Det såg ljust ut. Många kände visserligen en oro kring vad man upplevde som övervärderade börskurser och uppblåsta bostadsmarknader. Men vem kunde beklaga en högkonjunktur som omfattade såväl västvärlden som Asien och delar av Latinamerika? Ett ekonomiskt jättekliv utan motstycke i historien, som på bara några år lyfte hundratals miljoner människor över hela världen från fattigdom till välstånd. Men allting har en ände. Efter flera år av stigande börskurser, sjunkande räntor, allt högre fastighetspriser, växande sysselsättning och rekordvinster för näringslivet vek slutligen de finansiella marknaderna vid halvårsskiftet 2007.
Vad var det egentligen som hände? Hur påverkar det näringsliv och samhälle och hur påverkar det FAR SRS medlemmar?
Som så ofta förr var det ett spekulativt inslag i ekonomin som fick bubblan att spricka. Den här gången var en dopad amerikansk bolånemarknad en viktig pusselbit.
Subprimelån är en amerikansk företeelse. Det finns ingen allmänt vedertagen definition på subprime och även om det i begränsad omfattning förekommer varianter så finns det inte någon direkt motsvarighet till dessa lån på den svenska marknaden. Subprime kan sägas vara en kreditkonstruktion för kunder utan självständig betalningsförmåga eller med en allmänt sett osäker kreditvärdighet, vilket kan bero på begränsad eller ingen kredithistorik, betalningsanmärkningar etc.
Subprimelån omfattar inte bara bostadslån utan även bilfinansiering och kortkrediter. I USA kan bostadslån i subprimekatego-rin något förenklat sägas vara lån som inte uppfyller de kriterier som ställts upp av de federalt sponsrade bostadsinstituten Federal National Mortgage Association (FNMA, Fannie Mae) och Federal Home Loan Mortgage Corporation (FHLMC, Freddie Mac). Skälen till att dessa kriterier inte uppfylls är vanligtvis att lånebeloppen varit för höga, inkomsterna för låga i relation till ränta och amorteringar eller bristande kvalitet på dokumentation beträffande avtal eller den kreditprocess som lett fram till att lånet beviljats.
Många subprimekonstruktioner är förknippade med mycket höga avgifter, dolda avtalsvillkor och bygger på förutsättningar som har gjort det svårt för låntagare att fullfölja sina åtaganden när räntan stigit samtidigt som fastighetspriserna sjunkit. På de senaste årens uppåtgående fastighetsmarknad kunde skuldsatta amerikanska hushåll använda billiga subprimelån för att sanera sin privatekonomi genom att köpa fastigheter och sedan sälja med vinst efter något år.
Den amerikanska marknaden karakteriseras av en arbetsfördelning och en specialisering som för tankarna till Adam Smiths nålfabrik. På den amerikanska marknaden finns en uppdelning mellan kreditgivare, de som svarar för lånens uppkomst genom att bevilja och i avtal dokumentera lån (loan origination), och de som löpande administrerar lån (loan servicing). Kreditgivare kan vara såväl fristående bostadsinstitut eller mäklare som dotterbolag till banker.
New Century Financial Corporation var USA:s näst största bostadsinstitut inom subprimesegmentet. New Centurys avnotering från New York Stock Exchange i mars 2007 efter att aktien hade tappat 97 procent av sitt värde och konkursen i april samma år var en av de första konkreta indikationerna på den finanskris som vi nu befinner oss i.
Den amerikanska marknaden karakteriseras vidare av ett fenomen som vi lärt känna som värdepapperisering (securitization). Värdepapperisering är ett generellt begrepp som betecknar den process i vilken kassaflöden från en pool av illikvida tillgångar med homogena egenskaper paketeras om till mer likvida tillgångar som går att handla på en marknad. Många amerikanska kreditgivare har som affärsidé att bevilja krediter och sedan sälja dessa till en juridisk enhet som är konstruerad för ett särskilt syfte (special purpose vehicle, SPV eller special purpose entity, SPE).
Conduit är ett allmänt begrepp som betecknar en metod eller ett medel att transportera någonting från en plats till en annan eller mellan fysiska eller juridiska personer. Ett SPV eller SPE som bildas med syfte att endast äga lånefordringar överförda från kreditgivaren på uppdrag av investerare kallas securitization conduit. Låt oss i det här speciella fallet benämna detta för värdepapperiseringsfond. En värdepapperiseringsfond är alltså en juridisk konstruktion som grundats med syftet att äga lånefordringar överförda från kreditgivaren på uppdrag av investerare.
För att finansiera köp av lånefordringar emitterar värdepapperiseringsfonder olika typer av lån (obligationer, andra räntebärande värdepapper, etc.) som förvärvas av investerare i form av försäkringsbolag, pensionsförvaltare, banker, fondbolag för värdepappersfonders räkning, företag med överskottslikviditet, och så vidare. Därmed har spekulativa lån som finansierat amerikanska hushålls överkonsumtion förvandlats till högavkastande (high yield) ränteplaceringar i bankers och pensionsförvaltares balansräkningar. Obligationerna emitteras ofta i olika trancher – olika kategorier av värdepapper med olika risk och rätt till avkastning – vilket tillgodosett önskemål från placerare med olika riskbenägenhet.
Till detta kommer de senaste 20 årens utveckling av sofistikerade finansiella instrument i form av kreditderivat som konstruerats av de internationella investmentbankernas finansiella ingenjörer och som förenklat överföringen av kreditrisk genom att den som köper skydd mot specificerade så kallade kredithändelser i form av försämrad rating och fallissemang får kompensation av säljaren vid inträffade förluster. Marknaden för kreditderivat förenklar också överföring av kreditrisk mellan långivare och placerare som önskat öka avkastningen på sina ränteportföljer utan behov att överföra ägandet av de underliggande obligationerna. Kreditderivaten (främst credit default swaps, CDS) och de obligationer (exempelvis collateralized debt obligations, CDO) som värdepapperiseringsfonderna emitterat är komplexa produkter där risken är svår att bedöma och där värdet, som ofta fastställs med hjälp av teoretiska modeller, är svårt att uppskatta.
”Den som är satt i skuld är inte fri”
Det som sedan hände var att verkligheten kom ifatt låntagarna och dominobrickorna började falla. Den amerikanska centralbanken höjde styrräntan från 1,0 till 5,4 procent under en tvåårsperiod och fastighetspriserna började sjunka. När stigande fastighetspriser förbyttes till stigande räntor hamnade låntagarna i en rävsax. Subprimekrediterna var nämligen utformade så att den marknads-baserade ingångsräntan efter ett par år steg väldigt kraftigt enligt en indexerad trappstegsmodell som låntagarna inte riktigt hade förstått. Samtidigt steg den underliggande referensräntan.
Alla som varit involverade i subprimemarknaden påverkades direkt genom en kreditkris. De som förvärvat värdepapperiseringsfondernas obligationer (CDO) drabbades av direkta förluster när de underliggande subprimelåntagarna inte kunde betala tillbaka sina lån. De försäkringsbolag (monolim insurance companies) som genom olika former av kreditförsäkringar (credit enhancement) bidragit med att injicera ökad kreditvärdighet gick i konkurs. Banker, bostadsfinansieringsinstitut och andra som sponsrat fallerande värdepapperiseringsfonder tvingades ta upp subprimekrediterna direkt på sina balansräkningar och sedan göra stora kreditförlustreserveringar.
Priset på risk ökade
Under högkonjunkturen var räntan extremt låg och priset på risk obefintligt och historiskt lågt. Nu ökade priset på risk ordentligt och de indirekta effekterna blev omfattande. Bankernas misstro mot varandra ledde till en likviditetskris. Misstron mot bankerna hotade den finansiella stabiliteten. När sedan Lehman Brothers efter att ha överlevt 158 år, med bland annat ett inbördeskrig och två världskrig, ansökte om konkurs enligt chapter eleven måndagen den 15 september blev likviditetskrisen akut och de finansiella marknaderna löpte amok. På den globala finansmarknaden fortplantade sig krisen till alla geografiska marknader. Volatiliteten på börserna går dock inte att förklara utifrån ekonomisk teori utan här krävs psykologiska förklaringsmodeller.
Vi har i skrivande stund just sett räddningsaktioner initierade från USA och EU som förhoppningsvis medför att det värsta är över för de finansiella marknaderna men vi har bara sett början av effekterna i den reala ekonomin. Vi står nu inför en period med konjunkturavmattning, nolltillväxt eller kanske till och med recession.
Hur våra svenska företag påverkas
I rapporten Finanssektorns stabilitet räknar Finansinspektionen med att de fyra storbankerna har förutsättningar att klara kapitaltäckningskraven även om det skulle bli en allvarlig recession i Sverige och Baltikum. Även pensionsbolagen bedöms vara rustade för ytterligare turbulens.
Finanskrisen har främst drabbat banker och andra finansiella företag men det finns även frågor som kan vara aktuella för företagsledningar och styrelser i andra företag:
Företag i alla branscher kan ha svårigheter att finansiera sin verksamhet alternativt kan finansieringen bli mer kostsam än planerat.
Fortlevandeantagandet kommer att vara viktigare än normalt vid värderingen av alla typer av tillgångar. Finanskrisen har visat att mycket solventa företag kan gå i konkurs om inte likviditetsbehovet är säkrat.
Värdering av finansiella instrument är beroende dels på hur instrumenten klassificerats (trading, available for sale, held to maturity) dels om instrumenten handlas på en aktiv marknad eller ej. Värdet av finansiella instrument påverkas av såväl emittentens kreditvärdighet som av den bristande likviditeten och värdeförändringar redovisas på olika sätt beroende på klassificering.
Inte bara finansiella tillgångar utan även icke-finansiella tillgångar (fastigheter, goodwill, andra immateriella tillgångar) kan vara i behov av nedskrivningar.
”The Swedish model”
Även om vi på kort sikt har sett stater öka sitt ägande i flera banker så vinner marknadsekonomin successivt alltmer mark på bekostnad av planekonomin. I internationell press har begreppet ”the Swedish model ”fått ny betydelse. Financial Times har i flera artiklar lyft fram det sätt som vi i Sverige hanterade 90-talets bankkris och här spelade revisionsbyråerna en viktig roll. Revisorer har alltid en viktig uppgift att fylla för att kapitalmarknaden ska fungera.
Brister i regelverk för redovisning
Kreditkrisen har tydliggjort allvarliga brister i redovisningsregelverket där kraven på förändringar nu också tvingat IASB till krafttag av aldrig tidigare skådat slag. I finanskrisens efterdyningar är dock risken stor att vi kommer att se nya regelverk som ytterligare komplicerar näringslivets betingelser trots att självreglering och principbaserade system är överlägsna detaljerade kokboksregler.
Anders Bäckström, auktor revisor och ek. lic, är verksam inom KPMG samt styrelseledamot i FAR SRS. Jan Forsell, fil. mac, är verksam inom KPMG som chef för Risk & Performance Services samt Financial Services.