I Balans nr 4/2010 svarar Göran Arnell och Pernilla Lundqvist på min artikel ”Normgivningen och jämförbarheten”, publicerad i Balans nr 3/2010. Tyvärr verkar det som att de missförstått syftet med artikeln, nämligen att peka på att olika normgivning har olika lösningar på de olika fenomen som kan förekomma i redovisningen. Genom valet av redovisningsnorm kan företaget självt påverka omgivningens syn på företaget, vilket inte är förenligt med IASB:s föreställningsram för utformning av finansiella rapporter. Något annat än det handlar inte artikeln om.
Göran Arnell och Pernilla Lundqvist verkar ha fått uppfattningen att jag vill ha samma redovisningsregler för alla företag. Men om de hade läst min artikel ”Från folkvandringstid till Bokföringsnämnden i Balans nr 10/2007 eller ”Bokföringsnämnden och rättvisande bild” i nr 8–9/2009, så hade de förstått att så inte är fallet. Jag anser att de små företagen behöver enkla, klara regler som är överblickbara.
I deras artikel tas exempel upp där det påstås att jag har fel. Jag kan inte tolka det annorlunda än att Göran Arnell och Pernilla Lundqvist har läst min artikel slarvigt och missförstått exemplen.
De skriver att jag har fel när det gäller min beskrivning av hur ÅRL och RedR 1 ska tolkas och hänvisar till mitt exempel med hyresrätter och kundrelationer. Enligt Göran Arnell och Pernilla Lundqvist ska till exempel hyresrätter aktiveras i balansräkningen. Men det är ju precis det som är gjort i exemplen, låt vara att det är under rubriken goodwill. Av min artikel framgår att jag har samma uppfattning som de när det gäller kundrelationer under förutsättningen att de villkor jag nämner under kommentarer är uppfyllda. Det finns fler exempel på hur de grundlöst hävdar att jag har fel i min artikel, men inom ramen för detta korta svar väljer jag att stanna här.
Inte nog med att Göran Arnell och Pernilla Lundqvist verkar ha missförstått min artikel. De har också missförstått lagstiftningen. De skriver att jag felaktigt hävdar att nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar och kortfristiga placeringar inte får redovisas i not och hänvisar till bestämmelserna i ÅRL, 3 kapitlet, 4 §, fjärde stycket. Grundläggande vid läsande och tolkning av lagtext är att man tar del av hela lagtexten och inte hoppar över delar av den. Det gör nämligen Göran Arnell och Pernilla Lundkvist. Det finns två villkor för en sådan redovisning (dessa står i samma lagrum) nämligen om posterna är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild eller om sammanslagningen främjar överskådligheten. Några sådana villkor finns inte angivna i RedR 1 varför rekommendationen, som jag tidigare skrivit, strider mot lagstiftningen.
Vad som verkar vara extra känsligt för Göran Arnell och Pernilla Lundqvist är att jag anser att RedR 1 är i akut behov av översyn och omarbetning då jag tycker att hänvisningar till det nedlagda Redovisningsrådets rekommendationer är otidsenligt. De betecknar dock denna hänvisning som ”en självklarhet!”. Men varför inte hänvisa direkt till valda delar av de olika IAS-rekommendationer som Redovisningsrådets rekommendationer bygger på? Det finns nämligen avvikelser mellan dessa rekommendationer, vilket inte bara har att göra med att Redovisningsrådet på sin tid anpassade sina rekommendationer till då gällande svensk lagstiftning.
Avslutningsvis skriver Göran Arnell och Pernilla Lundqvist att de inte ser något problem med att det är avsikten med innehavets längd som styr om värdepapper och fondandelar ska behandlas som en anläggningstillgång eller omsättningstillgång. Men det gör jag och det redogör jag för i min artikel. Att sedan skriva att de inte ser något problem, men befarar att jag kan skapa ett, är väl att ta till i överkant när det gäller min förmåga att leda redovisningens utveckling. Det är alltid roligt att få ett erkännande för sina egenskaper, men denna gång kan jag inte ta det på riktigt allvar.
Stefan Engström är auktoriserad revisor och verksam vid Auditor revisionsbyrå.