kanske ha varit obefogad.
Jag är dock inte helt övertygad om att det är detta som artikelförfattarna faktiskt eftersträvar. Då finns det andra alternativ som kan vara värda att titta närmare på. Ett sådant kan vara att det ska råda ett samband om posterna redovisas till anskaffningsvärdet. Tas de däremot upp till verkligt värde upphör kopplingen mellan redovisning och beskattning. Den som väljer att redovisa till verkligt värde får då ta konsekvenserna av mer komplicerade regler och en ökad administrativ börda. Är man inte intresserad av detta finns det ju alltid en möjlighet att redovisa posterna till verkligt värde i koncernredovisningen.
Avslutningsvis vill jag nämna att bfn har avvisat ett förslag från Far att pågående arbeten på löpande räkning inte ska få redovisas enligt förenklingsregeln.
Mats Brockert , verksamhetsutvecklare på Skatteverket.