Stefan Engström och Martin Johansson har i senaste numret av Balans återkommit i denna numera något utdragna debatt. Vi avser att för vår del avsluta debatten med följande ord.
Engströms och Johanssons senaste inlägg utgörs till större delen av författarnas egna lämplighetsöverväganden. Endast i ett avseende görs en hänvisning till en bestämmelse i ABL, vilken vi återkommer till nedan. Vi har inget att invända mot dessa lämplighetsöverväganden. Vår ambition har dock inte varit att skriva om lämplighet utan om den tekniska utformningen av bestämmelserna i nya ABL.
Den enda hänvisning som Engström/Johansson gör till en bestämmelse i nya ABL avser 17 kap. 4 §, som enligt deras uppfattning innehåller ett ”uttryckligt förbud mot förskottsutdelning”. Engström/Johansson framhåller därtill att ”den nya lagens uttryckliga förbud mot förskottsutdelning saknade sin motsvarighet i den tidigare lagen”.
Enligt vår mening innebär förbudet mot förskottsutdelning att det inte är tillåtet att ta i anspråk överskott från ett avslutat räkenskapsår innan det föreligger en vid årstämman fastställd balansräkning. Med denna utgångspunkt kan den tekniskt intresserade läsaren slå upp 17:4 och därmed konstatera att denna paragraf inte innehåller något förbud mot förskottsutdelning, utan (endast) reglerar möjligheten till efterutdelning av balanserade vinstmedel. 1975-års ABL innehöll en regel (”beloppsspärren”, 12:2), enligt vilken det framgick att vinstutdelning till aktieägarna inte fick överstiga vad som framgick av fastställd balansräkning. Motsvarande bestämmelse återfinns numera i 17 kap. 3 §, där det framgår att en värdeöverföring ska baseras på den senast fastställda balansräkningen. Med andra ord ger redan en jämförelse av lagtexterna vid handen att förbudet mot förskottsutdelning inte är någon nyhet i nya ABL. Beträffande förskottsutdelning uttalas därtill i förarbetena (se SOU 1997:168 s. 70) att ”Det nuvarande, i borgenärernas intresse uppställda, förbudet att utbetala vinst avseende räkenskapsår för vilket årsredovisning inte fastställts bör bestå.”.
Som sagt – vi har för egen del inget att invända mot allmänna lämplighetsöverväganden, men vi konstaterar att vi i tekniskt hänseende haft helt andra utgångspunkter för vår analys än vad Engström/Johansson haft för sin.
Urban Engerstedt är chefsjurist hos FAR SRS och Peter Åkersten är bolagsjurist hos KPMG och ordförande i FAR SRS referensgrupp för revisions- och bolagsrätt.