Peter Åkersten svarar Carl Svernlöv:
Advokaten Carl Svernlöv har i senaste numret av Balans tagit upp några frågor i anslutning till revisors överväganden avseende ansvarsfrihet. Nedan behandlas en del av Svernlövs artikel som behöver övervägas ytterligare, närmare bestämt revisors bedömning i de fall revisor vet att årsstämman kommer att bevilja ansvarsfrihet trots misstanke om skada för bolaget – kan revisor likväl vara förpliktigad att i revisionsberättelsen föreslå att årsstämman avstyrker ansvarsfrihet?
Den bedömning som Svernlöv redovisar är att ändamålet att ge ledning till aktieägarna inte torde främjas av en alltför pragmatisk inställning från revisors sida och att ändamålet bäst främjas av att revisorn gör en så opartisk bedömning som möjligt. Därtill anförs att revisorns uppfattning kan påverka andra aktieägare eller till och med en majoritetsägare, oavsett vilken inställning dessa givit uttryck för tidigare. Med dessa utgångspunkter kommer Svernlöv till slutsatsen att det inte torde vara ändamålsenligt att revisorn tar hänsyn till den sannolika utgången i ansvarsfrågan, utan baserar sin bedömning och sin rekommendation enbart på relevanta fakta.
Jag är inte övertygad om att detta resonemang bör anses vara allenarådande, utan bedömer att det kan fördjupas något med utgångspunkt i ett exempel. Det kan förekomma att det i en koncern uppmärksammas (måhända via revisorns försorg) att det finns anledning att misstänka att en vd i ett helägt dotterbolag genom vårdslöshet kan ha förorsakat dotterbolaget skada. Bolaget beslutar att anlita oberoende juridisk expertis som genomför en utredning av sakförhållandena och därefter rekommenderar att bolaget inte väcker talan om skadestånd mot vd:n. Anledningen till en sådan rekommendation kan vara av allehanda slag, exempelvis att det bedömts att det är svårt att leda den misstänkta vårdslösheten i bevis mot vd:s bestridande. Ytterst kan det till och med vara så att expertisen avrått från att väcka talan på grund av att detta riskerar att orsaka bolaget skada genom att bolaget kan förpliktigas att bära såväl sina egna som vd:s rättegångskostnader om bolaget inte vinner framgång med talan. Mot bakgrund av rekommendationen så beslutas internt i moderbolagets styrelse/företagsledning att avstå från att väcka talan. Beslutet kommer sedermera att bekräftas genom beslut vid dotterbolagets årsstämma i ”pappersform”.
Detta exempel karaktäriseras dels av att (den enda) aktieägaren är fullt informerad om sakförhållandena dels av att oberoende juridisk expertis lämnat rekommendation, dels av att aktieägaren på grundval av utredda sakförhållanden och rekommendationen från expertis fattat ett självständigt beslut i frågan om skadestånd. Aktieägaren har, till stöd för beslutet i frågan om skadestånd, erhållit utredning och rådgivning som till sin inriktning och omfattning överstiger vad revisor normalt är förmögen eller förpliktigad att tillhandahålla som ett led i revisionen. Aktieägaren kan således vara välinformerad och ha möjlighet att fatta ett självständigt och välgrundat internt beslut utan tillgång till revisionsberättelsen.
Med utgångspunkt i exemplet ovan bör således Svernlövs resonemang nyanseras något såtillvida att ändamålet – att ge vägledning till aktieägarna/aktieägaren – kan vara uppfyllt utan att revisor avgivit sitt ställningstagande genom revisionsberättelsen. En revisor som, inom ramen för en självständig prövning av ansvarsfrihetsfrågan, under sådana förutsättningar överväger att tillstyrka ansvarsfrihet bör inte anses vara alltför pragmatisk eller partisk.
Revisors överväganden kan dock analyseras utifrån andra intressenters perspektiv, exempelvis potentiella investerare eller borgenärer. Detta bör dock förutsätta att bolagsstämman är förpliktigad att ta sådana hänsyn vid beslutet avseende ansvarsfrihet. En sådan förpliktelse synes inte ligga i linje med det förhållandet att beslutet endast påverkar förhållandet mellan bolaget och styrelseledamöterna/vd. I den mån det därutöver skulle hävdas att externa intressenter har ett berättigat krav på information synes utgångspunkten rimligen vara – på samma sätt som gäller för bolagets övriga angelägenheter – att ett sådant informationsbehov i första hand får tillgodoses via årsredovisningen.
Sammanfattningsvis äger Svernlövs resonemang sin rimlighet som utgångspunkt, men detta bör nyanseras något mot bakgrund av att aktieägaren kan fatta ett välgrundat internt beslut om att avstå från att väcka talan med utgångspunkt i relevant beslutsunderlag. Jag är inte övertygad om att sådana omständigheter bör läggas åt sidan såsom irrelevant fakta då revisor formulerar sin rekommendation i revisionsberättelsen.
Peter Åkersten är bolagsjurist hos KPMG och ordförande i FAR SRS referensgrupp för revisions- och bolagsrätt.