Det var en gång en liten flicka som lekte att hon var revisor. Hon fyllde sitt rum med pärmar och register och hamrade glatt på sin begagnade räknemaskin. Den unga damen växte upp och hela hennes studieplanering gick ut på att hon skulle förverkliga sin flickdröm ...
Ovanstående handlar definitivt inte om mig. Att bli revisor var ett beslut som långsamt växte fram i takt med att jag arbetade i olika företag och fick arbetserfarenhet. Mitt första jobb som revisorsassistent blev på en liten lokal revisionsbyrå samma år som jag fyllde 30 år och på den byrån är jag fortfarande verksam. Jag köpte nämligen byrån när min chef valde att pensionera sig från revisorsyrket.
Min byrå består av mig och en deltidsanställd, men det är bara jag som arbetar med revision. Att vara egen och i stort sett ensam företagare har både fördelar och nackdelar. En av fördelarna är att jag får lägga upp mitt arbete efter egna önskemål och utföra det i min takt. Bland nackdelarna finns att jag inte får del av den vardagsutbildning som sker mellan kollegor på en större byrå, den som sker på fikarasten och i spontana samtal. Denna får jag istället köpa genom att delta på erfarenhetsträffar och kurser.
Vad händer om en ensamarbetande revisor blir sjuk? Hemska tanke. Det är bara att be till högre makter om en stark fysik och ett pålitligt psyke. Vitaminer och styrketräning är mitt förebyggande försvar, för vem ska ta hand om mina kunder om jag blir liggande? Visst finns all information i pärmarna för att kunna genomföra själva revisionen men vem ska utföra den?
Min hälsa är en risk i mitt företag och säkert även i andras. Byråns beroende av enstaka kund ska vi ta hänsyn till i vår analys men byråns beroende av oss själva tar vi ingen notis om. Backup på datorerna är vi också noga med men vem backar upp oss? Kan revisorsavbytare vara en nisch att satsa på?
På den lilla revisionsbyrån måste man kunna lite om allt. Egna kunskaper kompletteras med externa konsulter när så krävs. Livlinan ”ring en vän” finns som ett bra stöd. Under de brådaste tiderna när alla har fullt upp känner jag dock att jag inte alltid kan ta kollegornas tid i anspråk. De har ju egna kunder att revidera och jag kan inte be dem sätta sig in i mina också. I de riktigt besvärliga revisionsfrågorna konsulterar jag SRS kansli.
Svenska Revisorsamfundet, SRS, är ett viktigt stöd för mig och min verksamhet. Både som resurs i revisionsfrågor men också som socialt nätverk genom de erfarenhetsträffar vi har. Det var helt naturligt för mig både att bli medlem och sedan även att tacka ja till uppdraget som styrelseledamot på lokal nivå när jag blev tillfrågad. Bästa sättet att få veta vad som händer och kunna påverka är ju att finnas med där informationen ges och besluten tas.
Min lokalförening (Skaraborg-Älvsborg) är en aktiv förening med många träffar under året. Arbetet i styrelsen har medfört att jag mycket snabbt lärt känna fler andra medlemmar än vad jag gjort om jag bara deltagit på lokalavdelningsmötena. Ett litet tips till nya medlemmar alltså! Nu är vi på väg mot att närmare lära känna ännu fler kollegor genom en gemensam branschförening. Förändringar kan vara skrämmande men också utvecklande. Jag ser fram mot samgåendet med stor förväntan och hoppas mycket på att vi verkligen blir fler på våra lokala träffar.
Jag upplever att jag blir tryggare i min yrkesroll i takt med att åren går och erfarenheterna samlar sig. Samtidigt är den ständiga utvecklingen i vårt yrke med krav på vidareutbildning och kompetenshöjning en utmaning att möta. Det gäller att hänga med, men allt som är roligt är lätt att göra.
Det känns lite skrämmande att förutsättningarna för att bedriva revisionsverksamhet kan komma att ändras drastiskt om revisionsplikten tas bort. Här har vi alla i föreningen ett viktigt uppdrag att utföra. Kanske kan vi inte få små barn att drömma om att bli revisorer men vi måste visa företagen och deras intressenter att vi är en viktig resurs för dem.
Gunilla Svedberg är godkänd revisor. Hon äger och driver ACT revision i Kinna.