I mars 2006 tillsattes Penningtvättsutredningen med uppdrag att se över vilka åtgärder som behöver vidtas för att ytterligare effektivisera bekämpningen av penningtvätt och terrorismfinanisering genom att
genomföra det tredje penningtvättsdirektivet (2005/60/EG),
genomföra vad som därutöver krävs för att uppfylla de 40 rekommendationer som utfärdats av Financial Action Task Force on Money Laundering (FATF),
kartlägga myndighetssamverkan på området.
I sitt betänkande SOU 2007:23 Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet, vilket överlämnades till Finansdepartementet den 30 mars 2007, föreslår Penningtvättsutredningen ändringar i penningtvättslagen och annan lagstiftning. Förslagen innebär mer detaljerade regler. Företag såväl inom som utanför den finansiella sektorn behöver framöver ha bättre kännedom om sina kunder. Liksom tidigare ska kunderna identifieras och misstänkta transaktioner anmälas till Finanspolisen. Affärsförbindelserna ska nu dessutom följas upp och jämföras med vad som är känt om syftet med dessa förbindelser.
Vissa kunder och situationer pekas ut i lagstiftningen som innebärande låg risk, medan andra anses utgöra en högre risk, t.ex. kunder som inte är fysiskt närvarande då en affärsförbindelse inleds (distanskunder). Kontrollernas omfattning regleras efter dessa bedömningar. Detta är ett uttryck för det riskbaserade förhållningssätt som regelverket avses avspegla.
En utökad tillsyn föreslås av företag utanför den finansiella sektorn på området. Finansinspektionen föreslås få tillsyn över ett antal verksamheter utanför den finansiella sektorn, som inte tidigare stått under tillsyn när det gäller efterlevnaden av penningtvättslagen. Det gäller bl.a. varuhandel i de fall betalning sker kontant med 15 000 euro eller mer, verksamheter som innebär tillhandahållande av tjänster till företag (bokföring och bolagsbildning) m.fl.
Revisorsnämnden, Fastighetsmäklarnämnden och Lotteriinspektionen liksom Advokatsamfundet ska i fortsättningen ha tillsyn inom sina verksamhetsområden även på penningtvättsområdet.
Lagförslagen föreslås träda ikraft den 15 december 2007.
Vilka bör omfattas av penningtvättslagen?
Utredningen föreslår att penningtvättslagen bör, utöver godkända och auktoriserade revisorer, även omfatta registrerade revisionsbolag. Vidare bör den omfatta andra fysiska och juridiska personer som yrkesmässigt driver revisionsverksamhet eller tillhandahåller bokföringstjänster. Lagen bör enligt förslaget även omfatta den som tillhandahåller tjänsten bolagsbildning och all yrkesmässig verksamhet som innebär handel med varor där kontantbetalning sker med belopp på 15 000 euro eller mer.
Ett riskbaserat förhållningssätt förs in i lagstiftningen
Det tredje penningtvättsdirektivet har ett mer uttalat riskbaserat förhållningssätt jämfört med tidigare direktiv. Risker ska bedömas och olika situationer ska hanteras olika, beroende på riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism. Mer detaljerade krav ställs på vad den som omfattas av lagstiftningen ska ta reda på om sina kunder enligt principen ”känn din kund”. Identitetskontroll, vetskap om affärsförbindelsens syfte och art samt en kontinuerlig uppföljning är grundläggande delar. Kundens ägarstruktur ska klargöras om huvudmannen är en annan än den som framträder i affärsförbindelsen (den verklige förmånstagaren). Tidpunkten för identitetskontroll lagregleras liksom konsekvenser av om kontrollen inte kan utföras eller information inte kan inhämtas.
Lägre krav på kundkännedom
För vissa personer, produkter och transaktioner gäller ett lägre krav på kundkännedom. Lagfästa undantag görs för börsnoterade företag, svenska myndigheter, vissa livförsäkringar, pensionsförsäkringar, vissa pensionsavtal och elektroniska pengar. Misstänkta transaktioner ska dock alltid anmälas.
Skärpta krav på kundkännedom
Särskilda, skärpta, krav på kundkännedom ska gälla för distanskunder, vid gränsöverskridande korrespondentbankförbindelser och vid affärshändelser eller enstaka transaktioner med personer i politiskt utsatt ställning bosatta utomlands, s.k. PEP (politically exposed persons). Förbud mot förbindelser med s.k. brevlådebanker införs.
Identitetskontroller utförda av tredje part
I lagstiftningen införs regler om att t.ex. advokater och revisorer, får förlita sig på identitetskontroller och vissa andra åtgärder som utförts av tredje part från vilken kunden/klienten hänvisats. Syftet är att undvika upprepade identifieringsförfaranden som innebär förseningar och ineffektivitet. Ansvaret för uppfyllande av lagens krav i övrigt kvarstår dock hos verksamhetsutövaren. Kontraktuella arrangemang att utföra kontroll av en kund omfattas inte av dessa regler.
Granskning, uppgiftsskyldighet och meddelandeförbud
Huvuddragen i den gällande penningtvättslagens bestämmelser om granskning, uppgiftsskyldighet och meddelandeförbud kvarstår. Uppgifter ska lämnas till Finanspolisen utan dröjsmål efter granskning. Om det inte går att underlåta att utföra en transaktion, eller om underlåtenheten skulle försvåra utredningen, får uppgifter lämnas i efterhand. Meddelandeförbudet ska inte hindra att information ges till en tillsynsmyndighet om det finns behov av informationen. 24-timmarsundantaget för advokater och revisorer tas bort. Även andra oberoende jurister än advokater och biträdande jurister samt godkända eller auktoriserade revisorer och skatterådgivare undantas från uppgiftsskyldigheten när de bedömer en klients rättsliga situation.
Tillsynsfrågor
För närvarande är Finansinspektionen den enda myndighet som pekats ut i författning som tillsynsmyndighet när det gäller efterlevnaden av penningtvättslagen och finansieringslagen och som dessutom getts en föreskriftsrätt. Finansinspektionens tillsyn är dock begränsad till den finansiella sektorn. Penningtvättsutredningen föreslår därför att också verksamhetsutövare utanför den finansiella sektorn ska stå under myndighetstillsyn i dessa sammanhang. Sålunda föreslås att godkända och auktoriserade revisorer samt registrerade revisionsbolag och fastighetsmäklare bör stå under tillsyn av Revisorsnämnden respektive Fastighetsmäklarnämnden. Kasinon bör vara föremål för tillsyn från Lotterinspektionen. Finansinspektionen åläggs tillsynsuppgifter enligt penningtvättslagen beträffande viss icke-finansiell verksamhet: skatterådgivare, icke kvalificerade revisorer, personer som yrkesmässigt tillhandahåller bokförings tjänster, vissa oberoende jurister, tillhandahållare av vissa tjänster till bolag, handel med och auktionsförsäljning av värdefull lös egendom i de fall betalning sker kontant till höga belopp. För advokater föreslås självreglering, dvs. Sveriges advokatsamfund anförtros uppgiften att övervaka efterlevnaden hos advokater och biträdande jurister av penningtvättslagen.
Konsekvenser för revisorers verksamhet
Sedan den1 januari 2005 omfattas även kvalificerade revisorer av penningtvättslagen. De nya lagförslagen kommer alltså också att beröra dessa yrkeskategorier. De särbestämmelser som gällt för kvalificerade revisorer när det gäller det s.k. meddelandeförbudet slopas. Det innebär att den nuvarande möjligheten för revisorer att efter 24 timmar från det att en underrättelse lämnats till Finanspolisen informera kunden om att underrättelse lämnats, upphör att gälla.
På grund av undantaget från meddelandeförbudet har en samordning med bestämmelserna i aktiebolagslagen om revisors skyldighet att anmäla misstanke om brott kunnat komma till stånd. Penningtvättslagens meddelandeförbud skulle annars vara oförenligt med aktiebolagslagens bestämmelser om att revisorn ska underrätta bolagets styrelse om misstänkt brottslighet (detta gäller i praktiken framför allt beträffande brottet penninghäleri, 9 kap. 6 a § brottsbalken). För närvarande gäller alltså att aktiebolagslagens regler ska gälla fullt ut även när en anmälan om penningtvätt har gjorts, men att penningtvättslagens 24-timmarsregel ska iakttas. Den slopade möjligheten att undanta revisorer från meddelandeförbudet omöjliggör dock i praktiken denna lösning. Bestämmelsen om att revisorn måste avgå från uppdraget kan ju gärna inte tillämpas om syftet med meddelandeförbudet ska uppnås, och en särskild anmälan till åklagare tillför inte något om en anmälan enligt penningtvättslagen redan har gjorts.
I denna situation har Penningtvättsutredningen föreslagit en lösning som innebär att det i aktiebolagslagen införs en ny bestämmelse om att revisorn inte ska tillämpa aktiebolagslagens regler, om han eller hon gjort en anmälan enligt penningtvättslagen. En sådan bestämmelse behövs dock, enligt utredningen, oavsett om penninghäleri är med i uppräkningen i 9 kap. 42 § aktiebolagslagen av de brott som omfattas av revisorns anmälningsskyldighet, eftersom penningtvätt kan innefatta annat slag av brott.
En annan fråga som också medför vissa problem i praktiken har att göra med tillämpningen av 9 kap. 6 § aktiebolagslagen i förhållande till penningtvättslagen. Enligt denna bestämmelse ska revisorn i samband med revisionen till styrelsen och den verkställande direktören framställa de erinringar och göra de påpekanden som följer av god revisionssed. Hur låter sig detta göra om inte revisorn tillåts röja för klientens ledningsorgan att hon eller han har genomfört en granskning enligt penningtvättslagen? Jo, enligt Penningtvättsutredningen bör 9 kap. 6 § tolkas mot bakgrund av att det följer av penningtvättslagen att revisorn inte ska göra erinringar och påpekanden som avslöjar att uppgifter enligt penningtvättslagen har lämnats. Däremot ska revisorn, enligt utredningen, vara oförhindrad att för ledningen påtala att det finns tecken på oegentligheter eller fel i redovisningen.
En näraliggande fråga, som Penningtvättsutredningen också tar upp, är vilka upplysningar som revisorn ska lämna i revisionsberättelsen om förhållanden som kan ha samband med penningtvätt. Utredningen anser att revisorn på samma sätt som när det gäller påpekanden till företagsledningen bör kunna anmärka på missförhållanden utan att explicit röja för ledningen att han eller hon har genomfört en granskning enligt penningtvättslagen.
(Remisstiden, för att ha synpunkter på utredningen, går ut 27 juli, 2007)
Urban Engerstedt är chefsjurist på FAR SRS