Debatt: Ett efterfrågat utbud av kvalitetsstämplar?

Mycket talar för att de flesta företag kommer att fortsätta med revisionen i ett första skede när revisionsplikten avskaffas nästa år. Vilket genomslag olika kvalitetsstämplar kommer att få i ett senare skede är svårare att sia om, skriver Anna-Maria Jansson och Peter Öhman.

När revisionsplikten avskaffades i Storbritannien märktes först ingen större skillnad. Sedan valde fler och fler bolag bort revisionen och när nyordningen väl satt sig lät mindre än hälften av de berörda bolagen revidera sina redovisningsrapporter. I Sverige har frågan om vad ett avskaffande kommer att innebära stötts och blötts en längre tid. Från att ha uttryckt farhågor om ett ”kaos å la big bang” ser nu branschens företrädare och merparten av medlemmarna positivt på det lagda förslaget och menar att en efterfrågestyrd revision kommer att stärka branschen.

Av revisionsbyråernas hemsidor att döma är man redo för den kommande förändringen. Byråerna lockar klienter med utökade rådgivningssortiment och specialanpassade revisionstjänster, helhetslösningar och mervärden. Signalerna om eventuella lättnader i oberoendet tycks leda till att rådgivnings- och revisionstjänsterna närmar sig varandra, vilket kan uppfattas som att gränsen mellan att upprätta och att kvalitetssäkra redovisningen håller på att suddas ut. Samtidigt är byråerna noga med att utåt markera sin oberoende ställning. Genom att betona att revisionstjänsterna ger en oberoende, trygg och trovärdig granskning ska även intressenterna tillfredsställas. Frågan är dock med vilken trovärdighet revisorerna kan hävda sina dubbla lojaliteter.

På temat revisionen efter pliktens slopande bjöd Mittuniversitetet in till ett öppet seminarium i slutet av november. Enligt de diskussioner som företagare, intressenter och revisorer förde vid seminariet kommer företagen att ställa kostnaden för revisionen mot nyttan, antingen för egen del eller för att tillfredsställa viktiga intressenter. Många gånger anses det viktigare att få hjälp med att upprätta redovisningsrapporter än att få dem granskade. Att granskningsbehovet dessutom anses variera från ett år till ett annat kan ses som ett rop på nya revisionstjänster. Bankerna är primärt intresserade av att få ett kvitto på att det står rätt till med företagens räkenskaper. Beroende på den aktuella situationen kan det vara en underskrift av den som upprättat redovisningen, ett skriftligt uttalande efter utförd revision eller ett utlåtande kopplat till en specialbeställd granskning. Skatteverket är emot nyordningen och ser helst att revisionen lever vidare ungefär som tidigare. Revisorerna menar att ”en revision är en revision” och att den ska göras på ett visst sätt utifrån de standarder som finns. Samtidigt kan de tänka sig att utföra såväl rådgivningstjänster som olika sorters granskningar.

Sammanfattningsvis verkar företagen hellre vilja lägga pengar på hjälp och stöd än på granskning. Även om intressenternas önskemål skiftar tycks de vara ute efter någon form av kvalitetsstämpel. Revisorerna verkar införstådda med detta och redo att ta sig an utmaningen. I kombination med olika rapporteringsmöjligheter (a-d) anges fyra sorters uppdrag (1–4) i ovanstående matris (där kryssmarkeringarna anger de primära kombinationerna).

För alternativ 1 talar att företagen får hjälp med att förbättra redovisningen utan att behöva betala för dubbla uppdrag och att intygandet kan stämplas i all enkelhet. Dessutom undviks oberoendeproblematiken, som till och från påverkat förtroendet för branschen negativt. För förenklad revision (översiktlig granskning) talar att kostnaden är lägre än för traditionell revision och att granskningsbehovet kan skilja sig åt från år till år. Förutom att det finns en tröghet i systemet talar etablerade standarder för traditionell revision. Både företag och intressenter vet någorlunda väl vad de får. För alternativ 4 talar att det som efterfrågas kan granskas utifrån behov och oavsett om det handlar om en punktinsats eller en större helhet. Dessutom skulle relativt ordrika utlåtanden kunna göras, vilket i sig kan ge ett mervärde. För att ytterligare öka valfriheten skulle man kunna välja olika rapporteringsformer vid dessa granskningar.

Det är naturligtvis möjligt att lista en rad andra uppdrag, men samtidigt riskerar ett stort utbud att leda till vildvuxenhet och missförstånd. Knepet är att vara lyhörd för klienters och intressenters behov och samtidigt erbjuda ett balanserat och tydligt utbud av högkvalitativa tjänster. För förtroendet är det även viktigt att göra en tydlig åtskillnad mellan vad som är revision och vad som är någonting annat. Teoretiskt vilar revisionen på sju grundläggande principer, av vilka tre har lyfts fram i denna diskussion: revisionen utförs oberoende, i enlighet med standarder samt att resultatet av granskningen kommuniceras tydligt.

Till sist kan vi konstatera att seminariedeltagarna var rörande överens om att Sverige kommer att gå mot en utveckling liknande den i Storbritannien när revisionsplikten avskaffas. Vi kan vara tämligen säkra på att trögheten i systemet gör att många företag initialt kommer att fortsätta med revisionen och att det i ett nästa skede kommer att ha betydelse om företagen och intressenterna kan enas om vilka kvalitetsstämplar som är att föredra. Likaså att genomslaget för alternativ 1 kommer att bli större ju sämre övriga alternativ fungerar och vice versa.

Ek. lic. Anna-Maria Jansson är verksam som lärare och forskare vid Mittuniversitetet. Ek. dr Peter Öhman är verksam som lärare och forskare vid Mittuniversitetet.