CESR offentliggör ett urval av tillsynsbeslut

Besluten offentliggjorda

Det är mot den bakgrunden som CESR den 16 april offentliggjorde ett urval av besluten från databasen <http://www.cesr-eu.org>. Enklare beslut kommer normalt sett inte att publiceras.

Besluten är anonymiserade; varken företagets namn eller vilken tillsynsorganisation som fattat beslutet framgår. Det senare kan bidra till ett intryck av att besluten fattats av CESR, men så är alltså inte fallet.

I sammanhanget kan noteras att standard nr 1 föreskriver att de enskilda tillsynsorganisationerna periodvis ska rapportera om sina aktiviteter. Detta sker framförallt genom en årlig rapport. Några tillsynsorganisationer publicerar också löpande information om sina tillsynsbeslut på respektive webbplatser.

Det är 16 beslut som har publicerats. Vanligast är frågor relaterade till redovisning av finansiella instrument (nio, varav fem är snarlika) och rörelseförvärv (fyra) (se figur, nästa uppslag). Det förefaller möjligt att skilja på två olika typer av beslut: enkla tillämpningsfall och fall som primärt handlar om olika bedömningar.

Till den första kategorin hör exempelvis beslut nr 13, som konstaterar att vare sig utgifter för nyemission eller andra utgifter i samband med ett företagsförvärv får kostnadsföras, och beslut nr 14, som fastslår att inköp av en icke-finansiell tillgång (gas) på termin inte faller under IAS 39. Hit kan även beslut nr 5 räknas. Det handlar om ett företag som underlåtit att skriva ner kundfordringar. I detta fall fick företaget även en oren revisionsberättelse.

Till den andra kategorin hör exempelvis beslut nr 1 och nr 12, som båda behandlar identifiering av köpare vid företagsförvärv. Även beslut nr 2 – som handlar om definitionen av kontroll – återfinns här.

En del beslut hamnar mitt emellan de båda kategorierna. I beslut nr 11 konstateras exempelvis att man inte kan ignorera ett steg i den hierarki av verkligt värde som finns i IAS 41. En annan delfråga som behandlas i beslutet är om marknadspriser på lax är relevant för värdering av levande lax.

För få beslut?

I Dagens Industri den 6 november 2006 beskrev professor Jan-Erik Gröjer databasen på följande sätt:

”Alla övervakningsfall ska samlas i en stor databas i Bryssel (...) för att möjliggöra likartad handläggning. Ett himmelrike öppnar sig för redovisningsbyråkrater!”

Inte minst mot bakgrund av att antalet företag under redovisningstillsyn i Europa uppskattas till cirka 7 500 är det säkert fler än Gröjer som förväntar sig (eller befarar) att databasen kommer att vara mycket omfångsrik. Publiceringen av sexton beslut kan därför upplevas som något av en besvikelse (eller kanske lättnad).

Flera omständigheter förklarar varför besluten som nu offentliggörs är så få. Först och främst är tillsyn av noterade företags redovisning ett nytt fenomen i många länder. I vissa länder har denna tillsyn införts i samband med IAS-förordningen, dvs. med sikte på att övervaka tillämpningen av IFRS fr.o.m. 2005. I flera länder, däribland Sverige, har man istället infört redovisningstillsyn i samband med öppenhetsdirektivet. Bestämmelserna i direktivet skulle ha varit genomförda senast den 20 januari 2007. Med andra ord: det är först nu som redovisningstillsynen egentligen är i full gång. För det andra är redovisningstillsyn tidskrävande. Erfarenheter visar att det är svårt att genomföra tillsynen på mindre än sex till åtta månader. För det tredje har registreringen av beslut i databasen hittills gått trögt, vilket förklaras av avsaknad av etablerade rutiner samt ett krav på översättning till engelska, CESR:s officiella språk.

Mot den bakgrunden är det kanske inte förvånande att inget av de nu publicerade besluten berör redovisningen i en årsredovisning per december 2005. Istället handlar det framförallt om förhandsbesked (eller liknande) inför övergången till IFRS (elva av sexton beslut).

Intressanta beslut?

Vad gäller beslutens karaktär kommer säkert många, med viss belåtenhet, konstatera att det framförallt handlar om mätrelaterade frågor. Ändå kan en viss besvikelse befaras. Anledningen är dels att de enklare tillämpningsfallen är fler än besluten som primärt handlar om bedömningar, dels att även i de sistnämnda fallen kan redovisningsfrågan och/eller frågan om överträdelse skett framstå som rätt självklar och därför inte som principiellt intressant.

Återigen måste vi beakta några omständigheter. Först och främst att det är svårt att i anonymiserade beskrivningar, och med ganska få ord, beskriva all väsentlig fakta. Själva framställningen av fallen kan alltså bidra till detta intryck. För det andra kompliceras tillsynsorganisationernas uppgift att utöva tillsyn över att IFRS efterlevs av uppfattningen att endast International Financial Reporting Interpretations Committee (IFRIC) får ägna sig åt tolkning av dessa regler. Ur detta perspektiv borde de intressantaste besluten kanske finnas bland de fall där tillsynsorganisationen inte konstaterat en överträdelse, speciellt då detta beror på att standarderna upplevs som oklara. För det tredje befinner sig många organisationer och individer fortfarande i en uppstartsfas, vilket kan förklara varför beslut kan uppfattas som självklara, medan vägen dit varit komplicerad.

Databasen och beslutens roll?

Gröjer befarade att databasen öppnar ett himmelrike för redovisningsbyråkrater. Frågan om vilken roll databasen och de publicerade besluten ska ha för de finansiella marknadernas olika aktörer är mycket viktig.

Den mest grundläggande rollen är naturligtvis för tillsynsorganisationerna. Här handlar det om att möjliggöra att tidigare europeiska tillsynsbeslut beaktas i det dagliga tillsynsarbetet. Detta för att bidra till en harmoniserad syn på vad som utgör en acceptabel tillämpning av IFRS. Frågan är dock om inte diskussioner av olika fall inom European Enforcer Coordination Sessions (EECS) kommer att ha en långt större betydelse för detta.

EECS är ett andra led i samordningsarbetet. För närvarande sammanträder denna kommitté av europeiska tillsynsorganisationer ca 10 ggr/år för att dels utbyta erfarenheter mer generellt, dels samråda om specifika tillsynsbeslut. Enligt standard nr 2 ska detta, i den mån det är praktiskt möjligt, ske innan viktiga beslut fattas. Här kan databasen fungera som ett viktigt tekniskt hjälpmedel, inte minst för att förhindra att beslut som förefaller strida mot tidigare beslut fattas på nationell nivå utan en diskussion inom EECS.

Önskemål om publicering av vissa tillsynsbeslut grundar sig antagligen på samma tanke – att informera andra aktörer om vad tillsynsorganisationerna bedömer som en acceptabel tillämpning av IFRS. Här handlar det om att klargöra rättsläget och bidra till förutsägbarheten. Man kan också tänka sig att publiceringen av de olika fallen kan få en viss undervisande roll och därigenom bidra till en konsekvent tillämpning av IFRS. Sist, men inte minst, kan publiceringen av fattade beslut också ses ur ett legitimitetsperspektiv – det visar både på existensen och behovet av en fungerande tillsyn.

Anja Hjelström, Finansinspektionen

Figur 1: sammanställning av publicerade fall per standard. (Fall 13 & 14 berör två standarder och förekommer således två gånger i tabellen.)

* Tillsynsmyndigheten har prövat huruvida den redovisningsprincip som tillämpas i tidigare årsredovisningar är förenlig med IAS 39.