Matthias Vidh om talangjakten
Det krävs attitydförändringar i branschen för att fler unga ska vilja bli revisorer, skriver Matthias Vidh som vid 37 års ålder äger och leder en revisionsbyrå strax norr om Stockholm. Han menar att branschen måste acceptera att de anställda inte vill jobba 70-timmarsveckor för en relativt sett låg lön. ”Skateboardfolket” ska lockas till branschen – som anställda och som kunder.
Tillsammans med många kollegor besökte jag Arena 2006 på Chinateatern i Stockholm där framtiden och trender var en del av temat. En av föreläsarna var en trendforskare som jag glömt namnet på men hans budskap har jag däremot inte glömt. Han visade många bilder på storskärm och en av dessa visade några unga killar med keps på huvudet och varsin skateboardbräda under armen liggandes lite slappt på en soffa. I samband med att denna bild visades så berättar trendforskaren att ”detta är era framtida kunder” varpå jag vänder mig om för att se mina kollegors reaktion. Vad jag kunde tyda i de flestas ansikten var ”skönt att pensionen är nära nu”, vilket för övrigt verkar vara mångas reaktion på alla kommande förändringar i vår bransch. Jag kan till viss del förstå dennan reaktion. En sak är dock säker: den som inte är villig till förändring är inte heller en del av framtiden.
Vem är då jag som skriver detta debattinlägg och varför? Mitt namn är Matthias Vidh, 37 år gammal och den första styrelseordföranden i FAR SRS lokalförening i Storstockholm sedan sammanslagningen 2006. Jag driver till vardags en revisionsbyrå lite norr om Stockholm med 10 anställda varav två är kvalificerade revisorer. Jag har alltid brunnit för vår bransch och arbetat för att de yngre ska få en framskjuten plats och en chans att visa vad de går för. Vilket inte är helt enkelt med den uppbyggnad som många byråer har kring delägarskap och ibland orimliga krav på nykomlingar. Samtidigt får man som ung ofta höra att man måste anpassa sig efter den bransch som man arbetar i. Men då funderar jag varför inte branschen i stället anpassar sig till verkligheten och revisionsbyråbranschens framtida anställda?
Jag är frustrerad över att när jag började engagera mig i lokalföreningen för snart tio år sedan så var jag yngst. När jag i dag går på olika arrangemang som både lokalförening och FAR SRS centralt ordnar så är jag fortfarande ofta yngst. Detta är inte ett gott tecken, vilket många inser och diskuterar men knappast gör något åt. Ett exempel: Som nybliven, ung revisor insåg jag att det borde göras något åt vårt lite ”osexiga” yrke. Jag föreslog SRS dåvarande vd Martin Johansson att om samfundet stod för mina resor, eventuella övernattningar samt lite tryckmaterial så kunde jag bistå med min tid för att besöka universitet och högskolor runt om i landet och där väcka intresse för vårt yrke (inte att sammanblanda med de stora byråernas närvaro på olika näringslivsdagar). Han tyckte det var en god idé men fick inget gehör från dåvarande styrelse.
Det som gör detta intressant är att FAR SRS generalsekreterare Dan Brännström för en tid sedan nämnde ett liknande upplägg för mig som jag förstås stödde till 100 procent. Han blev dock minst sagt förvånad när jag nämnde att jag kommit med samma idé för nästan ett decenium sedan utan att någon i beslutande ställning ansett att detta vara något att satsa på.
Nog med gnället. Vad kan man göra åt detta fenomen som knappast bara ”drabbat” vår bransch?
Jag tror att det finns många ideér även hos andra som kan skapa debatt om hur man lockar unga till vår fantastiska bransch med oanade möjligheter. En bransch som många i den yngre generationen tyvärr inte ens verkar se en framtid i. Vi behöver inte påvisa alla skäl i denna artikel till detta utan bara nämna några få.
En viktig faktor är förstås slopandet av revisionsplikten. En annan är de låga ingångslönerna som delvis hör samman med de stora kostnaderna för arbetsgivaren fram till revisorsexamen och den tidpunkt när unga kan börja arbeta som kvalificerade revisorer. Men samtidigt måste branschen ändra attityd och acceptera att de anställda inte vill jobba 70-timmarsveckor för en relativt sett låg lön.
Vår byrå har haft 35-timmarsvecka sedan 70-talet vilket tillsammans med lite nytänkande och en gansk platt organisation har lett till expansion och god lönsamhet. Jag vågar dessutom påstå att vi nog är en av Sveriges yngsta revisionsbyråer med en medelålder på 36 år och där ägaren är 37 år. Detta tyder, enligt mitt sätt att se det, på att vi uppfattas som en attraktiv arbetsgivare. Och man kan konstatera att lön sällan är det viktigaste när anställda rankar en arbetsplats. I många fall kommer lön först på femte plats. Möjlighet att arbeta hemifrån, flextid, inflytande över sin egen arbetssituation och trivselskapande förmåner kommer före det klassiska incitamentet lön.
En viss attitydförändring behövs i branschen för att locka ”skateboardfolket” både som kunder och som blivande anställda. Jag hoppas att fler inser detta och förstår att en förändring är nödvändig. Nu!
Matthias Vidh är godkänd revisor FAR SRS