Det blir svårt att fastställa ett verkligt värde när marknadsvärdet för en specifik tillgång rasar eller till och med går upp i rök ... Hanna Kjaer är därför tveksam till om de noterade bolagens finansiella rapportering kommer att ge en rättvisande bild när konjunkturen på allvar vänder nedåt. Hon befarar att redovisningens minskade tillförlitlighet kan skada förtroendet för den finansiella rapporteringen så att konjunkturen ytterligare försämras.
I Sverige har fair value översatts till verkligt värde, men betyder egentligen rimligt värde. Enligt IASB:s {International Accounting Standards Board) hierarki för fastställande av verkligt värde ska värderingen i första hand baseras på aktuella marknadsvärden. De flesta tillgångar i svenska företag faller emellertid under den tredje nivån i hierarkin, enligt vilken värderingen ska bygga på olika beräkningsmodeller med många antaganden. Tillförlitligheten hos sådana värden kan och bör diskuteras. Olika företag gör på olika sätt. Verkligt värde hos ett företag behöver inte vara verkligt hos ett annat. Men oavsett om det gäller aktuella marknadsvärden eller företagsledningens prognoser handlar det om förväntade kassaflöden. Vi bygger alltså redovisningen på värden som inte finns!
I en lågkonjunktur kommer det att bli svårt att få fram verkliga värden. Marknadsvärden rör sig vanligtvis relativt långsamt vid värdetillväxt. Priserna kan däremot rasa när konjunkturen vänder nedåt. Dessutom ökar risken för subjektiva värden. Många styrelser och företagsledningar kommer att leta efter argument som talar för att det endast rör sig om en kortvarig nedgång som gör att man inte behöver ändra sina antaganden i beräkningsmodellerna.
Införandet av IFRS {International Financial Reporting Standards) i högkonjunktur har medfört att det är enklare för företagen att uppnå sina finansiella mål. I goda tider kan ett företag med målsättningen att uppnå en soliditet på 30% komma att nå 40% och mer till följd av redovisning till verkligt värde. När konjunkturen vänder nedåt kan 40% snabbt förvandlas till 20%. Företag måste därför i högre grad än tidigare sträva efter att alltid hålla en viss buffert i det egna kapitalet. Tidigare fanns en fallhöjd på grund av bl.a. dolda övervärden i t.ex. fastigheter. De nya reglerna för redovisning av goodwill kan också komma att orsaka stora negativa effekter på resultat och ställning i händelse av en konjunkturnedgång, eftersom nedskrivningar av goodwill inte längre föregås av löpande avskrivningar.
En annan riskfaktor när det gäller redovisning till verkligt värde är utdelningarna. Goda koncernresultat, som påverkats av IFRS-effekter som i sig inte ökar kassan, har troligtvis lett till krav på förhöjd utdelning och försämrad likviditet. Har ingen reflekterat över riskerna med detta?
De företag som saknar en buffert när konjunkturen viker kommer att drabbas mycket hårt. Ett stort eget kapital är inte bara ett skydd mot de resultatsvängningar som orsakas av verkligt värderedovisningen. Ett stort eget kapital påverkar också företagens möjlighet till finansiering.
Vi befinner oss fortfarande i en inlärningsprocess men det är nödvändigt med ett snabbt kompetenslyft bland såväl företag som intressenter om effekterna av redovisning till verkligt värde. Vid konjunktursvängningar kan redovisning till verkligt värde komma att resultera i överdrivna fluktuationer på aktiekurserna. Företagens intressenter måste känna till att volatila kurser är en naturlig följd av IFRS-redovisningen.
Syftet med IFRS och verkligt värde är att förbättra jämförbarheten och transparensen i de finansiella rapporterna. Frågan är hur transparent redovisningen egentligen är? I dagsläget finns det företag som helst inte publicerar all tillgänglig information om verkliga värden, marknadsutveckling m.m. på grund av rädsla för hur börskursen kan påverkas. Risken är stor att det verkliga värdet blir mer och mer overkligt ju sämre utveckling företaget har.
Det finns en risk att redovisning till verkligt värde vid lågkonjunktur kan leda till ett minskat förtroende för den finansiella informationen. Värderingen måste ske utifrån samma modell oavsett om det går upp eller ned. Kortsiktigt tänkande är alltid riskfyllt. I företagen måste styrelserna ta ett stort ansvar och följa upp redovisningen till verkligt värde. Styrelseordföranden och revisionsutskottet har ett särskilt ansvar. Revisorerna måste samtidigt vara mycket uppmärksamma och i sin granskning bedöma om företagen har tillräckliga underlag för redovisningen till verkligt värde.
Vid en omfattande konjunkturnedgång kan det – beroende på svårigheten att fastställa nya antaganden vid beräkning av verkligt värde – bli mycket svårt att upprätta bokslut baserade på verkliga värden. Redovisningens minskade användbarhet och tillförlitlighet kan komma att skada förtroendet för företagens finansiella rapporter på ett sådant sätt att konjunkturen ytterligare försämras.
Det är fyra komponenter som måste vara på plats för att förtroendet för redovisningen ska behållas också när de verkliga värdena urholkas. Utvecklad normgivning, välfungerande bolagsstyrning, riskorienterad revision och en effektiv tillsyn. Är allt detta på plats?
Hanna Kjaer studerar vid Handelshögskolan i Göteborg.