– som har blivit bättre på redovisning
Det har hänt mycket och mycket har blivit bättre efter 2001 då krav infördes på att många ideella föreningar ska följa bokföringslagen. Men det finns fortfarande svaga punkter, exempelvis vad gäller hantering av bidrag och skatter samt hur man i årsredovisningen beskriver kopplingen mellan den ideella verksamheten och de kostnader som den medför. Detta är Eva Törning och Jonas Grahn överens om. Båda är verksamma inom Öhrlings PricewaterhouseCoopers (ÖPwC) som enbart i Stockholm har cirka 40 anställda sysselsatta med ideella organisationer.
Ur ett redovisningsperspektiv så är den ideella sektorn oerhört heterogen, förklarar Eva Törning som är redovisningsspecialist och kontorschef för ÖPWC i Helsingborg. Hon har tidigare arbetat som sekreterare i den statliga utredning som arbetade fram förslaget till nuvarande redovisningslagstiftning.
Ideella föreningar kan vara allt från SOS barnbyar som är en del av en internationell organisation, via svenska insamlingsorganisationer som Cancerfonden, till fackföreningar, studieförbund, kyrkor, idrottsföreningar, etc.
Jonas Grahn som är auktoriserad revisor och leder ÖPWC:s enhet för ideell sektor, säger att vad gäller regler om bokföring och redovisning så finns det tre olika nivåer/storlek på ideella föreningar (se diagram nedan):
De som inte behöver följa bokföringslagen (BFL) alls, de som ska följa BFL med viss koppling till årsredovisningslagen (ÅRL) samt de stora föreningar som måste följa både BFL och ÅRL. Om föreningen bedriver näringsverksamhet ska man alltid följa BFL och med det följer en koppling till brottsbalken. Styrelsen kan med andra ord ställas inför rätta för bokföringsbrott.
– Det är problematiskt att alla som bedriver näringsverksamhet måste följa BFL. Att det gäller även en liten förening som säljer korv i pauserna på fotbollsmatcher för att hjälpa till att finansiera den ideella verksamheten, menar Eva Törning.
Hon och Jonas Grahn är överens om att de vill ha ändrade regler på denna punkt. I detta sammanhang nämner de den anpassning till EU:s regelverk som en utredning analyserat (bl.a. föreslagit skattefrihet vid inkomster under 90 000 kronor) men som ännu inte blivit proposition.
Och detta är inte det enda förslaget till förändring som berör den ideella sektorn. Förslag till förenklade redovisningsregler som regeringen presenterat innebär – ifall förslaget går igenom i riksdagen – att gränsen för vilka företag som måste presentera en årsredovisning ändras. Det blir då frågan om ett fast belopp istället för ett visst antal prisbasbelopp som indexregleras.
Eva Törning menar att många föreningar vill visa upp sina räkenskaper. Därmed har transparensen inom sektorn stadigt ökat. Den största organisationen, Svenska kyrkan, har till och med frivilligt infört krav på redovisning enligt BFL inom alla sina 850 enheter. Detta trots att en del av dessa enheter är så små att de enligt lagen inte är tvingade.
– ”Medlemsavgiften” [läs: kyrkoavgiften] är extremt hög i kyrkan vilket medför att man ser ett särskilt behov av att redovisa vad pengarna går till, säger Jonas Grahn och tillägger att för att hjälpa olika ideella föreningar med deras årsredovisning så har ett antal mallar arbetats fram. Det finns mallar för årsredovisning bland annat i insamlingsorganisationer, i Svenska kyrkan, idrott, fackföreningar och frikyrkor. Att man skiljer mellan Svenska kyrkan och frikyrkor beror bl.a. på att de förra har begravningsverksamhet.
Organisationer som samlar in pengar till tsunamins offer har hamnat i en speciell situation.
– Det är viktigt att förklara för givarna att detta är pengar som föreningarna inte kan göra av med direkt. Röda Korset till exempel, har ett åtta års perspektiv, säger Jonas Grahn och berättar att i vissa andra länder finns krav på att insamlade medel spenderas inom ett år. Detta har inneburit att efter tsunamin så har en del svenska organisationer hållit igen för att kunna spendera mer senare. Och så finns det rent praktiska skäl till att pengarna inte kan användas för det tänkta ändamålet så snabbt som givarna kanske vill: Det tar helt enkelt tid att åter uppbygga hela samhällen och en raserad infrastruktur.
Jonas Grahn som bl.a. är revisor i Riksidrottsförbundet visar på två viktiga områden för idrottsrörelsen där tydlighet är viktig: Hanteringen av bidrag samt skatter.
Det är miljarder i bidrag som slussas ut till idrotten. Problemet är bl.a. hur man redovisar att pengarna använts för därtill avsett ändamål.
Det är imponerande hur den ideella sektorn generellt lyft sig ur redovisnings synpunkt, menar Eva Törning.
Hon berättar att 2002 var det fortfarande ofta frågan om att man ”gjorde så gott man kunde ”.
– Nu ser man genomtänkta och strukturerade årsredovisningar, säger hon och för klarar att syftet givetvis är att alla – även de medlemmar som inte har ekonomisk utbildning – med hjälp av redovisningen ska kunna förstå vad föreningen håller på med.
En svårighet på redovisningens område är att koppla ihop med och redogöra för verksamheten och vad den kostar:
– Vad kostar det exempelvis att ha en veckas fotbollsläger. Det borde vara med i redovisningen, säger Eva Törning.
Nyckeltal som beskriver verksamheten är en av hennes käpphästar. Det kan vara antalet biblar Jehovas Vittnen skänkt bort under året eller antalet elever i en fotbollsskola.
– Det är bra nyckeltal att ha med.
Både hon och Jonas Grahn tror på positiva förebilder för att sprida kunskap om bra redovisning. I detta syfte delar ÖPWC sedan fyra år tillbaka ut ett pris för bästa årsredovisning inom den ideella sektorn. Senast gick priset till Svenska Missionskyrkan.
– Knöligast [i redovisningen] är hanteringen av ändamålsbestämda medel, säger Jonas Grahn.
Före 2001 visade resultaträkningen alltid noll hos vissa ideella organisationer, vilket var helt i sin ordning på den tiden. Man öronmärkte medel för olika framtida ändamål. Detta är inte möjligt enligt ÅRL eftersom det inte uppfyller kraven på att vara en förpliktelse.
– Nu ska man istället öronmärka pengarna inom eget kapital. Vi har skapat en särskild modell för detta, säger Jonas Grahn och visar på en mall.
Ett annat problem unikt för vissa ideella organisationer verksamma runt om i världen kan uppstå när man enligt BFL är skyldig att bokföra en kassatransaktion senast nästa arbetsdag. Alla har ju inte anställda. När är då nästa arbetsdag? Och hur gör man med verksamhet i utlandet som ska redovisas i Sverige men inte går att få ut ur landet förrän månader senare?
Frågorna är fler och specifika för den ideella sektorn: Hur redovisar man klädinsamling? Ska varje enskilt donerat plagg värderas? Eller värderas lagret vid årets slut? Hur ska man veta vilka klädesplagg som ska säljas och vilka som ska skickas som klädpaket till behövande? Eller...?
Både Eva Törning och Jonas Grahn säger att det är roligt att arbeta med den ideella sektorn: ”det ger en extra dimension”. Jonas Grahn förklarar:
– Det är inte bara det ekonomiska resultatet som avgör en organisations framgång. Man måste också kunna redogöra för verksamheten. Det är egentligen frågan om att mäta uppfyllelsen av ändamålet.
Eva Törning säger att hon märker bland studenter att fler och fler intresserar sig för den ideella sektorn. Fler skriver uppsats i ämnet och fler vill ägna sig åt denna typ av redovisning och revision.
Elisabeth Precht