Jan-Erik Gröjer tror inte på intyernationella standarder för små företag
Förenkling – är lätt att säga men svårt att göra, menar Jan-Erik Gröjer som är professor i redovisning vid företagsekonomiska institutionen på Uppsala universitet och ordförande i Svenska revisionsakademin. Han tar emot Balans en regntung sommardag i sitt hem på Lidingö och förklarar att ”ingen kan vara emot förenklingar” men att det finns en fara med att man förenklar för förenklingarnas egen skull. Ambitionen är rätt men det kan ändå bli fel, säger han och förtydligar: ”Man bör tala om minimikrav istället för förenklingarr. Med minimikrav avses bara de nödvändigaste kraven. Medan förenklingar innebär att man behåller vad man har – men på ett annat sätt.
– Det finns ett förväntningsgap mellan vad man kan åstadkomma med förenklingar och vad förespråkarna hoppas på. De förväntar sig storas förändringar men frågan är om detta är möjligt, säger Jan-Erik Gröjer.
Han anser att bara en bråkdel av aktuella förenklingar tar itu med onödig byråkrati. Nej vad det istället rör sig om är ofta att regler slopas inom ett område för att ”i en ny skepnad dyka upp” på annat håll.
EU har förenklingsambitioner och den svenska regeringen presenterade i juni månad en handlingsplan ”för att minska företagens regelkrångel”. Man ska bland annat ”överväga om Sverige i större utsträckning än idag bör utnyttja de möjligheter till lättnader och undantag för små och medelstora företag som EG:s redovisningsdirektiv erbjuder.”
– Motivet till att vi har fått allt mer komplexa redovisningsregler är att de speglar en allt mer komplex verklighet. Förenklad redovisning har sitt pris: bilden av verkligheten blir sämre. Jan-Erik Gröjer förklarar att det är som att välja fiskespö när man åker till fjällen för att fiska. Han säger att antingen kan man ta med sig fyra specialspön eller ett enda [allmänt]. Det senare fungerar inte helt bra i någon situation. Men kanske är detta ett pris man är villig att betala för att få en lättare packning?
Slopande av revisionsplikten för små företag förväntas regeringen föreslå under kommande riksdagssession. Motivet är att förenkla för småföretagare.
– I någon mening blir det enklare för företagarna. Frågan är dock vad man får betala för förenklingen. En risk kan vara att företagarna utan revision [av finanserna] inte kommer att veta vad som pågår i det egna bolaget.
Revisorn säger ifrån
Jan-Erik Gröjer säger att slopad revision kan ha en negativ inverkan på företagens utgifter:
– Revisorn är ett bollplank och säger ifrån när det gäller exempelvis förmåner och olika sätt att hantera affärstransaktioner.
En fördel kan vara ifall kvalitén på redovisningen ökar då revisionsplikten avskaffas, menar Jan-Erik Gröjer. Han säger att marknaden ändå vill ha information om företagen. Det kan gälla banker och andra investerare ”som finner det riskfyllt att investera i ett bolag man inte vet något om”.
Marknaden avgör vad som är rimliga förenklingar och en lagom nivå, säger Jan-Erik Gröjer som anser att lagstiftaren bara bör besluta om minimikrav – inom revision, redovisning, etc. Detta eftersom det är svårt för politikerna att ”hänga med i svängarna”. Marknaden bör sedan bygga på minimikraven med sina egna anspråk.
Idag krävs inte bara årsredovisning utan även delårsrapport. Är det rimligt och vettigt?
– I grunden är det bra. Men man måste fråga sig om nyttan av tätare information är högre än kostnaden. Snart vill man väl ha en direktuppkoppling till H&M för att kunna se hur många klänningar man säljer per timme!
Jan-Erik Gröjer anser att det är bra att regelverken delas upp för små respektive större företag:
– Intresset av information är så olika för små och stora företag, säger han och tillägger att det är ett problem att redovisningsstandarder utvecklas på internationell nivå.
– Det är sagt att dessa ska vara principbaserade men de är väldigt specifika och har nog passerat kraven på minimirapport.
Han tror inte på IFRS för (International Financial Reporting Standards) mindre företag.
– Småföretag verkar i ett nationellt sammanhang och tradition. Det är oftast bara företagarna själva som läser deras rapporter så jag har svårt att se varför dessa måste anpassas till internationella standarder. Sådana behövs dock för börsnoterade bolag och andra företag av stort allmänt intresse. Han skulle önska att det i de internationella standarderna exempelvis stod att man ska ”lämna rimlig information”. Inte som idag en checklista med krav. Är informationen inte tillräcklig så skulle ju ”investerarna flåsa bolagen i nacken”.
– Det är en fara med att blanda in för många specialister ... De kan så mycket i detalj och reglerar då i detalj.
Nu har vi reglerat klart...
Enligt Jan-Erik Gröjer är det, även historiskt sett, företagsskandaler som givit oss ett allt mer detaljerat regelverk. Han säger att den uppmjukning av den amerikanska Sarbanes-Oxley Act som vi nu bevittnar är ”lite ovanlig”.
– Det vore intressant ifall IASB (International Accounting Standards Board) sa att nu har vi reglerat klart. Att man fattade beslut om att ta bort lika mycket regler som det tillkommer nya. Men det kommer inte att ske. Inte under min livstid, skrattar Jan-Erik Gröjer och konstaterar att han hela tiden under samtalet med Balans återkommer till tanken på minimikrav – inte förenklingar.
Samtidigt som det talas om förenklingar för mindre företag så ökar kraven på de större bolagens redovisning. Hur långt kan man gå?
Jan-Erik Gröjer säger att redovisning i grunden handlar om att bestämma resultatet och hur resultatet används. Detta kan man inte ändra på med några nya regler eller förordningar. Men, säger han:
– Man kommer till en punkt då företa gen lägger ner för mycket tid på att redo visa och syssla med intern kontroll i jämfö relse med den affärsmässiga verksamheten. Vi har redan nått dithän!
Konkret gäller detta exempelvis IAS 39 Finansiella instrument: redovisning och värdering, som Jan-Erik Gröjer säger är oerhört komplicerad.
– Jag frågar mig om det måste vara så komplicerat, med exempelvis insamling av information. När man ska jämföra – efter att ha bytt system – så innebär det ett enormt grävande i bolaget.
Vad kommer att hända med redovisning till verkligt värde när konjunkturen vänder neråt?
– Man bör följa marknadsvärdet både då det går upp och ner. Men jag tror att ett större problem blir att överhuvudtaget finna värden på immateriella tillgångar.
Hur tror du att företagens redovisning kommer att se ut i framtiden?
– Den är sannolikt rätt likartad den vi har idag. Men det blir tydligare och tydligare att företagen i sin rapportering lägger allt större vikt vid narrationen – sin story – eftersom man vill att marknaden ska förstå eller inte förstå hur man tjänar pengar. Årsredovisningen delas upp i två delar: en officiell med siffrorna och en berättande mer litterär del. Vi är på väg att få ett nytt yrke i der stora bolagen, nämligen årsredovisningsförfattare.
Elisabeth Precht