Vem ska garantera de ekonomiska rapporterna från de mindre bolagen? Som vi alla vet är revisionsplikten för mindre bolag på väg bort. Behovet av revisionsplikt i mindre bolag har under en längre tid debatterats. En statlig utredning ska till mars 2008 ta ställning till hur revisionsplikten ska avskaffas för de minsta bolagen och om det finns behov av att ersätta revisionsplikten med någon annan form av kvalitetssäkring.
Ett skäl till borttagandet av revisionsplikten är att andra medlemsländer inom EU redan gjort undantag för de mindre bolagen och av konkurrensskäl ska inte svenska bolag belastas med mer administrativa kostnader än motsvarande bolag i andra länder. I verkligheten förhåller det sig dock så att revisionsplikt inte förekommit i flertalet av medlemsländerna tidigare. Istället förekommer alternativa sätt för att kvalitetssäkra ekonomisk information. Argumentet att det blir billigare utan revision är således inte hållbart. För övrigt så är det inte revisionen som är kostsam utan det omfattande regelverk för upprättande av ekonomisk information som de mindre företagen omfattas av. Revisorns roll är endast att kontrollera att regelverket följs. Förenklas regelverket blir såväl den ekonomiska administrationen som revisionen med automatik också billigare.
Revision som den ska utföras enligt RS är omfattande och tidsödande. Den standarden är utformad för större bolag och blir alltför komplicerad vid tillämpning i mindre bolag. Däremot finns i andra länder andra former för säkerställande av ekonomiska rapporter.
I Balans nr 6–7 redogörs på sidan 7 för några alternativa former av kvalitetsäkring av ekonomisk information. Tanken med revision är att tillförsäkra bolagets ägare att den ekonomiska rapporteringen är tillförlitlig när ägare, styrelse och verkställande direktör är skilda personer. Men i mindre bolag där ägare, styrelse och verkställande direktör är samma person finns inte samma behov. Däremot behövs kvalitetssäkrad ekonomisk information för alla andra intressenter till bolaget. Det gäller långivare, affärspartners, kunder, leverantörer, myndigheter och inte minst personal. Den revision som vi har idag skapar tillförlitlighet i den ekonomiska rapporteringen. Den innebär kanske att ett leasingbolag törs hyra ut maskiner på flera år, att ett större bolag kan bedöma en underentreprenörs solvens och uthållighet och därmed få bli en del i ett långsiktigt byggkontrakt, att banker törs låna ut pengar utan personlig säkerhet från ägaren och dessutom till en rimlig ränta. Statliga och kommunala bolag kräver ofta årsredovisningar med revisionsberättelser flera år bakåt i tiden innan nya leverantörer accepteras. Jag tror att även utan revisionsplikt kommer större företag som själva är kvalitetssäkrade att kräva kvalitetssäkrad ekonomisk rapportering även från de mindre bolagen. Ingen köper en begagnad bil utan att besiktiga den, varför skulle svenska bolag teckna omfattande avtal utan krav på tillförlitlig ekonomisk rapportering?
Jag är därför övertygad om att behovet av tillförlitlig ekonomisk rapportering kommer att finnas även efter slopandet av revisionsplikten. En mer väsentlig fråga i sammanhanget är vilka krav vi ska ställa på de som kommer att arbeta med kvalitetssäkring av ekonomisk information i framtiden.
Här har vi revisorer en unik kompetens och utbildning. En kvalificerad revisor har universitetsutbildning, minst tre års praktisk yrkesutövning, genomgår omfattande kontroll hos Revisorsnämnden innan yrkestiteln erhålls, får sin titel prövad och förnyad vart femte år, kvalitetskontrolleras löpande via branschorganisationen och ska fortlöpande vidareutbilda sig inom yrkesområdet. Ingen annan yrkesgrupp som sysslar med ekonomisk information för mindre bolag har samma hårda kompetenskrav.
En revisor idag är tränad i att förstå och analysera affärsidéer och i att tänka kritiskt. Medan en redovisningskonsult fungerar som företagarens förlängda arm och bokför det han blir tillsagd att bokföra så ifrågasätter revisorn den lämnade informationen. Vem ska, när revisorn är borta, ifrågasätta värdet på varulagret? Vem ska åka ut och kontrollera att lagret består av aktuella artiklar, vem ska ifrågasätta obetalda kundfordringar? Vem kan förutom revisorn få grepp på de händelser som inte alltid syns i bokföringen? Vem ska säkerställa att skadestånd, tvister och garantier hanteras på korrekt sätt när kundfordringar, leverantörsskulder och avtal inte granskas och ifrågasätts?
Det är bra att revisionsplikten debatteras och att det kommer fram alternativa metoder för att nå tillförlitlighet i den ekonomiska rapporteringen. Men det är viktigt att kvaliteten i rapporteringen inte försämras och att den unika kompetens som revisorn har kommer företagaren till del i en utökad rådgivningsroll. När revisionsplikten tas bort är inte längre vårt oberoende ett hinder i vår rådgivning, utan företagaren bör tillförsäkras ökade möjligheter att ta till sig revisorns kompetens.
Jan Magnusson är auktoriserad revisor och driver egen revisionsbyrå i Linköping.