Anders Palm och Ulf Redemo:
Från och med 1 januari 2010 sänks kalkylräntan för de allra flesta typer av pensionsavtal, vilket leder till ett ökat kalkylvärde. De nya föreskrifterna får användas redan från 31 december 2009. Anders Palm och Ulf Redemo uppmanar såväl företagen som deras revisorer att verka för att så sker.
Frågan om vad som är ”rätt” värde har naturligtvis det svaret, att man egentligen inte vet det förrän alla pensioner slutbetalats, alltså genom en efterkalkyl i en oviss framtid.
Men av två huvudanledningar kan värdering inte vänta. Den ena är företagsekonomisk. Redan innan en utfästelse om pension ställs ut är det väsentligt att kunna uppskatta dess effekter på såväl kort som (särskilt) lång sikt så att företaget så långt som möjligt förebygger risken att överskatta sin bärkraft. Den andra huvudanledningen har med skydd att göra, och bland intressenter att skydda inräknar vi alla borgenärer: pensionsberättigade, övriga fordringsägare och de som satsat riskkapital, till exempel aktieägare.
För värdering enligt 3 § tryggandelagen är det Finansinspektionen som på delegation från regeringen anvisar beräkningsparametrar. Förhoppningsvis är de parametrar som givits nöjaktiga ur företagsekonomisk synvinkel. Ur den väl så viktiga andra aspekten om borgenärs- och ägarskydd är de det däremot inte, med den kraftiga undervärdering i förhållande till pris för inlösen i pensionsförsäkring av upplupet pensionsansvar som nutida beräkningsparametrar resulterar i.
Inlösen i pensionsförsäkring är enligt 25 § tryggandelagen – som är dess viktigaste paragraf i det att det är genom den som skyddet ytterst stadgas – tvingande när företag lagt ner sin näringsverksamhet (rörelse) eller satts i konkurs. Om pensionsåtagandena är kreditförsäkrade kan inlösen i övrigt tvingas fram av kreditförsäkringsgivaren om verksamheten utvecklats negativt. Företaget kan förstås också frivilligt lösa in pensionsansvar i försäkring. För att förebygga rättsförluster och ekonomiska förluster är det för alla dessa fyra presumtioner avgörande att reserveringar eller i vart fall beredskap och upplysning skapats med ögonen på vad som åtgår vid inlösen. Därför måste pensionsansvar värderas så att pris för inlösen i pensionsförsäkring, för borgenärskollektivet såväl som på individnivå, inte underskrids.
Att, som Finansinspektionen, från förfallets början i nittiotalets mitt och särskilt sedan 2007, anvisa biometriska faktorer, diskonteringsräntor och andra parametrar som sammantagna inte återspeglar detta är ganska meningslöst.
Ett tillkommande aber är att vad som därmed – bristfälligt -anvisats för 3 § tryggandelagen, enligt 5 kap. 13 § konkurslagen också ska grunda beräkning av brist i händelse av konkurs. Pensionsborgenärerna riskerar därmed att drabbas extra: först tas för lågt värde upp i förhållande till pris för inlösen, sedan beräknas utdelning på detta för låga värde.
Det är därmed svårt att se att Finansinspektionen här lever upp till utsagan på sin hemsida, att arbeta för ett gott konsumentskydd.
Inte av besinning utan för att det allmänna ränteläget sjunkit har Finansinspektionen nu för värderingar från och med 1 januari 2010 tagit ett litet men dock steg i rätt riktning och för det stora flertal pensionsavtal, för vilka nu gäller den höga kalkylräntan 4,2 procent, sänkt denna till 3,5 procent. Det leder till ökat kalkylvärde om typiskt sett 12 å 15 procent.
Vad får då detta för effekter vid årsskiftet? De flesta företag som vid beräkningar med kalkylräntan 4,2 procent får överskott i sina pensionsstiftelser eller i delpost enligt 8 a § tryggandelagen på konto Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser i balansräkningen, kommer nog att slicka i sig detta, betala inkomstskatt och kanske använda nettot till aktieutdelning i vår. Detta trots att värdet när nyårsklockorna klämtat stigit med kanske en god åttondel och den återföring som tas in i bokslutet 31 december inte vore möjlig i ett bokslut dagen därpå. Detta med beaktande av spärreglerna i 7 och 15 §§ tryggandelagen.
Att minska en reservering på ett sätt som dagen därpå är otillåtet finner vi utmanande, särskilt som även det högre värde som uppkommer för 2010 med beräkning med den nya lägre räntan är otillräckligt, och det inte är säkert att alla företag klarar ett ”återställande” och lagen faktiskt inte ens kräver det. Täcka brist måste företag alltså inte, såvida inte pensionsavtalen kräver det, däremot är minskning reglerad. Överträdelse leder till skadestånd eller böter. Minskning vid årsskiftet när värdet dagen därpå tvärtom är högre än tidigare betyder att lagens skyddsregler desavoueras.
Föreskrifterna för 2010 får användas redan för beräkningar 31 december 2009, har Finansinspektionen meddelat. Vi uppmanar alla berörda företag att göra detta och dess revisorer att verka för att så sker.
Anders Palm , Aon Consulting, och Ulf Redemo, SEB Trygg Liv Pensionstjänst AB.