Dan Brännström är mycket kritisk till utredaren Bo Svenssons förslag att gå direkt på EU:s maximivärden när revisionsplikten slopas. Han menar att det i den svenska utredningen inte framkommit något förhållande som visar att Sverige har särskilda förutsättningar att slopa revisionsplikten i ett enda steg. Dan Brännström menar att politikerna nu måste ta sitt ansvar och se till att förändringen genomförs stegvis.
Utredaren Bo Svensson föreslår att Sverige vid slopandet av revisionsplikten direkt ska tillämpa EU:s maximivärden för undantag från revisionsplikt. Det innebär att kravet på revision endast kommer att omfatta 3–4% av aktiebolagen. Dessutom föreslås att förvaltningsrevisionen slopas. Allt är tänkt att genomföras genom en big bang den 1 juli 2010, låt vara att ikraftträdandet sker i takt med att nya räkenskapsår inleds.
Genomgripande förändringar av spelreglerna för det svenska aktiebolaget – den i särklass viktigaste företagsformen – måste vara väl motiverade och konsekvenserna tillräckligt analyserade. Är det så i detta fall?
Jag menar att Bo Svenssons förslag har fått en större omfattning än vad som rimligen varit meningen. Uppdraget var att ta bort revisionsplikten för små företag, knappast för 96–97% av bolagen. Förslaget är heller inte underbyggt på det sätt som regeringens direktiv förutsatt. En bidragande orsak är den begränsade tid (sju månader) som utredningen haft till sitt förfogande. Att allsidigt utreda konsekvenserna av borttagandet av revisorn kräver mer tid för utredning och överväganden, särskilt om man förordar en big bang.
När andra slopat revisionsplikten (många av länderna i Europa har aldrig haft revisionsplikt i små företag) har man gjort det i flera steg. Ett motiv har varit att skapa förutsättningar för den omställning som revisionens intressenter måste göra. Banker, leverantörer och andra intressenter behöver ändra sina rutiner när revisionen inte längre finns där som ett riskavlyft. Ett annat motiv har varit att möjliggöra en utvärdering, inte minst ur det allmännas synpunkt.
Vid slopandet av revisionsplikten i Danmark (2006) och Finland (2007) bestämdes gränsvärdena så att slopandet av revisionsplikten initialt kom att omfatta cirka 40% av bolagen. Det har under den svenska utredningen inte framkommit något förhållande som visar att Sverige har särskilda förutsättningar att genomföra det i ett steg. Tvärtom är det svenska samhället och näringslivet vant vid att aktiebolaget fungerar på ett visst sätt och att det alltid finns en revisor som kvalitetssäkrar redovisningen och granskar förvaltningen – det ska vara ordning och reda.
Den svenska traditionen med förvaltningsrevision gör dessutom att den svenska revisorn – jämfört med utländska revisorer – är än mer betydelsefull för revisionskundens uppfyllande av olika formalia och ”deadlines”. Om förvaltningsrevisionen slopas blir det ingen rekommendation från revisorn om ansvarsfrihet, om man inte särskilt beställer en granskning av förvaltningen. Risken är att vi kommer att få se stämmobeslut om ansvarsfrihet utan en rekommendation från revisorn (tänk om det skulle räcka med att maila ett foto på bilen till Svensk Bilprovning, oj vad man skulle putsa på lacken innan kameran plockades fram). Det riskerar att urholka värdet av ansvarsfriheten, vilket i sin tur påverkar styrelseledamöters och verkställande direktörers ansvar och riskexponering. Vet de om det? Är det önskvärt?
Vad man än tycker om den svenska traditionen med förvaltningsrevision (räkenskapsrevision är ett jämförelsevis nytt påfund) så förtjänar den en djupare analys.
Jag anser alltså att utredningen inte har beaktat den svenska marknadens villkor och funktionssätt i tillräcklig utsträckning. Det är därför min bestämda uppfattning att slopandet av revisionsplikten måste ske successivt. En big bang medför risk för bekymmer, krångel och kostnader snarare än förenkling. Det finns också en risk för ”överreaktioner”, exempelvis på skatteområdet där det redan finns ett lagförslag. Och liknande initiativ kan förväntas från andra håll.
En stegvis förändring ger dessutom revisions- och redovisningsbranschen en rimlig chans att anpassa organisation och tjänsteutbud till den nya situationen. Det tar tid att utveckla och implementera nya tjänster för kvalitetssäkring av företagens redovisning. Detta bekräftas av den internationella utvecklingen. I Storbritannien upplevde marknaden drygt tio år efter det första steget i slopandet av revisionsplikten fortfarande ett tomrum mellan revision och så kallade compilation-t)insttr. Ett bevis så gott som något på att man inte över en natt kan ändra etablerade funktionssätt på marknaden.
Visst ska förändringar generellt genomföras målmedvetet och snabbt, men här rör det sig om en mycket komplex förändring med många aktörer och bottnar samt stora värden. Då är det viktigt att politikerna tar ansvar och skapar förutsättningar för en ordnad process för att säkerställa möjlighet till överblick och utvärdering samt underlag för ett nästa steg.
Jag föreslår därför att det första steget i förändringen av revisionsplikten baseras på Bo Svenssons alternativa gränsvärden, det vill säga,
nettoomsättning – 3 mkr
balansomslutning – 1,5 mkr
antal anställda – 3
Det motsvarar cirka 65% av de aktiva aktiebolagen. Redan detta är ett mycket stort steg. Ett andra steg bör självfallet inte aktualiseras förrän det första har utvärderats.
Det är bättre att leda en förändring än att behöva ta hand om ett kaos.
Dan Brännström är generalsekreterare i FAR SRS och ingår i revisorsutredningen.