Mitt i natten letar sig ett envist ljus genom gardinen. Tandläkaren mitt emot släcker aldrig, och det är inga nådiga lysrör. 04.00. Det är en timme kvar till väckning, men ändå inte. Jag är vaken.
Ute på Arlanda finns böcker som utlovar kreativitet, effektivitet och förändring. Carolina Neurath nystar i en bankhärva och Percy Barnevik vill förändra världen. Nej, Tomas Tranströmer får bli min följeslagare.
Planet mot Bryssel lyfter innan vi ens fått upp farten, och sällan har vyn över Stockholms skärgård imponerat så på en inbiten västkustbo. Jag har just avslutat frukosten när vår kapten tar till orda: ”Tekniskt fel” – det sista man vill höra en mil upp i luften. Vi måste återvända till Arlanda. Det blir tyst. Nödlandning? Ska vi sitta framåtlutade? Fullt med brandbilar?
Lyckligt nere rusar alla för att få bästa ombokningen. Jag inser att möte 1 får klara sig utan mig. En kollega är redan på plats, men 2 och 3 vill jag inte missa. Min iver bidrar till att man på andra sidan desken plötsligt upptäcker möjligheten att flyga via Hamburg i stället för omvägen över Frankfurt.
I Hamburg är det dags igen. Tre svenskar kutar mellan deskar som ger olika besked när det är 15 minuter kvar till avgång. Ingen tror att vi ska hinna, men vi lyckas igen. Och dramatiken öppnar påtagligt för nya kontakter och samtal. För första gången plockar jag upp en diktsamling ur väskan. Min granne på flyget måste få upptäcka vad som sker när ljuslågorna fladdrat i ”Romanska bågar”, Tranströmers bästa.
Äntligen lite lugn och ro. Kollegan och jag lunchar gott i ett soligt Bryssel. Avtalade tider ändras ofta här, och plötsligt måste möte 2 hållas. Vi säger vad vi tycker på det lilla caféet, och får då höra att den svenska regeringen några dagar tidigare har sagt samma saker. Utmärkt, men det är inte kul att bara vara en papegoja.
Mellan möte 2 och 3 sträcker vi på benen i vackra Cinquantenaire-parken. Där finns riktiga papegojor, även så här års.
Spänningen stiger inför möte 3. För att nå fram i kommissionärens ”cabinet” måste vi kasta nytt ljus på förslagspaketet. Lyckas vi? Vi ombeds i alla fall att snabbt återkomma med en skiss på ett annorlunda upplägg. Det är en öppning. Vi har tryckt på något som ingen har sagt tidigare. Bara en sådan sak.
Upprymda flyger vi tillbaka till Sverige. Det är alltid gott att komma hem, och 00.00 slocknar jag snabbt. Inte ens tandläkarens lysrör kan hålla mig vaken.
Välkommen att kommentera på danbrännström.se
Dan Brännström är Fars generalsekreterare.