Tre ideella föreningar och deras redovisning
Agneta Gustafson följer i sin avhandling (Handelshögskolan, Göteborg) på nära håll tre helt olika ideella föreningars sätt att redovisa sin verksamhet. Det handlar om ideella resurser, förtroendekapital och mätning av mål och effekt. Studien beskriver vad ett studieförbund, ett fackförbund och en hjälporganisation vill kommunicera och vilka normer som styrt deras praxis före och efter det att den nya bokföringslagen trätt i kraft.
Det är inte helt givet vem föreningarnas årsredovisningar framställs för. I studieförbundet menar de att deras intressenter bedömer verksamheten genom andra kommunikationskanaler än årsredovisning. I fackförbundet framställs årsredovisningen framför allt för medlemmarna. Dessa hade dock ett mycket begränsat intresse av årsredovisningen, vilket kan bero på att de har svårt att tolka de finansiella rapporterna.
I hjälporganisationen menar de däremot att årsredovisningen används i kommunikationen med deras intressenter. Det var också hjälporganisationen som ansträngt sig mest för att möta sina intressenters specifika behov av redovisningsinformation. De såg årsredovisningen som ett verktyg i konkurrensen om knappa resurser.
Ett flöde av resurser
Förvaltarskapet handlar om hur anförtrodda resurser har förvaltats. Att i en resultaträkning, lik den i kommersiell redovisning, redovisa hur resurserna har använts, visade sig inte helt enkelt. Det handlade om att redovisa hur resurserna flödar genom föreningen.
Tillgångarnas omsättningshastighet är ett mått på hur snabbt resurserna flödar genom organisationen. Studieförbundet omsatte sina tillgångar 35 gånger/år, vilket innebär att resurserna har flödat mycket snabbare genom den föreningen än genom hjälporganisationen, där hastigheten bara var 0,4 gånger/år. I hjälporganisationen tar resursprocessen betydligt längre tid, eftersom det kan dröja innan olika hjälpinsatser kan genomföras.
Periodiseringsproblem
Periodiseringar av detta flöde visade sig ha stor betydelse. Orsaken till att periodiseringar blev viktiga i insamlingsorganisationen och fackförbundet var att de måste kunna visa hur resurser har använts. Periodiseringsproblemen dyker upp när resurserna flödar långsamt, dvs. när tillgångarna inte utnyttjas under samma redovisningsperiod som de erhålls.
I hjälporganisationen behövde de först få in pengar innan de kunde planera hur de ska användas. Det innebär att det måste få ta en viss tid att utnyttja resurserna. Detta skapar dock periodiseringsproblem. Innan lagen trädde ikraft gjorde hjälporganisationen många avvikelser från de normer som råder för affärsdrivande företag och skapade istället redovisningslösningar som var anpassade till den egna föreningens förhållanden. Orsaken var att de ville visa hur resurserna används. Denna möjlighet minskade avsevärt i och med att den nya bokföringslagen trädde i kraft för ideella föreningar. Det är på denna punkt föreningarna fick problem vid tillämpningen av den nya lagstiftningen eftersom lagen inte tillåter vissa periodiseringar.
Frivilligarbete
Frivilligarbetet är ytterligare en resurs som flödar genom de aktuella föreningarna. För att ge rättvisa åt den verksamhet som bedrivs behöver alla resurser som flödar genom organisationen redovisas i årsredovisningen. Frivilligarbetet påverkar i hög grad verksamheternas måluppfyllelse och effektivitet. Här behöver andra mått än kronor användas. Ingen av föreningarna har redovisat hur frivilligarbetet har använts.
Resultat – effektivitetsmått
Skillnaden mellan intäkter och kostnader är inget resultatmått i den ideella sektorn. Man kan t.ex. inte att säga att en negativ skillnad är något ”dåligt”. Det krävs en verbal berättelse för att redovisa det egentliga resultatet av den verksamhet som bedrivs. Föreningarnas företrädare menar att verksamheten och kostnaderna är deras största prestation med den förhoppningen att kostnaderna går till klok verksamhet. Att mäta effekten av olika aktiviteter visade sig vara svårt. Därför talar man mer om att göra ”rätt” saker. När inte bidragen är ändamålsbundna blir budgeteringen viktig. Då bestämmer kongressen, stämman eller styrelsen, vad som är ”rätt” saker. I verksamhets- eller förvaltningsberättelsen har föreningarna beskrivit mål och måluppfyllelse.
Hjälporganisationen redovisade verksamhetsmått i antal av olika hjälpinsatser som genomförts, antal familjeåterföreningsärenden, transporter från katastrofförrådet etc. Effektivitetsmått i form av relationstal saknades nästan helt i föreningarnas årsredovisningar. Den verbala berättelsen får en större betydelse och omfattning i den ideella föreningen än i ett affärsdrivande företag.
Föreningarnas kapital
Hjälporganisationen definierar sitt egna kapital som: Medel som organisationen har tagit emot och som på balansdagen inte har betalats ut och där det inte föreligger en juridiskt bindande förpliktelse. Kapitalet i föreningarna ska användas och inte samlas på hög, vilket innebär att det föreligger en förpliktelse i allt kapital. Ändamålsbundna medel har sin destination och fritt kapital måste användas för föreningens verksamhet. När förpliktelsen inte är juridiskt bindande skulle den kunna benämnas ”moralisk förpliktelse” gentemot både givaren och de som utgör målgruppen för verksamheten.
Enligt fondteorin definieras redovisningsenheten i termer av tillgångar och de ändamål som dessa tillgångar är riktade till (Riahi-Belkaoui, 2000 s. 168). Finansiärerna kan enligt denna teori lägga restriktioner på tillgångarna men har inga krav på dem. Balansräkningen skulle då vara en redovisning av tillgångar och de restriktioner som gäller för tillgångarna. Då skulle man inte behöva klassificera tillgångarna som antingen skulder eller eget kapital, vilket man brottats med i både hjälporganisationen och fackförbundet. Fondteorin stämmer betydligt bättre med de förhållande som råder i de föreningar som studerats än ägarteorin.
Slutsats
Skillnaden mellan ett affärsdrivande företag och en ideell organisation borde visas i redovisningen. Resultatet från den aktuella studien stödjer tidigare forskning, där den ideella organisationens egenart har framhållits. Den nya bokföringslagen har inneburit en betydligt större enhetlighet mellan föreningarnas sätt att redovisa, vilket är av stort värde för alla som vill kunna jämföra föreningar inom samma bransch med varandra, men det är på bekostnad av relevansen i informationen. En slutsats av detta är att redovisningsbegrepp behöver definieras och redovisningsnormer behöver fastställas som är anpassade till de förhållanden som råder inom den ideella sektorn.
Agneta Gustafson är verksam vid Örebro Universitet och på KPMG i Stockholm. Forskningsstudierna i samband med denna avhandling har genomförts vid Handelshögskolan, Göteborgs Universitet.
Den växande ideella sektorn: Ny utredning – Idrott och skatt
Sommaren 2004 tillsattes en utredning som skulle se över ”inkomstbeskattningen av ideella föreningar som bedriver idrottsverksamhet samt vissa inkomstskattefrågor som berör idrottare, domare och andra idrottsfunktionärer”. Riksdagsman Kjell Nordström (s) utsågs till ordförande. I början av mars presenterar utredningen sitt förslag som i korta drag innebär:
Idag kan idrottsföreningars närings verksamhet befrias från skatt om man kan påvisa att verksamheten görs ”av hävd”. Utredningen föreslår att denna modell ska ersättas med att föreningar blir skattebefriad ifall verksamheten inte konkurrerar med någon näringsidkares verksamhet. Vilken verksamhet som kan komma ifråga ska Skatteverket avgöra.
Utredningen föreslår att den sportklubb som är en ideell förening får ha högst 20–25 procent professionella spelare. Detta innebär att klubbarna måste ha omfattande ungdomsverksamhet.
Reklamskatten slopas för idrottsklubbarna.
Skyldigheten att lämna kontrolluppgifter gäller idag när en förening betalat ut 100 kronor eller mer. Detta beloppet föreslås öka till 1 000 kronor för att sammanfalla med det belopp där man börjar betala sociala avgifter.
Ändrade regler för domares resebidrag. Dessa föreslås i framtiden inte behöva ta upp reseersättning som inkomst av tjänst. Idag kan de göra detta först efter 7 000 kronors avdrag.