Jag har i tidigare artiklar i Balans (nr 2/2009 och nr 8–9/2009) redogjort för ett mål i domstolarna där frågan om revisors förmånsrätt i konkurs för arvoden avseende arbete med att granska kontrollbalansräkning har varit föremål för bedömning.
I första instans – tingsrätten – ansågs det att granskning av kontrollbalansräkning inte är sådan revision som enligt ordalagen i 10 a § förmånsrättslagen omfattas av förmånsrätt. Revisionsbyråns yrkande om ersättning bifölls således inte. Jag har tillåtit mig att uttrycka förvåning över tingsrättens beslut och även förutsätta att hovrätten, dit beslutet överklagades av revisionsbyrån, skulle komma att ändras. Så skedde också. Hovrätten fann att det inte är en alltför vid tolkning av 10 a § förmånsrättslagen att låta begreppet revision i denna bestämmelse omfatta även en revisors lagstadgade skyldighet att granska en upprättad kontrollbalansräkning. Hovrättens beslut överklagades av konkursboet. I överklagandet påpekade man (det icke önskvärda i?) att hovrättens beslut medförde att förmånsrätten för en revisors uppdrag i ett aktiebolag skulle komma att omfatta ett mycket stort antal uppgifter som en revisor har enligt aktiebolagslagen.
Högsta domstolen har nu i beslut 13 oktober 2011 (mål nr Ö 2710–09) avslagit konkursboets överklagande. I beslutet framhåller Högsta domstolen att de författningsföreskrivna revisionstjänster som omfattas av 10 a § förmånsrättslagen har enligt bestämmelsens ordalag (allmän förmånsrätt följer med fordran på ersättning för uppdrag att fullgöra sådan revision som är föreskriven i lag eller annan författning) inte begränsats till att avse åtgärder enligt 9 kapitlet i aktiebolagslagen. Lagtexten ger enligt Högsta domstolen således närmast uttryck för att alla åtgärder som enligt lag eller annan författning följer med ett revisorsuppdrag omfattas. Enligt Högsta domstolen ligger en sådan tolkning också väl i linje med att det vid bestämmelsens tillkomst framhölls att en revisors tvingande arbetsfält med tiden har utvidgats och att han löper en risk för att inte få betalt för det arbete som han har att utföra (prop. 1986/87:90 s. 174 f).
Mot bakgrund av det an-förda slår Högsta domstolen fast att bestämmelsen i 10 a § förmånsrättslagen i fråga om aktiebolag får anses omfatta sådana författningsreglerade åtgärder som kan utföras av endast bolagets revisor och som denne på grund av sin ställning är skyldig att utföra. Eftersom en granskning enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen av en kontrollbalansräkning kan, i den mån granskning numera krävs (jfr 1 kap. 12 b §), göras endast av bolagets revisor, följer enligt Högsta domstolen att fråga är om en sådan åtgärd som avses i 10 a § förmånsrättslagen.
Högsta domstolens beslut är mycket klargörande och innebär för revisorer att förmånsrätt i konkurs också utgår för fordran på ersättning för uppdrag som avser att lämna yttranden vid förändringar av bolagets aktiekapital (12–15 kap.) samt vid vinstutdelning och andra förfoganden över bolagets medel (18–20 kap.) Vidare omfattar förmånsrätten även revisorns gransknings- och yttrandeuppgifter i samband med fusion, delning och upplösning (23–25 kap.). En viktig begränsning är dock som förut att förmånsrätten endast gäller för arbete som har utförts de senaste sex månaderna innan konkursansökningen kom in till tingsrätten.
Urban Engerstedt tidigare chefsjurist på Far.
urban.engerstedt@far.se