Aldrig har det väl gjorts så många pudlar bland företagsledarna som under de gånga månaderna. Pamp efter pamp, AMF-ordförande efter SEB-vd, har krupit till korset och gjort avbön på sin miljonbonus. Pudlarna skulle fylla en hel kennel vid det här laget. Uttrycket ”att göra en pudel” har rentav blivit en självklar del av språket i dag. Precis som ”förväntningssamhälle” listades av språkrådet som ett av de ord som gjort störst avtryck i svenskan i slutet av förra året. Det skedde mindre än två månader efter att jag släppt boken Nextopia som handlar om förväntningssamhället, vilket säger ganska mycket om hur snabbt världen snurrar i dag.
I dag befinner vi oss i ett förväntningssamhälle där det är mindre intressant vad vi har och har gjort, vi lever i stället i ständig förväntan på vad som ska komma härnäst. I dag kan vem som helst, var som helst, göra vad som helst, få tag på vad som helst, träffa vem som helst, när som helst. Med alla dessa möjligheter vid våra fingertoppar är det inte så konstigt att vi struntar i vad som hände i går, det finns ju så mycket att upptäcka i morgon. Vem som helst, var som helst, kan fånga hela världens uppmärksamhet när som helst. Spotify kan gå från att vara en liten källarverksamhet som ingen kände till för ett år sedan till att bli världens hetaste musiktjänst. 7-Eleven kan gå från att vara snabbfikat på stadshörnet till att bli nordens största bensinstationskedja på mindre än sju månader. Att de inte hade någon som helst erfarenhet av bensinstationverksamhet för några månader sedan hindrade dem inte. Vad de gjorde i går räknas inte. Världen snurrar så snabbt att det som hände i går är irrelevant i dag.
Inte så konstigt då att vi har fått se alla dessa kostymklädda pudlar på sistone. Om bonusar i sig själva är bra eller dåliga låter jag vara osagt. Men det är knappast förvånande att hela världen undrar hur företagspamparna kan ta ut miljonbelopp mitt i en grav ekonomisk kris när många företag, och deras medarbetare, går på knäna. Bonusarna bygger på hur företagen presterade i högkonjunkturen. För ett år sedan. Ett år som lika gärna kunde vara ett decennium, ett århundrade, eller ett helt millennium sedan. Hur många, eller få, gårdagar sedan det var spelar ingen roll, för i går räknas inte.
För ett millennium sedan, eller rentav så sent som i det förra millenniet, som visst ska ha varit aktuellt för bara nio år sedan, hade kanske ett sådant bonussystem funkat, i en tid när gårdagen spelade roll. En tid innan iPhone blev världens populäraste och mest inkomstbringande mobiltelefon ett halvår innan den ens lanserades på marknaden. En tid innan Miley Cirus, sexton år gammal och känd amerikansk tv-stjärna sedan ett år, fick det största och dyraste bokkontraktet i mannaminne – för att skriva sina memoarer.
Verkar det helt galet att gårdagen har så liten betydelse? Föreställ dig då att världen i dag skulle se ut som i Steven Spielbergs Tillbaka till framtiden där Michael J Fox far omkring i den (då) avlägsna början på 2000-talet. Visst känns den miljön läskigt omodern? Det beror på att den har väldigt lite att göra med i dag och väldigt mycket att göra med det 1980-tal då filmen gjordes. Det är rätt typiskt för alla science-fiction-filmer – de blir vansinnigt snabbt omoderna, för i själva verket speglar de inte framtiden utan sin egen samtid. En samtid som är totalt irrelevant och ointressant när den blivit gårdag. Sci-fi-filmerna vittnar om att gårdagen har ganska lite att säga om världen i dag. En värld där ”att göra en pudel” är en naturlig del av språket.
Micael Dahlén är professor i ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. Just nu aktuell med den bästsäljande och omdebatterade boken ”Nextopia: Livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället”.