Ekorevisor fungerar som bollplank för åklagare i ekonomiska brott
Ekobrottsmyndigheten (EBM) håller på att utarbeta en reviderad skriftlig information för revisorer. Det gäller bland annat hur misstanke om penningtvätt ska anmälas. Ekorevisor Henrik Lundin och hans cirka 30 kollegor på EBM analyserar och utreder anmälda ekobrott. De är också bollplank för åklagarna när dessa ska besluta ifall ärenden går till åtal. ”Vi vittnar ofta i domstol” förklarar Henrik Lundin.
Ekorevisorn Henrik Lundin och hans kollegor på Ekobrottsmyndigheten i Stockholm arbetar just nu med en reviderad version av skriften ”Revisorns skyldighet vid misstanke om brott”. Man tar i första hand fram mer information om penningtvätt.
– I våra samråd med FAR SRS har vi för stått att många revisorer har problem att identifiera brott mot penningtvättslagen, säger Henrik Lundin och förklarar att broschyren ska vara klar till sommaren.
Vad ska revisorn titta efter för att avslöja penningtvätt?
– Stora kontantuttag från bank eller post giro som exempelvis går till kassan, svarar han och tillägger att banker är skyldiga att göra identitetskontroll på företag eller personer som planerar att inleda en fastare affärsförbindelse och att genomföra trans aktioner på större belopp eller om banken av andra skäl kan misstänka penningtvätt. Om misstanke om penningtvätt föreligger ska detta anmälas till finanspolisen.
Stora kontanttillskott ska revisorn också se upp med enligt Henrik Lundin.
– Revisorn måste givetvis kunna lita på sin klient och ska inte leka polis men bör ställa frågan ”vems är pengarna?”.
Henrik Lundin säger att det kan vara pengar från narkotikaaffärer eller kanske från en ”vanlig” svart verksamhet som man tvättar och använder för finansiering i ett legalt bolag. Det gäller även i samband med exempelvis företagsförvärv. Och det är här som bl.a. ekorevisorn kommer in i bilden som expert och utredare för att hjälpa åklagarna.
Att vara ekorevisor är delvis ett detektivarbete. Det gäller att analysera finansiella underlag och att göra en utredning som ”håller” i domstolen. Vad krävs för att kunna göra detta arbete? Hur har Henrik Lundin hamnat här på EBM?
– Efter civilekonomexamen gick jag en tvåårig kanslistutbildning på Skatteverket. Efter några år där tog jag anställning som redovisningschef på ett företag. Det var lärorikt, säger han och tillägger att företaget var i kris. Den ”friska” verksamheten flyttades så småningom från Stockholmsområdet och Henrik Lundin kom tillbaka till Skatteverket (som han varit tjänstledig från). Han arbetade redan då med ekonomisk brottslighet. En verksamhet som ledde vidare till arbete som ekorevisor på ekoroteln hos polisen. Det var vid mitten av 1990-talet när ekobrottsrotlarna i storstäderna arbetade för högtryck med misstänkta bedrägerier i bl.a. Nyckeln och Gamlestaden.
Henrik Lundin säger att det är skillnad mellan att vara skatterevisor och ekorevisor.
– Som ekorevisor analyserar man i första hand bokföring och ska vara absolut objektiv – ta fram det som talar till den misstänktes fördel lika väl som till hans eller hennes nackdel. Ekorevisorn ska bara koncentrera sig på väsentligheter, dvs. sådant som är möjligt att processa i en domstol.
Som skatterevisor, förklarar Henrik Lundin, ”ska man hitta felaktigheter och lägga fram ett förslag”, helt enkelt föreslå hur mycket extra skatt som de inblandade ska betala. Någon sådan uppgift har inte ekorevisorn som utreder och lägger fram fakta.
Det vanligaste ekobrottet i företagssfären är bokföringsbrott, ofta i kombination med skattebrott.
– Bokföringen kommer oftast till oss efter att bolag kommit på obestånd och försatts i konkurs, förklarar Henrik Lundin.
Ytterligare en anledning till misstanke om brott kan vara ”oredlighet mot borgenär”, dvs. att den som är på obestånd eller risk föreligger att han/hon ska komma på obestånd, tar pengar eller egendom ur företaget och använder dessa till något som inte är för ”bolagets bästa”.
Någon kan ha tagit ut pengar ...
– Vi ska bedöma när bolaget anses vara på obestånd och det ingår i vårt arbete att t.ex. visa att företagsledningen vetat om det.
40 procent av anmälningarna om ekobrott – till EBM – kommer från konkursförvaltare. Lika stor andel anmäls av Skatteverket. För de resterande 20 procenten svarar revisorer, allmänheten och andra grupper. I den senare gruppen ingår också EU-bedrägerier och då är det exempelvis Jordbruksverket som anmäler. Insiderbrott blir också allt vanligare.
– Anmälningarna från revisorer har växt ganska mycket under senare år, säger Henrik Lundin.
Detta beror enligt honom på att det vid slutet av 1990-talet infördes bestämmelser om att revisorer har vissa skyldigheter att agera vid misstanke om brott i aktiebolag samt att de idag har större kunskaper på området.
Henrik Lundin säger att bokföringsbyråer/redovisningskonsulter knappast aldrig anmäler misstanke om brott. Det är ganska naturligt, menar han, eftersom det är dessa som bokför affärshändelser och i så fall skulle anmäla sig själva.
– Man förutsätter att de seriösa redovisningskonsulterna inte bokför felaktiga eller osanna saker!
Han förklarar att lagen ska fungera preventivt och att företag därför ges en månads ”andrum” så att fel kan rättas till. Revisorn har bara plikt att anmäla direkt till EBM ifall han eller hon inte tror att företaget under denna tid kommer att göra rätt för sig.
Elisabeth Precht