Svårt att utöva sina rättigheter mot bolaget ytan aktiebrev

Många hävdar att aktiebrev inte behövs, det finns ju en aktiebok. Men hur förhåller det sig egentligen? Kan aktieboken ersätta aktiebrev? Finns det några för- eller nackdelar med att utfärda aktiebrev? I denna artikel belyser Bengt Ehrenborg och Göran M Karlsson översiktligt några av frågeställningarna.

I bolag, som inte är avstämningsbolag, kan aktiebrev utfärdas. Bolaget behöver inte självmant utfärda aktiebrev, utan kan avvakta aktieägarens begäran (aktiebolagslagen [ABL] 6:1). Oavsett om aktiebrev utfärdas eller ej måste ett bolag alltid föra en aktiebok. Enligt ABL 5:1 har aktieboken ”till ändamål att

  1. ligga till grund för utövandet av aktieägares rättigheter mot bolaget, och

  2. ge bolaget, aktieägare och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget.”

Man kan emellertid ifrågasätta om aktieboken verkligen ger ”underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget”. Se t.ex. ABL 5:8, som anger att tecknade aktier genast ska föras in i aktieboken efter det att samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden. Men bolaget är ännu inte registrerat och registreringen kan naturligtvis falla, vilket innebär att några aktier egentligen inte existerar. Aktietecknaren kanske inte ens har betalat aktien och huruvida det har skett eller ej behöver man inte anteckna i aktieboken, det finns ingen uttrycklig bestämmelse om detta.

En liknande lösning förekommer vid nyemission, se ABL 13:18. Av bestämmelsen framgår att tilldelade aktier genast ska föras in i aktieboken. Även här finns det situationer när någon alltså kan bli antecknad i aktieboken som innehavare av aktier, men någon aktie har ännu egentligen inte utfärdats, eftersom det förutsätter att emissionen blir registrerad, se ABL 13:28.

Om bolaget aldrig registreras eller om en nyemission aldrig registreras ska naturligtvis ändringar göras i aktieboken så att det rätta förhållandet anges. Men dessförinnan är aktieboken egentligen otillräcklig för bedömningen av huruvida en aktie faktiskt existerar eller inte. Vad händer om en sådan ”aktie” överlåts under mellantiden, dvs. efter att tecknandet skett men innan registreringen har ägt rum eller om någon sådan registrering aldrig sker?

Andra situationer som kan uppstå är att en aktie som faktiskt existerar överlåts till två förvärvare, eller att en aktie överlåts och att överlåtaren går i konkurs. En överlåtare kan också pantsätta en aktie till flera eller pantsätta en aktie som han redan sålt. Dessa s.k. sakrättsliga problem har en lösning om aktiebrev har utfärdats, men hur ser lösningen ut om det inte finns några aktiebrev?

Vad är egentligen en aktie?

En aktie utgör en andelsrätt i ett bolag, men innehållet i andelsrätten varierar naturligtvis beroende på vilket aktieslag aktien utgör och hur bolagsordningen är utformad, men även på andra faktorer. En andelsrätt har vissa likheter med en fordran, dvs. någon har en skyldighet att prestera någonting – i fråga om skuldebrevet att betala pengar, i fråga om andelsrätten är skyldigheten mer sammansatt. Möjligen kan detta vara skälet till att man jämställt aktiebrev med löpande skuldebrev i ABL 7:8. Bestämmelsen handlar om när en överlåtelse eller en pantsättning av ett aktiebrev blir gällande mot överlåtarens borgenärer. Bestämmelsen säger emellertid ingenting om överlåtelse av aktie. 7 kap. i aktiebolagslagen säger egentligen heller ingenting om vad ett aktiebrev egentligen är. Man antar allmänt att aktiebrevet är bärare av den andelsrättighet som följer med att man äger en aktie, men det står inte uttryckligen att så är fallet. Rättigheten för en aktieägare att utöva sina rättigheter mot bolaget följer helt av om han är införd i aktieboken eller ej (se ABL 7:2).

Den som har förvärvat aktiebrevet har alltid rätt att bli införd i aktieboken enligt ABL 5:9. När någon visar upp ett aktiebrev och bevisar att han har förvärvat detta, så ska styrelsen genast föra in denna person som aktieägare i aktieboken. I andra situationer, alltså när det inte finns något aktiebrev att visa upp, finns ingen uttrycklig skyldighet enligt lagen (bestämmelsen i andra stycket i samma paragraf om ändrade förhållanden syftar inte på denna situation). Slutsatsen skulle alltså, något tillspetsat, kunna bli att den som har förvärvat en aktie men inte förvärvat något aktiebrev, inte kan kräva av styrelsen att få bli införd som ny ägare i aktieboken och därmed inte heller kan utöva sina rättigheter gentemot bolaget!

Den sakrättsliga problematiken

Som vi konstaterade ovan är den sakrättsligt giltiga övergången av ett aktiebrev att jämföra med överlåtelse av ett löpande skuldebrev. Genom att få aktiebrevet i sin hand är man alltså skyddad mot överlåtarens borgenärer i händelse av t.ex. konkurs, både om man har köpt aktien eller om man har fått aktien i pant. Någon motsvarande bestämmelse för överlåtelse av aktie utan aktiebrev finns inte. Hur skyddar man sig då? Genom att få bli införd i aktieboken, genom överlåtelseavtalet som sådant eller genom denuntiation (underrättelse) till bolaget är tre möjliga lösningar som även tillämpas i andra liknande situationer. Något rättsfall som klarlägger rättsläget har vi emellertid inte funnit.

Kan det vara införandet i aktieboken som utgör det sakrättsligt viktiga momentet? Som vi konstaterade ovan kan man inte vara säker på att få bli införd i aktieboken som aktieägare om man inte kan visa upp ett aktiebrev. Dessutom vet vi att anteckningen i aktieboken inte på ett heltäckande sätt speglar de exakta ägandeförhållandena, eftersom aktieboken kan innehålla anteckningar om aktier som ännu inte existerar. Det förefaller som om anteckningen i aktieboken inte kan fylla denna funktion.

Vissa typer av överlåtelser får sakrättsligt skydd redan genom att avtal träffas, t.ex. överlåtelse av immateriella rättigheter. Den som kan visa upp ett avtal som är giltigt och dessutom kan redovisa att överlåtelsekedjan bakåt är korrekt, betraktas också sakrättsligt som ägare till rättigheten. Äldre rättspraxis gav visst stöd för påståendet att avtal ger sakrättsligt skydd i liknande situationer. Senare rättspraxis pekar emellertid på att denuntiation utgör det sakrättsliga momentet.

När det gäller denuntiation till bolaget tänker man sig en analogi med reglerna i skuldebrevslagen om överlåtelse av enkla skuldebrev och enkla fordringar. Detta kan förefalla naturligt, eftersom överlåtelse av aktiebrev följer reglerna för löpande skuldebrev. Saknas det aktiebrev skulle alltså den andelsrätt som man ändå har kunna jämställas med en enkel fordran. Den sakrättsligt giltiga övergången av en enkel fordran sker som bekant genom denuntiation till gäldenären. I det här fallet är ju bolaget ”gäldenären” och det får väl då anses att när styrelsen mottagit denuntiationen så skulle den sakrättsliga övergången ha skett. Det finns praktiska svårigheter, som vi återkommer till nedan.

Jämförelse med överlåtelse av andra andelsrättigheter

Vid överlåtelse av en andel i ett handelsbolag uppkommer delvis samma problematik som vid överlåtelse av en aktie utan aktiebrev. Det finns emellertid en rätt väsentlig skillnad, en bolagsman ska nämligen vara registrerad i handelsregistret. Är man inte registrerad i handelsregistret innehar man knappast någon andelsrättighet i handelsbolaget. Men naturligtvis kan överlåtelse ske i snabb takt innan registreringen har hunnit äga rum. Sakrättsligt är nog denuntiationen till bolaget den enda vägen som finns för att få skydd. Beträffande bostadsrätter är det i rättspraxis fastställt att denuntiation till bostadsrättsföreningens styrelse är det sakrättsliga momentet.

Praktiska synpunkter

Som vi har kunnat konstatera finns det relativt handfasta regler kring överlåtelser av en aktie, där ett aktiebrev är utfärdat som bevis för innehavet av aktien. Däremot saknas det rättsregler för aktiebolag där inga aktiebrev är utfärdade och en viss osäkerhet måste anses föreligga. Ändå finns det många aktiebolag där inga aktiebrev är utfärdade. Hur ska man praktiskt hantera situationen? Till att börja med verkar det vara en klok åtgärd av den som köper en sådan aktie att kontrollera med bolaget att aktien faktiskt existerar, dvs. den emitterade aktien har registrerats. När man väl köpt aktien ska man också omedelbart vid överlåtelsen denuntiera bolaget och det ska ske till någon som är behörig att ta emot denuntiationen. Skulle styrelsen bestå av en person och säljaren utgör den enda styrelseledamoten, uppkommer naturligtvis problem. I sådant fall måste en suppleant finnas och man får be suppleanten träda in för att ta emot denuntiationen.

Bolagets styrelse måste hålla ordning på de denuntiationer som bolaget delges. En denuntiation innebär ju inte med automatik att styrelsen ska införa den nye ägaren i aktieboken. Som framgår av ABL 5:9 ska styrelsen göra en prövning av om överlåtelsekedjan är korrekt. En denuntiation behöver inte alls innehålla så mycket information att styrelsen kan göra denna prövning. Följaktligen får alltså styrelsen på något sätt föra ett särskilt register eller föra särskilda anteckningar om denuntiationer vid sidan av själva aktieboken i avvaktan på att kunna föra in den nye ägaren i aktieboken. Uppdraget att ta emot denuntiationer är naturligtvis inte heller något sådant som är förutsatt när styrelseledamöters uppgifter är beskrivna. Det behövs sannolikt en särskild notering i styrelsens arbetsordning om hur denuntiationer ska handläggas.

Avslutningsvis kan man göra två rekommendationer. Som köpare eller panthavare bör man absolut kräva att få aktiebrev. Detta bör inte vara något problem för säljaren/pantsättaren eftersom han har rätt att få ut aktiebrev från bolaget (ABL 6:1). Till styrelsen för bolag där man vet att det kommer att ske transaktioner med aktierna blir därför rekommendationen att alltid utfärda aktiebrev, alternativt överväga om inte bolaget borde bli ett avstämningsbolag i stället.

Advokat Bengt Ehrenborg och advokat Göran M Karlsson är båda verksamma vid Delphi i Linköping.