Högsäsongens hets är hård, dataskärmen gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast revisorn är vaken.
Står där så grå vid byrådörr, grå kostym under grå rock, precis, som så många vintrar förr, almanackan ser ut som en stor krock, tittar på skärmen, suckar tungt revisionsprogrammets dunkla mur, grubblar, funderar att dokumentationen låta, det är ju som en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår, skakar på huvud jag måste rätta – ”Nej, den dokumentationen är alltför svår, Nej, jag gillar ej detta.” – slår som han plägar, inom kort slika spörjande RS-tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin nästa syssla.
Går till arkiv och kaffemaskin, känner på alla låsen – assistenterna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen.
Glömsk av revisorsnämnd, kvalitetskontroll och tvång revisorn på byrån har ock en dröm: skrivbordet han lutar sig över fylls med massor av klöver.
Tänker på hustru och barn i huset, tänk, hur de sova därinne. Går till kontorschefsrummet, där tuppen står stolt på sin högsta pinne.
Karo i rummet bredvid mår gott, vaknar och viftar med handen smått, Karo som revisorn känner, de äro goda vänner.
Revisorn smyger sig sist att se klientpärmarna de kära, länge och väl han märkt, att de hålla hans flit i ära; sekreterarens kammar han sen på tå nalkas att se den söta små, ingen må henne förtrycka: hon är hans största lycka.
Så har han sett dem, VD och partner, ren genom många leder undra som barn; men varifrån komma de väl hit neder? Revisorer följde på revisorer snart, blomstrade, åldrades, gick – men vart? Generationsskiftesgåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!
Revisorn vandrar till redovisningskonsultens loft: där han har bo och fäste högt på skullen i pappersdammets doft, nära vid konsultens näste; nu är väl konsultens näste tom, men till våren med blad och blom kommer han nog tillbaka, och får se sin näpna maka.
Då har han alltid att kvittra om månget ett normgivningsminne, intet likväl om gåtan, som rör sig i revisorns sinne. Samlingsvolymen tjock som en vägg, vilar under revisorns skägg, strimman från skägget blänker, Revisorn grubblar och tänker.
Tyst är rummen och kontorslandskapet all, livet där ute är fruset, blott från fjärran av luftkonditioneringens fall höres helt sakta bruset. Revisorn lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström, undrar, varthän den skall fara, undrar, var källan till tillförlitlig information kan vara.
Högsäsongens hets är hård, dataskärmen gnista och glimma. Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på taken. Endast revisorn är vaken.
Tomten önskar alla Balans läsare GOD JUL och GOTT NYTT ÅR