Börsens årliga rapport ger en omotiverat negativ bild av svenska börsbolags finansiella rapportering. Det menar Göran Abrahamsson, Göran Arnell och Claes Janzon efter att i Fars policygrupp för redovisning gått igenom rapporten för 2010 avseende årsredovisningar för 2009.

Far följer med mycket stort intresse det viktiga arbete som NASDAQ OMX Stockholm (börsen) bedriver i fråga om övervakning av finansiell information från noterade bolag. Vi har även tidigare debatterat redovisningstillsyn i Balans (nr 5/2009). Fars policygrupp för redovisning har behandlat börsens rapport ”Övervakning av regelbunden finansiell information 2Ol0”. Rapporten innehåller många viktiga och välgrundade budskap till börsbolagen och deras revisorer. Men i rapporten förekommer också ett antal påståenden, tolkningar och formuleringar som vi ställer oss tveksamma till. I börsens rapport lämnas generellt inte mycket bakomliggande förklaringar till de upplysningar som de anser saknas hos bolag, vilket kan leda till att läsaren gör felaktiga generaliserande tolkningar. Eftersom IFRS är principbaserade standarder kan det ibland även finnas andra fullt rimliga tolkningar på en och samma fråga.

Börsen använder ofta ord som ”anser” i sammanhang där de gör en av flera möjliga tolkningar eller där börsen vill lägga till ett krav utöver vad som framgår av IFRS. Vi anser att rapporten endast bör innehålla avrapportering av slutsatser från börsens övervakning av finansiell information från noterade bolag och inte innehålla inslag av normgivning.

Ett bolag av 41 granskade var utan anmärkning ger det en rättvisande bild?

Vi anser att statistiken presenteras på ett sådant sätt att den ger en omotiverat negativ bild av standarden på svenska börsbolags finansiella rapportering. Av 41 undersökta bolag är endast ett bolag utan anmärkning. ”Utan anmärkning” låter i sammanhanget som en extraordinär händelse med hänsyn till att börsens måttstock för väsentlig brist eller fel förefaller ligga väldigt lågt.

Börsens definition av väsentligt går längre än IAS 8

Börsen anger i sin rapport att ”generellt är ansatsen för den europeiska tillsynen att alla upplysningskrav ska uppfyllas om en post är väsentlig”. Börsen anser det vara nödvändigt att tillgodose alla upplysningskrav i en viss standard om posten är väsentlig. Mellan raderna kan därför utläsas att om ett eller flera upplysningskrav utelämnas avseende en väsentlig post, kan kritik förväntas från börsen. Vi undrar var börsen tar stöd ifrån när man påstår att detta är den generella ansatsen för den europeiska redovisningstillsynen. IFRS är ett principbaserat regelverk. Att en post är väsentlig betyder inte automatiskt att varje till posten hörande upplysningskrav är väsentligt eftersom varje upplysningskrav ska bedömas var för sig vid tillämpning av IAS 8 punkt 5 och IAS 1 punkt 31. Att börsen självt inför en regelbaserad tolkningsteknik ställer vi oss mycket kritiska till. Att en goodwillpost är väsentlig torde inte nödvändigtvis leda till att börsen ska utdela kritik så fort en eller ett fåtal av de många detaljerade upplysningskrav som ställs upp i IAS 36 saknas. En samlad bedömning måste göras utifrån karaktären och omfattningen av bristen och huruvida detta kan påverka de ekonomiska beslut som användare fattar. Börsens definition av väsentlig upplysning riskerar att göra de finansiella rapporterna omotiverat svårgenomträngliga med risk för att väsentlig information drunknar i oväsentlig information.

Oklarheter om nedskrivningsprövning av goodwill

I börsens rapport angående nedskrivningsprövning av goodwill anges: Börsen har noterat att flera bolag lämnar information per segment i stället för per kassagenererande enhet, likaså utelämnar goodwillens fördelning per segment och även utför nedskrivningstester per segment, vilket strider med IFRS. Det framgår inte av rapporten vilka de speciella förutsättningarna var som föranledde dessa skrivningar. Vi kan endast notera att detta påstående inrymmer flera olika aspekter och det är svårt att bedöma vad börsens budskap till läsaren är. Börsens påstående går stick i stäv med vad som framgår av IAS 36. Av IAS 36 punkt 80 framgår att ”Varje enhet eller grupp av enheter på vilken eller vilka goodwill fördelas ska (a) motsvara den lägsta nivå i företaget på vilken goodwillen i fråga övervakas i den interna styrningen av företaget, och (b) inte vara större än ett rörelsesegment som fastställs i enlighet med IFRS 8 Rörelsesegment.” Mot bakgrund av lydelsen i punkt 80 har vi svårt att förstå börsens slutsats att nedskrivningstest per segment (före eventuell aggregering av segment) skulle strida mot IFRS.

Börsen anger också att upplysning ska lämnas om goodwill fördelad per segment. Detta är endast korrekt om testet genomförts på segmentnivå. I de fall test i stället skett på en lägre nivå i företaget ska i stället redovisat värde för goodwill anges för denna lägre nivå snarare än segmentnivå. En beskrivning av de underliggande omständigheterna som ledde fram till kommentarerna från börsen hade troligen medfört att läsvärdet av denna del av rapporten höjts väsentligt. Börsen kommenterar diskonteringsräntan i rapporten: Om nyttjandevärdet har beräknats över en längre period, exempelvis i slutvärdesberäkningen, kan det finnas anledning att använda flera räntesatser (Bilaga A punkt A21). I punkt A21 anges visserligen att olika räntesatser kan användas, men inledningsvis i punkt A21 framgår att ”Normalt använder ett företag endast en diskonteringssats för att beräkna en tillgångs nyttjandevärde.” Detta är således enligt IAS 36 det normala förhållandet och vår bedömning är att en övervägande majoritet använder en och samma diskonteringsfaktor över tiden för företagsvärderingar som baserar sig på diskonterade kassaflöden. Det är tillåtet att använda flera räntesatser, men inte ett krav.

I börsens rapport behandlas behov av känslighetsanalys, dels i vissa fall enligt kraven i IAS 36 punkt 134 f, dels enligt IAS 1 punkt 129. Börsen efterlyser kvantifierade känslighetsanalyser och skriver att ”Börsen noterar att en sådan känslighetsanalys ofta saknas, många bolag anger att en känslighetsanalys har genomförts utan att någon kvantifiering framgår”. Vi anser att kvantifiering av känslighetsanalys endast krävs om kriterierna härför är uppfyllda i nämnda paragrafer i IAS 36 respektive IAS 1. Om bolagen ändå frivilligt har genomfört känslighetsanalyser är det enligt Far tillåtet att ange detta utan krav på kvantifiering, men lämpligen presentera en slutsats av analysen. Bolagen måste ofta genomföra känslighetsanalyser för att fastställa om kraven på upplysning enligt IAS 36 punkt 134 f) föreligger, men om så inte är fallet krävs inte särskilda upplysningar.

Svårigheter tolka kraven på upplysning om varulager

Börsen förklarar i rapporten att man noterat flera fall där det saknas uppgifter om den del av varulagret som redovisas till verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader. Vi ifrågasätter berättigandet av börsens påpekande. Kravet på upplysning om verkligt värde minus försäljningskostnader är nämligen sällan tillämpligt. Det finns ett krav på upplysning om verkligt värde minus försäljningskostnader, men det avser endast råvarumäklares varulager som löpande värderas till verkligt värde minus försäljningskostnader enligt en undantagsregel i IAS 2 punkt 5.

Resultaträkningen standardiseras

Börsen kritiserar sju fastighetsbolag för deras presentation av värdeförändringar hänförliga till finansiella poster före finansnettot: Gemensamt för dem är att värdeförändringarna, även de som avser finansiella poster, redovisas före vad som rubriceras som finansiella poster. Något motiv för att inte redovisa värdeförändringar på derivat som en finansiell post anges inte och torde inte vara förenligt med IAS 1. Vi anser att börsen tydligare bör förklara vad man menar med finansiella poster eftersom det kan uppfattas som finansiella instrument enligt IAS 32/lAS 39 eller som en kategori inom resultaträkningen. Vi anser även att börsens kritik felaktigt kan uppfattas som att alla värdeförändringar på derivat alltid ska redovisas i finansnettot.

Utökade krav på upplysning om kostnadsslag i funktionsindelad resultaträkning

Enligt IAS 1 punkt 104 ska bolag som redovisar en funktionsindelad resultaträkning även upplysa om kostnadernas karaktär (kostnadsslag). Börsen anser att det krävs detaljerade upplysningar om den totala skillnaden mellan nettoomsättning och rörelseresultat. Vår bedömning är att börsens tolkning är alltför sträng och att de därmed sträcker sig längre i sin tolkning än vad som motsvarar den dominerande tolkningen. Detta är ytterligare ett exempel på en situation där en principbaserad norm kan tolkas på mer än ett sätt.

För många koncerner är detta en viktig fråga eftersom det kommer att krävas stora resurser för att ta fram informationen. Kostnadsslag är ju egentligen en felaktig beteckning; det är till exempel avseende varukostnad egentligen utgifter som ska redovisas och där periodiseringen sedan sker genom raden lagerförändring. Informationen kan inte alltid hämtas ur de lokala redovisningssystemen eftersom redovisning trots allt går ut på att periodisera. Därtill kommer behov av att sammanställa informationen för konsolideringsändamål.

Krav på upplysningar om aktierelaterad ersättning som inte innehåller ersättning

Av rapporten framgår att i det fall options- eller konvertibelprogram ställts ut till verkligt värde och marknadsmässiga villkor omfattas programmen ändå av IFRS 2 och framför allt upplysningskraven i nämnda standard. Börsen anser att det inte finns något undantag för program utställda till marknadsvärde. Vi håller inte med. Enligt vår bedömning träffas inte sådana program av IFRS 2 då ingen ”ersättning” har lämnats till de anställda och sålunda har ingen kostnad uppstått enligt IFRS 2. Instrument för vilka marknadsmässigt pris har utgått och inga intjäningsvillkor föreligger, anser vi ligga utanför tillämpningsområdet för IFRS 2 och därför finns det inga specifika upplysningskrav i IFRS 2 som behöver till-lämpas för sådana program. Detta följer, enligt vår mening, av definitionerna i IFRS 2 punkt 2 och bilaga a.

Börsen inskränker möjligheterna att tillämpa fair value option

Under avsnittet ”Kritikärenden” kritiserar börsen ett bolag för att ha redovisat innehav av onoterade aktier till verkligt värde med värdeförändringar i resultaträkningen och hävdar att aktierna borde ha klassificerats som finansiella tillgångar som kan säljas med redovisning av värdeförändringar under övrigt totalt resultat. Generellt sett är presumtionen under IFRS att verkligt värde kan fastställas, om en standard tillåter eller kräver detta. Eftersom börsen inte förklarar hur man har kommit till sin ståndpunkt i frågan, kan en läsare lätt uppfatta detta som ett generellt förbud att klassificera onoterade innehav som finansiella tillgångar värderade till verkligt värde via resultatet, såväl i underkategorierna trading eller den så kallade fair value option. Vår bedömning är att det inte finns några generella hinder för detta, bara vissa specifika kriterier i IAS 39 iakttas, som i många fall inte alls är svåra att uppfylla för bolagen i fråga.

Värdering av uppskjutna skattefordringar

Börsen behandlar värdering av uppskjutna skattefordringar i underskottsavdrag och skriver: Några bolag anger att värderingen av uppskjutna skattefordringar är begränsad till ett antal år. Börsen har påpekat diskrepansen mellan sådan begränsning och den tidsperiod som bolag använder sig av vid nedskrivningstest av goodwill. Därtill har börsen påpekat att en begränsning till ett antal år inte är förenlig med IAS 12 punkt 34 och dessutom saknar relevans för svenska förlustavdrag. Vi delar börsens uppfattning om att det i IAS 12 inte finns någon uttrycklig tidsgräns för när ett underskottsavdrag ska kunna utnyttjas för att få aktiveras. Vi vill dock framhålla att ett företag som under senare år redovisat förluster måste visa faktorer som övertygande talar för att skattemässiga överskott kommer att genereras för att redovisa en uppskjuten skattefordran. Vidare föreligger en skillnad genom att IAS 12 innehåller även en tröskel för när uppskjuten skattefordran ska redovisas, det vill säga det är inte bara en värderingsfråga.

Börsen anser att samma kriterier ska tillämpas vid beräkning av kassaflöden vid nedskrivningstest av goodwill som vid aktivering av skattevärde i underskottsavdrag. Ofta bygger nedskrivningsprövningen av goodwill på kassaflöden över en evig tidsperiod. Att basera aktiveringen av underskottsavdrag på kassaflöden som förväntas mycket långt fram i tiden anser vi vara tveksamt mot bakgrund av att det i många situationer krävs faktorer som övertygande talar för att skattemässiga överskott kommer att genereras. Sådana övertygande faktorer torde i normalfallet vara svåra att fastställa långt fram i tiden.

Kritik mot fastighetsbolag

Börsen har genomfört en särskild granskning av noterade fastighetsbolag. De anser att uppgift om direktavkastningskrav som lämnas i form av ett intervall innebär att det ”saknas alla möjligheter till jämförelser med andra bolag”. Vi anser att kritiken är överdriven. Det är tveksamt om man uppnår mer jämförbarhet genom att ange en vägd genomsnittlig siffra då det endast blir jämförbart om två bolag har exakt identiska fastighetsinnehav. Direktavkastningskraven kan variera både vad gäller geografiskt läge och vilken typ av fastighet det är frågan om.

Börsen kritiserar fastighetsbolag för ofullständiga uppgifter om känslighetsanalys: Inget av de bolag som publicerar uppgifter om vad fastighetsvärdena är känsliga för nämner två av de viktigaste bestämningsfaktorerna, nämligen skuldsättningsgraden och låneräntan.” Vi ifrågasätter om skuldsättningsgraden och låneräntan i ett enskilt bolag egentligen har med verkliga värdet på fastigheten att göra. Verkligt värde är ju samma sak som marknadsvärde i fastighetsvärderarterminologi. Hur enskilda aktörer väljer att lägga upp sin hävstång (lånat i förhållande till eget kapital) samt vilka låneräntor enskilda aktörer förhandlar fram med sina långivare anser vi vara förknippat med ett ”individuellt avkastningsvärde” för just det bolag som är berett att betala ett visst pris för en viss tillgång, dock inte vad marknaden sannolikt skulle betala för pris i en hypotetisk transaktion. Verkligt värde är, enligt vår uppfattning, det mest sannolika pris i en hypotetisk transaktion mellan oberoende aktörer på marknaden vid värdetidpunkten.

Göran Abrahamsson är auktoriserad revisor på Ernst & Young samt ledamot i Fars policygrupp för redovisning.

Göran Arnell är redovisningsspecialist på KPMG samt ordförande i Fars policygrupp för redovisning.

Claes Janzon är auktoriserad revisor på PwC samt ledamot i Fars policygrupp för redovisning.