Carl Lindstrand ställer sig frågande till det faktum att Skatteverket har befogenheter att samla in känslig information om enskilda individer i syfta att granska dem. Vad är egentligen skillnaden mot den hårt kritiserade FRA-lagen?
Under rubriken ”spridningen av Skatteverkets personuppgifter måste stoppas” slår Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand ett slag för den personliga integriteten och kräver att massutlämnandet av integritetskränkande uppgifter stoppas (DN debatt 1 februari 2009). Detta är ett välkommet ställningstagande. Den som tagit del av den debatt jag nyligen fört med Skatteverket bör dock ha noterat ett ännu mer angeläget problem: Skatteverkets massinsamlande av integritetskränkande uppgifter (Legala Affärer nr 6/08, nr 7/08 och nr 8/08; inläggen finns även på <www.legalaaffarer.se>).
Skatteverket har således mycket långtgående befogenheter att granska enskilda genom att själv bestämma att man ska ta del av uppgifter hos exempelvis banker eller internetleverantörer. Detta kan ske genom ett så kallat ”tredjemansföreläggande”, i vilket fall det handlar om ett enskilt föreläggande om specifika uppgifter för en specifik person, eller genom så kallad ”tredjemansrevision”, där man tar ut ett generellt beslut om revision av en näringsidkare för att granska dess kunder. Exempel på sådana tredjemansrevisioner är granskningarna av kunderna på Blocket.se, internetleverantören Bahnhofs samtliga kunder samt ett stort antal klientmedelskonton hos SEB. I dessa fall rör det sig alltså om rena massinsamlanden från Skatteverkets sida, vilket bland annat Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg jämfört med massavlyssning genom FRA. Detta är en adekvat liknelse då Skatteverket, i likhet med FRA, alltså har mycket långtgående befogenheter att ägna sig åt massinsamling av känslig personlig information – men till skillnad från FRA samlar Skatteverket in sådan information i det uttryckliga syftet att granska enskilda svenska medborgare. En ytterligare skillnad är att Skatteverkets beslut om att inhämta sådana uppgifter för närvarande inte kan bli föremål för domstolsprövning.
Det ökade bruket av kredit- och kontokort liksom av internet medför att en persons levnadsvanor i princip helt kan kartläggas med hjälp av de uppgifter Skatteverket för närvarande får inhämta efter eget gottfinnande. Insamling av ospecificerade uppgifter utan skälig misstanke om felaktighet eller oegentlighet, även kallat fishing expedition med en term hämtad ur anglosaxisk rättstradition, är emellertid ett förfarande som underkänts av Europadomstolen och som anses kränka den enskildes rätt till respekt för sitt privatliv. Ur ett integritetsperspektiv framstår därför tredjemansrevision som ett svårmotiverat förfarande, som också är otillåtet i näraliggande länder som Norge, Tyskland och Storbritannien. Möjligheten att besluta om tredjemansrevision slopades även av den tidigare borgerliga regeringen under Carl Bildt, men återinfördes av den efterföljande socialdemokratiska regeringen under Göran Persson. Detta trots mycket hård kritik från samtliga remissinstanser (med undantag för dåvarande Riksskatteverket) varvid det bland annat uttryckligen varnades för risken att dåvarande skattemyndigheten skulle komma att ägna sig åt undersökningar av fishing expedition-karaktär.
Nyligen har två motioner på temat översyn av reglerna kring tredjemansrevisioner och tredjemansföreläggande lagts av, de på integritetsområdet namnkunniga riksdagsledamöterna, Camilla Lindberg (motion 2008/09:Sk394) respektive Annie Johansson (motion 2oo8/o9:Sk284). Annie Johansson har även nyligen i en skriftlig fråga till regeringen (nr 2008/09:328) begärt besked om den sittande borgerliga regeringen har för avsikt att göra en välbehövlig översyn av Skatteverkets befogenheter att inhämta uppgifter om enskilda hos tredje man.
Om Mats Sjöstrand menar allvar med att Skatteverket vill värna den enskildes integritet bör han ställa sig bakom dessa initiativ och begära att regeringen inte bara utreder hur uppgifter ska få lämnas ut, utan även hur de ska få samlas in.
Carl Lindstrand är advokat, civilekonom och delägare i Hagenfeldt Advokatbyrå, med särskild inriktning mot företagstransaktioner och verksamhetsstyrning.