Under rubriken ”Mer information i revisionsberättelsen – ett senfärdigt steg i rätt riktning” kommenterar Peter Öhman i Balans nr 12/2007 de utspel undertecknad gjort om behovet att utmana den nuvarande revisorsrollen och -rapporteringen. Han skriver att jag gjort utspelen ”ställd mot väggen”.
Peter Öhman har rätt i att styrkan i utspelen har blivit starkare allteftersom. I en debattartikel (Dagens Industri 7 december 2007) vidareutvecklar FAR SRS ordförande Peter Clemedtson och undertecknad tankegångarna och föreslår att det görs en studie om revisionens relevans, för att den än mer ska bidra till ekonomiska värden och förtroende i näringsliv och samhälle. Vi pekar också på möjligheten till en mer öppen revisorsrapportering, där revisorn genom ”betyg” graderar områden av betydelse för ett företags förtroende.
Om man som jag vill arbeta i frontlinjen för att bryta ny mark kan det vara smärtsamt att Peter Öhman och andra kallar detta för ett ”senfärdigt steg”. En tröst är att det finns de som menar att vi genom utspelet inte bara är ”långt före” utan att vi också har sprungit vilse i okänd och sannolikt farlig terräng. ”Det är ju bra som det är! Intressenterna vill bara veta om det går att lita på bokslutet, och svaret på det får man i revisionsberättelsen.”
Men inget är så bra att det inte kan göras bättre. Det gäller också revisionen. Och jag menar att den rätta tidpunkten för en genomlysning av revisorsrollen är nu. På en tuff marknad med snabb informationsspridning är detta med förtroende för ett företag viktigare än någonsin. Kvalitet, transparens och tydlighet är de starka ledstjärnorna. Och det gör revisionen mer betydelsefull. Redan det konstaterandet skapar behov av att pröva nya vägar också för revisionen. Att frågan om revisorns ansvar och skadeståndsskyldighet (liability) samtidigt är i fokus internationellt är bara en fördel, för de här frågorna hör ihop. Om man vill ha en utvidgad revision med en mer öppen revisorsrapportering måste ansvaret självfallet också förändras.
Peter Öhmans olika förslag till hur revisorn bör rapportera visar att vi har all anledning att involvera akademiker som en av många intressenter i den förestående studien. Glädjande nog finns det även på andra håll i världen idéer om att föra en ny dialog med intressenter till revisionen. För det är ju inte vi revisorer som bestämmer – om någon nu trodde det – vad revisionen ska syfta till, var den ska utföras eller vad den ska innehålla. I långa loppet är det marknaden som bestämmer. Men det är vår skyldighet att ta initiativ, leda processen och påverka marknaden.
Dan Brännström är generalsekreterare på FAR SRS.