50 miljoner dollar i böter för trixande med redovisningen

General Electric är ett av världens mest respekterade företag, bland annat för sin företagsledning. Bolaget har också varit en favorit på börsen för sin förmåga att kvartal efter kvartal redovisa stigande vinster. Men glorian har nu naggats i kanten. I början av augusti beslöt den amerikanska finansinspektionen att General Electric ska betala 50 miljoner dollar i böter för bokföringsbrott.

Efter en flerårig utredning konstaterar den amerikanska finansinspektionen (SEC) att General Electric (GE) har ”tänjt på redovisningsreglerna utöver bristningsgränsen under åren 2002 och 2003 och att de använt redovisningsprinciper för att höja intäkter och vinst och för att undvika att redovisa en förlust”. Detta kan man läsa på SECs hemsida <www.sec.gov>. Vidare har GE accepterat att betala 50 miljoner dollar, men valt att ”varken bekräfta eller förneka” SECs anklagelser, GE åtar sig också att hädanefter inte missbruka redovisningsreglerna. Vad det handlar om är fyra brott.

Översäkrade sig – utan att berätta

Det första handlar om säkringsredovisning. GE emitterar löpande så kallade Commercial Papers (CP) som är en form av kortfristig upplåning som löper med rörlig ränta, CP används bland annat för att finansiera lång utlåning med fast ränta. Därför använder sig GE av ränteswappar för att eliminera ränterisken. Den amerikanska standarden FAS 133, liksom IAS 39, kräver att derivat i form av ränteswappar löpande ska värderas till verkligt värde. Genom att tillämpa säkringsredovisning kan vinster och förluster på derivaten matchas mot de förluster/vinster som är hänförliga till utlåningen. Förutsättningen är att de belopp som säkras inte överstiger volymen CP som förfaller i varje tidsperiod. Det är oftast inget problem så länge som volymen CP är någorlunda stabil. I början av 2002 minskade emellertid volymen CP kraftigt. Följden blev att GE var ”översäkrat”. Enligt standarden ska då förlusten på den överskjutande delen resultatföras omedelbart. För GE skulle det leda till en förlust på 200 miljoner dollar för 2002, motsvarande 5,4 procent av årets vinst. För att undvika detta bestämde sig GE för att i efterhand omdefiniera de tidsperioder som säkringen avsåg, vilket står i strid med standarden. Dessutom angav bolaget i 10-K för 2002, det vill säga den finansiella rapport som registreras hos SEC, felaktigt att det inte förekommit någon översäkring under året.

Tidigareläggande av vinster

Det andra brottet gäller avgifter som GE betalar på sina ränteswappar. Det verkar som om GE har valt att periodisera dessa avgifter i stället för att redovisa dem löpande. Därigenom har man vunnit att fluktuationerna i kvartalsresultatet minskat. (Skrivningen på hemsidan är på den här punkten oklar).

Det tredje brottet är ett mer traditionellt exempel på hur ett bolag kan tidigarelägga vinster, GE tillverkar bland annat lokomotiv. Några lok skulle levereras och vinstavräknas i början av påföljande år. GE ” sålde” då i stället loken till några finansiella institutioner före årsskiftet med instruktioner att dessa skulle svara för leveranserna enligt avtalen. I praktiken handlade det alltså om en form av upplåning med loken som säkerhet och där GE stod för alla risker förknippade med varan. Den felaktiga redovisningen medförde att resultatet för fjärde kvartalet 2003 överskattades med 17 procent.

Fiktiva vinster

Det fjärde brottet handlar om fiktiva vinster, GE säljer också flygplan. Flygplan har låga vinstmarginaler vilka kompenseras av att senare försäljningar av reservdelar har höga marginaler. Fram till 2002 tillämpade GE en princip för intäktsredovisning där man vid försäljning av plan föregrep vinster från senare försäljning av reservdelar. I stället för den faktiska marginalen på flygplanen redovisades alltså en genomsnittlig marginal på både flygplan och reservdelar. En konsekvens av detta var att GE redovisade en tillgång (motsvarande vinsterna på de reservdelar som ännu inte sålts) på en miljard dollar i början av 2000-talet.

2002 bestämde sig GE för att byta princip eftersom man insett att den tillämpade metoden stred mot amerikanska regler. Frågan blev då hur man skulle undvika förlusten när GE skrev bort sin fiktiva tillgång. Lösningen blev en ändring av en annan av de principer som GE tillämpade, nämligen principen för hur man fastställer vinsten från försäljning av motorer till flygplan. Eftersom det rör sig om långa kontrakt handlar det om successiv vinstavräkning. Den förväntade vinsten utgörs av skillnaden mellan intäkter och kostnader. Bland kostnaderna ingår delar köpta från andra avdelningar inom koncernen. För dessa hade man tidigare tillämpat marknadspriser. Det som GE nu föreslog var att man för framtida internleveranser skulle tillämpa tillverkningskostnader. Därigenom skulle vinsterna för den division som sålde motorerna bli högre. Problemet var att ur koncernens synvinkel medförde ökningen av vinsten i motordivisionen en motsvarande minskning i de avdelningar som levererade delar. Den ” geniala ” lösningen på problemet blev att göra ändringen av redovisningsprincipen endast framåtriktat. Därigenom kunde GE tillgodoräkna sig den högre vinstmarginalen på motorförsäljningen utan att (kortsiktigt) drabbas av de minskade vinsterna i övriga delar av koncernen.

Felet var att ett frivilligt byte av en redovisningsprincip normalt ska redovisas med retroaktiv verkan (se i AS 8). Dessutom ska företag som byter principer ange skälen bakom bytet och effekterna. Någon information lämnades dock inte. Hela poängen med bytet var ju att kunna gömma undan de fiktiva vinsterna på tidigare flygplansförsäljningar.

Även de största trixar

Att även de största amerikanska företagen missbrukar redovisningsreglerna är inte någon direkt nyhet. För några år sedan avslöjades att IBM manipulerade sitt rörelseresultat. Om resultatet något kvartal blev för lågt i förhållande till marknadens förväntningar sålde IBM en del av sina placeringsaktier och redovisade vinsten som en del av rörelseresultatet men utan att informera om att en del förklarades av finansiella transaktioner.

Det finns en rad böcker som behandlar olika ”trix” för att förbättra, eller i mer ovanliga fall försämra, det redovisade resultatet. Till exempel det som GE:s lokförsäljning illustrerar. De här böckerna är ofta roliga att läsa. Vad som inte är lika roligt är att konstatera att inte ens de mest framstående företagen kan avhålla sig från att fuska och att fusket kan pågå år efter år utan att revisorerna eller kontrollmyndigheter upptäcker det.

Rolf Rundfelt är professor i redovisning vid Linköpings universitet.