Reglerna om kapitalbrist i aktiebolag har sedan länge förorsakat huvudbry för styrelseledamöter, revisorer, redovisningskonsulter, affärsjurister och övriga som berörs eller kommer i kontakt med regelsystemet. Uppfattningarna om innehållet i en kontrollbalansräkning (KBR), när den senast ska ha upprättats och när styrelsen har skäl att anta att bolagets kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet och styrelsen ska upprätta en KBR är många. I vissa fall gör domstolarna olika bedömningar i vad man kan tycka vara likartade frågeställningar. I denna artikel belyser Lars Nyström ett aktuellt mål i Högsta domstolen.
KBR – Kontrollbalansräkning
HD – Högsta domstolen
ABL – Aktiebolagslagen
Högsta domstolen (HD) meddelade under december månad 2011 prövningstillstånd i Mål nr T 5779–10 som är av stort intresse. De knäckfrågor som HD har att ta ställning till berör till huvudsaklig del förhållanden som inte är lagreglerade i 25 kapitlet 13–20 §§ aktiebolagslagen. Omständigheterna i målet presenteras kortfattat enligt följande.
Bakgrunden till målet
Ett aktiebolag som under flera års tid varit vilande hade förbrukat hela det registrerade aktiekapitalet. 28 december 2003 köptes bolaget via revisionsbyrån av fysikern X som tillsammans med fysikern Y kom att ingå i styrelsen varvid X och Y ersatte den tidigare styrelsen. Den tidigare styrelsen hade underlåtit att upprätta kontrollbalansräkning (KBR) vilket revisorn hade anmärkt på i revisionsberättelserna för räkenskapsåren 2001 och 2002. I samband med köpet fick X och Y information av revisorn att bolaget saknade skulder men att aktiekapitalet var förbrukat varför det på en extra bolagsstämma 30 december 2003, beslutades om nyemission till överkurs för att undanröja kapitalbristen. Nyemissionen registrerades hos Bolagsverket 2004–03–31 och i årsredovisningen för 2003 undertecknad av styrelsen 2004–05–02, var aktiekapitalet återställt med råge. Verksamheten i bolaget kom igång först efter att kapitalet hade återställts, det vill säga efter nyemissionen. Vid en ny extra bolagsstämma 2004–01–08 fattades beslut om att inte upprätta KBR, aktiekapitalet var ju återställt i och med nyemissionen. Styrelsen hade även rådfrågat revisorn som var av uppfattningen att det inte behövde upprättas någon KBR. Under perioden 31 mars–3 juni 2004 köpte bolaget varor av en leverantör för 43.132 kronor som inte kom att betalas. Bolaget försattes i konkurs 5 april 2005. Under augusti månad 2009 ansökte leverantören genom ombud om stämning avseende X och Y och yrkade att de solidariskt skulle betala 43.132 kronor och upplupen ränta från 25 augusti 2009 samt ersätta rättegångskostnaderna.
Domstolarnas domslut
Både tingsrätten och hovrätten kom fram till att X och Y var solidariskt betalningsansvariga för 43.132 kronor samt att de skulle betala ränta och rättegångskostnader. De domskäl som framfördes var att styrelsen underlåtit att följa det i lagen uppställda handlingsmönstret. Den faktiska kapitalbristen uppkom redan under år 2001 vilket X och Y kände till vid tidpunkten för deras inträde som styrelseledamöter i december 2003. KBR skulle ha upprättats under 2001 och det faktum att kapitalet hade blivit helt återställt genom nyemissionen i december 2003 saknade relevans. Domstolarna förde sedan ett resonemang om vad som gäller för en nytillträdd styrelseledamot om kapitalbrist föreligger vid inträdet och den tidigare styrelsen inte gjort vad den skulle. Hovrätten som utvecklade frågan kom fram till att det inte framgår av lagtexten vad som gäller för varken utträdande eller inträdande styrelseledamot. Hovrätten refererade sedan till Stefan Lindskogs bok Kapitalbrist i aktiebolag. Enligt Lindskog kommer en ny styrelseledamot omedelbart att träda in i den tidigare styrelsens ställe vilket innebär att den tillträdande ledamoten även inträder i den ansvarssituation som föreligger vid tillträdet. Hovrätten ansåg att det inte var tillräckligt att vidta rättelse genom att enbart återställa det egna kapitalet eftersom den avgående styrelsen inte längre hade haft den möjligheten.
Frågeställningarna som HD har att ta ställning till
HD har nu i huvudsak att pröva och bedöma följande frågor:
Ärver en ny styrelse den tidigare styrelsens ansvar?
När uppkommer den nya styrelsens skäl att anta att bolagets eget kapital understiger mer än hälften av aktiekapitalet, vid tillträdet eller vid annan tidpunkt?
Om skäl att anta att bolagets eget kapital understiger mer än hälften av aktiekapitalet uppkommer, gäller då den sedvanliga fristen på två månader att upprätta KBR?
Kan styrelsen undgå ansvar då man hävdat att man inte varit försumliga eftersom man fäst tillit till revisorns råd innebärande att det inte behövde upprättas någon KBR? Denna fråga är givetvis av största intresse för revisorskåren eftersom man kan utgå från att skadestånd kommer att avkrävas revisorn i det fall hovrättens dom står fast.
Några egna reflektioner
För närvarande pågår flertalet tvister i domstolarna mot styrelseledamöter som har kommit in i ett bolags styrelse då aktiekapitalet redan vid tillträdet varit förbrukat. Processerna gynnar de juristfirmor som har som affärsidé att leta upp sådana fall. Borgenärerna har sedan länge skrivit av fordringarna som kundförluster men får blodad tand när man ser en möjlighet att få betalning för den gamla fordran och det är inte ovanligt att juristfirmans ersättning är provisionsbaserad så vad har man att förlora.
Att reglerna om kapitalbrist i alla situationer ska följas kan få oanade konsekvenser. Ett bolag kan för flera år sedan ha förbrukat aktiekapitalet och återhämtat detta men aktiebolagslagens regler har inte följts. I flera efterföljande årsredovisningar i rad föreligger ingen kapitalbrist. Att upprätta KBR förefaller ju i det läget meningslöst. En KBR kan aldrig, givetvis under förutsättning att bokföringen fullgörs enligt god redovisningssed, visa ett sämre eget kapital än bokföringen. Ansvar för obetalda skulder vid en konkurssituation blir aktuell eftersom styrelsen inte uppfyllt aktiebolagslagens formella krav.
Antag att en ny styrelseledamot tillträder och bolaget därefter går i konkurs med obetalda skulder som uppkommit under dennes styrelseperiod. Det visar sig att bolaget förbrukade mer än hälften av aktiekapitalet för nio år sedan men att det egna kapitalet året därefter varit helt intakt, men att reglerna inte följts. Med hovrättens resonemang kommer ledamoten att bli personligt betalningsansvarig eftersom reglerna inte följdes för nio år sedan. Preskriptionstiden är ju tio år vilket den nya styrelsen ärver. Detta synsätt ställer orimligt stränga krav på en nytillträdd styrelseledamot som tvingas granska vad som hänt i bolaget lång tid innan dennes tillträde.
Styrelsens handlingsplikt enligt aktiebolagslagen torde numera vara kollektiv. Denna uppfattning har framförts av Stefan Lindskog i boken Kapitalbrist i aktiebolag. Som sagts ovan byggde hovrätten sitt resonemang på Lindskogs bok. Jag kan hålla med om att det finns stöd för en sådan uppfattning (se 25 kapitlet 18 § ABL). Först görs hela styrelsen kollektivt ansvarig därefter är det upp till varje enskild ledamot att visa att han eller hon inte varit försumlig, för att undvika ansvar.
Hovrättens resonemang går vidare ut på att den tillträdande styrelsen sätter sig i den frånträdande styrelsens ställe. Att den frånträdande styrelsen underlåtit att upprätta KBR och i övrigt följa det handlingsmönster som aktiebolagslagen kräver övervältras på den nya styrelsen. Det kollektiva ansvaret får orimliga konsekvenser. Den nytillträdda styrelsen kände till att aktiekapitalet var förbrukat och vid en extra bolagsstämma beslutades genast om nyemission som innebar att aktiekapitalet blev intakt. Reglerna i aktiebolagslagen om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist har tillkommit i syfte att trygga att det inom ett bolag finns ett visst eget kapital och förhindra att bolag som saknar tillräckligt eget kapital drivs vidare. Har ett bolag inte tillräckligt med eget kapital ska aktieägarna vidta åtgärder för att stärka ställningen eller inleda en ordnad avveckling av bolaget. I detta fall beslutade aktieägarna om att tillföra bolaget eget kapital i syfte att stärka bolagets ställning. Den nya styrelsens agerande, nämligen att tillföra nytt kapital, borde rimligen väga tyngre än att upprätta KBR.
Den förutvarande regeringen har i prop. 2000/01:150 s. 44, efter remissyttrande från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet som ansett att gällande rätt är oklar avseende det personliga betalningsansvaret för avgående och tillträdande styrelseledamöter, berört frågan kortfattat. Regeringen hänvisade till doktrinen där det hävdats att frågan bör bedömas med beaktande av den avträdde respektive nytillträdde ledamotens agerande i det enskilda fallet. Regeringen delade detta synsätt och ansåg att en lagreglering skulle bli alltför stelbent. Hovrätten har dömt att X och Y ska dömas till ansvar vilket är en straffliknande handling utan stöd i gällande lag.
En annan intressant aspekt är den gamla styrelsens ansvar. Varuleveranserna skedde efter att den gamla styrelsen utträtt. Förpliktelserna uppkom således efter utträdet då de inte längre företrädde bolaget. Den gamla styrelsen utträdde under ansvarsperioden och kom aldrig att göra vad som ankom på dem enligt aktiebolagslagen. Och att de normalt är ansvariga för de förpliktelser som uppkommit fram till och med utträdet råder det inget direkt tvivel om. Detta synsätt har kommit till uttryck i NJA 1942 s. 696 där hovrätten kom fram till att ansvaret upphörde i och med utträdet.
Hur ska då bedömningen ske i helt styrelselösa bolag? Antag att ett bolag gör en beställning på en speciell maskin som ska levereras om fem månader. När maskinen väl levereras och förpliktelsen därmed torde ha uppkommit, har styrelsen begärt eget utträde och lämnat bolaget vind för våg. Bolaget har blivit styrelselöst. Under tiden efter beställningen har den kritiska gränsen passerats det vill säga mer än hälften av aktiekapitalet har förbrukats, vad gäller i detta fall? Frågan kommer att bli obesvarad eftersom den inte ingår i HDs prövning.
En ytterligare intressant frågeställning som HD har att besvara är revisorns roll. Styrelsen har sagt att man följt de råd man fått av en auktoriserad revisor och därmed inte varit försumliga varför ansvar inte kan utdömas. Reglerna är krångliga och bedömningarna och råden från oss revisorer är kanske många gånger mer praktiskt inriktade än den krångliga lagstiftningen. Låt oss konstruera följande exempel: Årsredovisningen för ett bolag år 1 utvisar att mer än hälften av aktiekapitalet har förbrukats och styrelsen har inte gjort vad den ska, nämligen upprätta KBR. I detta fall anmärker revisorn på förhållandena i sin revisionsberättelse. I årsredovisningen för år 2 visar det sig att kapitalet är helt återhämtat och allt är frid och fröjd igen. En vanlig uppfattning hos revisorer tycks vara att reglerna om kapitalbrist sätts ur spel när årsredovisningen som i detta fall för år 2 visar att aktiekapitalet återigen är intakt. Hur många anmärker då på att reglerna inte har följts? I målet tycks inte heller revisorn ha tänkt i de banorna eftersom revisionsberättelsen för 2003 var utan anmärkning vare sig det rörde sig om den gamla styrelsen eller den nya styrelsen. Den gamla styrelsens uppdrag upphörde först 29 december 2003 och det är helt klart att den gamla styrelsen aldrig kom att iaktta reglerna om KBR vilket i vart fall borde föranleda en anmärkning.
Vilket domslut HD än kommer fram till kommer vi inte att få svar på alla de frågeställningar som har dykt upp. Vi får hoppas att HDs beslut är välmotiverat hur det än blir, så kanske vardagen för oss revisorer och konsulter kan underlättas en aning. Det borde vara möjligt att skapa en lagstiftning som är förutsebar och en styrelseledamot, aktieägare, revisor etcetera ska kunna bedöma följderna av ett agerande som sker på det ena eller andra sättet. Reglerna behöver ses igenom och föranleda ny lagstiftning. I annat fall kommer domstolarna även i framtiden att belastas med den här typen av ärenden, som utgör en onödig belastning på rättssystemet.
Lars Nyström är auktoriserad revisor och verksam vid Baker Tilly Saxos KB med kontor i Landskrona och Löddeköpinge.