Den pågående globala finansoron påverkar offentliga organisationer likaväl som privata företag. Situationen har aktualiserat frågeställningen huruvida offentliga organisationers årsredovisningar i tillräcklig omfattning inkluderar tillräckligt med tilläggsupplysningar för att det ska vara möjligt att kunna identifiera krisens inverkan på de ekonomiska förutsättningarna, skriver Pär Falkman.
Betydelsen av externredovisning diskuteras troligen mer i tider av global finansoro än under andra tidsperioder. Det har diskuterats huruvida det är någon risk att innehållet i externredovisningen påverkar eller har påverkat den globala finansorons händelseförlopp. Är redovisningsinformationen tillräckligt välutvecklad för att en verksamhets intressenter ska kunna ta faktamässigt välgrundade beslut?
Vad som utgör ett faktamässigt välgrundat beslut är emellertid beroende av vem som utgör den primära användaren av upprättad redovisningsinformation, oavsett om det rör sig om privat eller offentlig sektor, noterad eller icke noterad verksamhet.
Vem ska an vända redovisningsinformationen? Användarna av extern redovisningsinformation, såsom årsredovisningen utgörs normalt av de aktörer som inte har direkt tillgång till annan information. De har ingen möjlighet att beställa information utifrån sina individuella önskemål. När det gäller privata bolag vars aktier är noterade på en reglerad marknad utgörs de identifierade användarna av faktiska och potentiella investerare och finansiärer. Inom offentlig sektor är situationen annorlunda, någon definition av vem eller vilka som utgör primära mottagare av extern redovisningsinformation har inte fastslagits.
Det kan röra sig om både interna eller externa användare, såsom långivare med mera. Beroende på vem som definieras som den primära mottagargruppen av informationen kan inverka på redovisningsinformationens utformning och innehåll. Informationen kan antingen vara tillbaka- eller framåtblickande. Det är avgörande att bestämma huruvida redovisningens primära syfte är att vara tillbakablickande eller framåtblickande, eller både och.
Vad ska redovisningsinformationen användas till? Historiskt sett har det fokuserats på tillbakablickande information både inom offentlig sektor och inom det privata näringslivet, något som nu har förändrats. För noterade företag har det allt tydligare kommit att fokusera på framåtblickande redovisningsinformation. En framåtblickande redovisning tonas ibland ned inom den offentliga sektorn till förmån för en tillbakablickande. Det handlar om att utvärdera tagna beslut snarare än att upprätta prognoser om framtiden. Olikheterna kan vara beroende av att redovisningsinformationen i stora delar används internt i offentliga organisationer.
En allt mer frekvent värdering av tillgångar och skulder till sina respektive verkliga värden inom näringslivet ger uttryck för en framåtblickande redovisning. En värdering av tillgångar och skulder till sina respektive anskaffningsvärden ger däremot mer uttryck för en tillbakablickande redovisning. Båda värderingsmetoderna kan emellertid inkluderas i vad som benämns en redovisning enligt bokföringsmässiga principer, det vill säga en redovisning som inte är kassamässig. Syftet med en bokföringsmässig redovisning kan emellertid skilja sig åt och ge uttryck för olika redovisnings- och värderingsprinciper. Även om ”samma” redovisningsprinciper tillämpas av offentliga organisationer och noterade företag förväntas informationen ge uttryck för olika saker. Det är dock viktigt att poängtera att det finns särskilda frågeställningar inom offentlig sektor som inte existerar inom näringslivet. Under sådana omständigheter måste tillämpade redovisningsprinciper tolkas i ett vidare perspektiv, eventuellt behöver det utvecklas separata principer. Svårigheten ligger inte i att uttolka redovisningsprincipernas innehåll utan snarare att klargöra vad den upprättade informationen betyder och vad den ska användas till.
Den globala finansoron ställer krav på den offentliga sektorns redovisning. Finansiell turbulens i kombination med ekonomisk inbromsning påverkar den offentliga likaväl som den privata sektorns finansiella utrymme. I offentlig sektor sker detta främst genom att skatteintäkterna minskar. En frågeställning är om och hur den ansträngda finansiella situationen återspeglas i upprättad redovisning, vilka bedömningar och antaganden det ges uttryck för och vilken effekt de ger eller kan ge upphov till? Noterade företag ska i sina årsredovisningar upplysa om finansiella risker och andra osäkerhetsfaktorer. Det kan till exempel röra sig om att upplysningar ska lämnas om tillgångars och skulders verkliga värden, om dessa inte värderas till sina verkliga värden i balansräkningen. Bolagen ska vidare upplysa om vilka finansiella risker som föreligger, både kvalitativt och kvantitativt. Det senare görs med fördel i form av en känslighetsanalys av något slag.
Offentliga organisationer har historiskt i sina årsredovisningar inte presenterat information som underlättar en analys av potentiella effekter. Detta skulle emellertid åstadkommas genom att offentliga organisationer i fortsättningen, kvantitativt och kvalitativt, exempelvis upplyser om de finansiella risker som präglar verksamheten. Det kan till exempel röra sig om placeringar kopplade till pensionsförpliktelser. Upplysningarna kan till exempel avse i vilken omfattning som finansiella derivat och andra komplexa instrument används och hur fordringars och skulders värde har påverkats, alternativt kan komma att påverkas.
Finansiella risker inverkar på både privata och offentliga enheters möjligheter att prestera och investera. Denna typ av upplysningar tar fasta på hur exponerad verksamheten är och vilken effekt som den har på resultat och balans. En beskrivning av de finansiella risker som föreligger ger också upplysningar om potentiella effekter på balansräkningens tillgångar och skulders värden, exempelvis i form av differensen mellan tillgångars verkliga och redovisade värden.
Den finansiella oron kan även föranleda att fastigheters och andra tillgångars värde kan behöva skrivas ned, att verksamheten måste genomföra omstruktureringar av olika slag, vilket kan medföra att personal måste sägas upp.
Den nu gällande situationen innebär, att ett tydligare fokus även i offentliga organisationer måste läggas på framåtblickande information, något som kan uppfyllas utan att tillämpade redovisningsprinciper behöver förändras.
Ek. dr Pär Falkman för FAR SRS referensgrupp för offentlig sektor.