Bostadsrättsorganisationen Bostadsrätterna Sverige uppmanar styrelser i bostadsrättsföreningar att inte längre göra avskrivningar på byggnader. Uppropet bäddar för problem eftersom det strider mot lag och god redovisningssed.
Att byggnader har en begränsad nyttjandeperiod har varit vedertaget inom redovisning åtminstone de senaste hundra åren. Årsredovisningslagen bygger på redovisning utifrån historiska anskaffningsutgifter för byggnaden vilka ska fördelas genom avskrivning över de perioder som tillgången nyttjas. Att byggnadens marknadsvärde stiger får inte påverka avskrivningen.
En byggnad består av många olika byggnadskomponenter med olika livslängd, såsom stomme/grund, va-/elsystem, tak, fasader, fönster och värme/ventilation. Byggnadskomponenterna behandlas som separata investeringar med eget anskaffningsvärde och egen avskrivningstid. Detta gäller såväl den ursprungliga investeringen och de nya komponenter som ersätter komponenter som bytts ut.
Avskrivningstiden för byggnaden som helhet får aldrig vara längre än den vägda avskrivningstiden för de olika byggnadskomponenterna tillsammans. För ett nybyggt flerbostadshus bör den vägda avskrivningstiden ligga på 40–60 år, det vill säga runt 2 procent. Den ursprungliga investeringen måste nämligen skrivas av utan hänsyn till framtida underhållsarbeten och utbyten av byggnadskomponenter.
Men Bostadsrätterna Sverige har skapat en egen variant av komponentmetod som helt saknar stöd i såväl lag som normgivning. Bostadsrätterna Sverige förespråkar att det historiska anskaffningsvärdet från förvärvet av byggnaden inte ska skrivas av, men att utbyten av byggnadsdelar däremot ska tas upp som tillgång och skrivas av över bedömd nyttjandetid. Det gamla taket avskrivs således inte alls, men däremot det nya. Detta speglar inte hur anskaffningsvärdet av investeringen förbrukas.
Den avgift som en innehavare av en bostadsrätt får betala baseras på redovisningen där avskrivningarna har väsentlig betydelse för avgiftsnivån. Om avskrivningar underlåts innebär det att den första generationen av bostadsrättsinnehavare i fastigheten inte betalar för slitage på byggnadskomponenter. Kostnaden kommer därigenom att vältras över på framtiden och följden blir kraftigt höjda avgifter när större underhållsarbeten/komponentbyten genomförs. God redovisningssed innebär att kostnad redovisas i den period tillgångar faktiskt förbrukas.
Vem har incitament till en redovisning som överskattar resultatet? Förstår bostadsrättsinnehavaren och långivare vilka risker det innebär? En felaktig redovisning kan innebära att skadeståndsansvar riktas mot föreningens styrelse.
Göran Arnell , ordförande i Fars Policygrupp för redovisning.
Sven-Inge Danielsson , ordförande i SRFs Redovisningsgrupp.
Caisa Drefeldt , ledamot i Fars Policygrupp för redovisning och ledamot i Bokföringsnämnden.
Eva Törning , ledamot i Fars Policygrupp för redovisning.