Balans har vid flera tillfällen kommenterat det arbete som IASB bedriver och som syftar till att skapa ett regelverk som är bättre anpassat för onoterade företag. Parallellt arbetar Bokföringsnämnden (BFN) på ett regelverk som ska ersätta Rådets rekommendationer.
SME – utkast till standard för mindre och medelstora företag
International Accounting Standards Board (IASB) har efter många års arbete gett ut ett utkast till standard som anger hur mindre och medelstora företags redovisning ska utformas. Standarden innehåller 250 sidor vartill kommer en bakgrundskommentar på 50 sidor. Eventuella synpunkter på utkastet ska vara IASB tillhanda senast den 1 oktober. Det innebär att en slutlig standard tidigast kan träda i kraft 2009.
Grundtanken för IASB:s och tidigare IASC:s verksamhet är att samma regler ska gälla för alla företag; stora som små; juridiska enheter och koncerner, företag i ekonomiskt utvecklade länder och i utvecklingsländer. Grundtanken har länge kritiserats och har nu lett fram till ett beslut om att ge ut ett utkast till ett förenklat regelverk. Lättnaderna märks i första hand på de avsnitt som behandlar upplysningar medan förenklingarna när det gäller värdering är begränsade till ett fåtal områden. Den mest påtagliga förenklingen är att sidantalet är kraftigt nedbantat jämfört med ”den stora boken”. Priset för detta är dock att man inte uppnår ett av syftena med regelverket, nämligen att det ska stå på egna ben. Hänvisningarna till ”den stora boken” är många, både när det gäller områden som man inte alls behandlar och sådana där ytterligare vägledning står att finna.
Vilka företag som ska tillämpa SME är, enligt utkastet, en fråga för varje land att ta ställning till. För att ge en uppfattning om vilken typ av företag som IASB haft för ögonen anges dock i utkastet att antalet anställda i ett typiskt SME uppgår till cirka 50 samt att redovisningen vänder sig till:
långivare,
leverantörer,
kreditvärderingsinstitut,
kunder och slutligen
aktieägare som inte deltar i ledningen av företaget.
Avgränsningen till 50 anställda är till för att IASB ska kunna avgöra vilken typ av transaktioner som regelverket ska ange regler för. Avgränsningen innebär alltså inte att SME inte inkluderar också de allra minsta företagen eller mycket stora företag. SME är heller inte tillämplig för:
noterade företag och finansiella institutioner,
dotterföretag, intresseföretag och joint ventures där moderföretaget (ägarföretaget) tillämpar IFRS samt möjligen också
företag som är av stor ekonomisk betydelse i sitt hemland.
Vidare framhålls i utkastet att SME inte är skriven för att tillgodose de krav på information som vissa intressenter har, nämligen skattemyndigheter samt företagsledningen eftersom båda alltid kan erhålla all information de behöver.
Områden som inte behandlas i SME
Som nämnts är inte SME heltäckande. Områden som inte behandlas utan där läsaren hänvisas till IFRS är:
redovisning i höginflationsländer,
aktiebaserade betalningar, till exempel så kallade personaloptioner,
jord- och skogsbruk,
delårsrapportering,
redovisning av finansiella leasingkontrakt hos leasegivare (eftersom leasegivaren sannolikt är en finansiell institution),
resultat per aktie,
rörelsegrensrapportering samt
redovisning av försäkringsavtal.
Ytterligare områden som inte täcks in är de som omfattas av pågående projekt inom IASB, exempelvis det som gäller utformningen av resultaträkningen. Eftersom arbetet fortfarande pågår har det inte bedömts lämpligt att föregripa kommande beslut.
Förenklingar i SME i förhållande till IFRS
Efter de diskussioner som IASB haft med olika intressenter föreslås några förenklingar i SME, bland andra:
Utvecklingskostnader behöver inte redovisas som tillgång utan får alltid kostnadsföras.
Aktier i intressebolag och joint ventures får värderas till anskaffningsvärde även i koncernredovisningen.
En prövning av om värdet på goodwill behöver skrivas ner behöver inte genomföras årligen utan endast när det finns en indikation på att värdet gått ner.
Aktuariella vinster och förluster ska redovisas över resultaträkningen när de uppkommer och alltså inte fördelas enligt någon av de metoder som IAS 19 anger.
Verkligt värde för jord- och skogsbruk krävs endast när det finns marknadspriser.
Flera förenklingar när det gäller redovisningen av finansiella instrument, bland annat att det bara ska finnas två klasser av instrument; sådana som värderas till upplupet anskaffningsvärde och de som värderas till verkligt värde, att reglerna för bortbokning förenklas samt kraven på tester av att de instrument som används för säkringsredovisning uppfyller kraven på effektivitet.
Förslag till förenklingar som inte införts
De intressenter som haft möjlighet följa SME-projektet har framfört en rad förslag till förenklingar som IASB inte beaktat, däribland:
Ta bort kassaflödesanalysen. Enligt IASB är dock analysen viktig inte minst för långivarna.
Redovisa alla leasingavtal som operationella. Även här påpekar IASB att uppgift om skulder till leasingföretag är viktiga att redovisa öppet.
Redovisa alla pensionsplaner som avgiftsbestämda. Med tanke på att pensionsskulderna är stora i många företag är det lätt att förstå att förslaget förkastades.
Redovisa tjänste- och entreprenaduppdrag enligt avslutat uppdrag-principen. Ett förslag till förenkling som, bortsett från skatteskäl, sannolikt inte är så populärt bland många av entreprenadföretagen.
Förenkla redovisningen av inkomstskatter. En möjlighet till förenkling vore att enbart redovisa aktuell skatt. Det alternativet förkastades dock tydligen IASB direkt. Däremot verkar man ha diskuterat längre möjligheten att begränsa redovisningen av uppskjuten skatt till endast sådana skillnader som framkommer mellan redovisat och skattepliktigt resultat. Det är ett alternativ som är betydligt mer lättförståeligt än den balansansats som införts genom IAS 12. IASB:s beslut blev dock att hålla fast vid balansansatsen men att begränsa den till enbart vissa temporära skillnader, bland annat de som framkommer vid uppskrivning av anläggningar och vid förvärv av företag.
En reservation
Utkastet till SME antogs av 13 av IASB:s 14 ledamöter. En ledamot anser dock att projektet varken är nödvändigt eller önskvärt. Vad han bland annat påpekar är att vi vet för lite om vilka behov de har som är beroende av redovisningar från SME. Långivare har nämnts som en av de viktigare användargrupperna men som framförts tidigare i diskussionerna inom IASB kan långivare normalt kräva den information som de vill ha som villkor för att bevilja kredit.
Vad kommer EU att säga?
I en artikel (Balans nr 4) om huruvida IFRS är den lämpligaste kandidaten till ett globalt redovisningsspråk skriver Jan Buisman att han anser att svaret är ja. Han kommer också in på SME och nämner att EU sannolikt inte kommer att ställa sig bakom ett förslag om att göra SME obligatoriskt för onoterade företag. I stället kommer EU att satsa på en revidering av de 4:e och 7:e EG-direktiven; ett arbete som antagligen kommer att ta flera år i anspråk.
Jan Buisman tar inte ställning till vad han anser om det föreliggande utkastet till SME. Det han pekar på är svårigheten att ge ut ett regelverk som ska gälla för såväl mikroföretag som för företag som kan vara större än många noterade företag. Det skulle kunna tolkas som att Jan Buisman är inne på att det krävs mer än ett kompletterande regelverk; en tanke som jag själv delar. Jan Buisman framhåller också fördelarna av att regelverket nära anknyter till IFRS, inte minst för utbildsningsändamål. Även det är en uppfattning jag delar. En slutsats är att det då inte är en förenkling av hur redovisningen ska upprättas som är målsättningen utan ett regelverk som är utformat så att det blir enklare att förstå och att tillämpa.
European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) tillhör den grupp av intressenter som haft synpunkter på tidigare versioner av utkastet. De har invändningar som Balans kommer att återkomma till. Oavsett om dessa kommer att beaktas i den fortsatta behandlingen eller ej är det osannolikt att SME kommer att införas som ett obligatorium för alla onoterade företag. De flesta av dessa är ju juridiska personer, inte koncerner, för vilka legala och skattemässiga aspekter väger tungt.
Rolf Rundfelt är docent i företagsekonomi rolfrundfelt@telia.com