Det finns en risk att företag i vissa avseenden är överförsäkrade. Det menar Jesper Fagerberg som uppmanar alla revisorer att titta lite extra på sina kunders försäkringsbehov i stället för att bara köra på i gamla invanda spår.
Som en del av god revisionssed ingår att följa RS 209 Granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Enligt RS 209 åligger det bland annat revisorn att beakta kundens försäkringsskydd. Ett gott försäkringsskydd kan naturligtvis vara av stor vikt för ett företag och utebliven eller ofullständig försäkring skulle, om oturen är framme, i värsta fall kunna äventyra ett företags fortlevnad. I ett sådant fall borde det till och med kunna bli aktuellt att avstyrka ansvarsfrihet för styrelsen och/eller vd som en konsekvens av försumlighet i förvaltningen från dessas sida. Ett typexempel skulle kunna vara en entreprenör till ett byggprojekt som kan bli ålagd stora ersättningsanspråk på grund av fel i arbetet.
Det finns dock även företag där behovet av försäkringsskydd är begränsat för att inte säga obefintligt. Jag skulle till och med dra det så långt som att hävda att en del företag sannolikt agerar irrationellt vid tecknande av försäkring. Ett typexempel är försäkrande av inventarier när dessa inte uppgår till väsentliga belopp för företaget. Att i dessa fall som revisor påpeka det ”bristande försäkringsskyddet” för kunden är inte bara att misstolka intentionen bakom RS 209 utan framför allt att bortse från kundens bästa.
Vad är då en försäkring? Kort och gott kan man säga att en försäkring är en fördelning av risk inom ett kollektiv där en försäkringsgivare samordnar och premiebestämmer försäkringspriset. För detta tar så klart försäkringsbolaget ut tillräckligt höga premier för att även tjäna en hacka. För att ett rationellt företag ändå borde teckna sig för en försäkring innebär detta antingen att företaget inte skulle klara av kostnaden för en uppkommen skada (till exempel en omfattande brand), eller att företaget har försäkringsbedrägeri som affärsidé. På personnivå blir detta irrationella beteende tydligen aldrig nog tydligt för alla de som tecknar produktförsäkringar vid inköp av relativt billiga elektroniska produkter. I företagssammanhang illustreras det av att ekonomiskt starka företag försäkrar inventarier när beloppen är på en nivå att inte ens en total förstörelse av inventarierna skulle rubba företaget. Extra tokigt blir det när företag försäkrar konst när värdet av konsten i princip endast är affektionsbaserat.
Ytterligare aspekter som gör tecknandet av försäkringar extra problematiskt är begreppen adverse selection och moral hazard. Dessa begrepp borde knappast vara okända för verksamma revisorer. Det första begreppet avser att de som tecknar sig för försäkring tillhör dem som känner behov av att ha försäkring, det vill säga de som tror sig komma att behöva den medan det sistnämnda innebär att de som tecknat sig för försäkring är benägna att bete sig mer riskfyllt och mindre ansvarstagande än före tecknandet (då de efter tecknandet känner sig säkrare). Sammantaget är det därför ganska givet att tecknande av en försäkring är en förväntad förlustaffär för ett genomsnittligt riskbenäget företag. Alltså, om ditt kundföretag inte håller på med en riskfylld verksamhet, inte tillhör de företag som har som affärsidé att tjäna pengar på försäkringsersättningar eller är ovanligt klantigt. Ta då chansen att föreslå att företaget inte tecknar försäkring, då försäkringen är en förväntad förlustaffär och ett sätt att minska avkastningen för ägarna.
Jesper Fagerberg är ek. lic, jur. kand samt verksam som godkänd revisor på Öhrlings PricewaterhouseCoopers.