10 år med Revisorsnämnden – firade med seminarium

Revisorn och straffrätten

Revisorn och straffrätten var nästa punkt på dagordningen. Vilket ansvar har revisorn för att förebygga och anmäla brott? Och vilket straffrättsligt medverkandeansvar har revisorn för en klients brottslighet?

Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, inledde med att konstatera att dagens revisorer har all anledning att intressera sig för straffrätt. Hon sa också att frågan om gränsdragningen mellan brott och disciplinförseelse är intressant. Ett exempel är bokföringsbrott där revisorn på en rad punkter ska anmäla vid misstanke om brott.

– Det är en oerhört svår uppgift för revisorn att göra den bedömningen, sa hon.

På en fråga om huruvida vi kommer att få se mer av anmälningsplikt svarade Madeleine Leijonhufvud att hon tror att revisorn i framtiden i högre grad kommer att utnyttjas som uppgiftslämnare.

Kent Madstedt, chefsåklagare vid Ekobrottsmyndigheten (EBM), konstaterade att det knappast har blivit enklare att vara revisor under det gångna året. Han syftade bland annat på skyldigheten att anmäla misstanke om penningtvätt. EBM tar emot runt 100 anmälningar om året från revisorer, en siffra som successivt har ökat.

– Men jag skulle vilja ha fler anmälningar ... samtidigt som jag vill ha färre anmälningar, sa han.

Vad han menade är att en stor del av de brott som anmäls handlar om så kallade oaktsamhetsbrott som skulle kunna förhindras genom förebyggande insatser, i stället för att företagen hamnar hos EBM. Däremot vill han se fler anmälningar av de stora skurkarna, de med kriminellt uppsåt.

Hans Strandberg, advokat på advokatfirman Nordia, sa att han i sitt arbete har noterat en allt aggressivare inställning när det gäller revisorns delaktighet vid oegentligheter inom bolag. Ett skäl kan vara att revisorn omfattas av försäkringsskydd, vilket andra saknar.

– Revisorn är ofta indragen i de utredningar som jag kopplas in i, sa Hans Strand berg.

En fråga som väckte en hel del frågor hos publiken var HD-domen från 2004 som fastställde att det är ett brott att inte upprätta årsredovisningen i tid.

– Varför ska man gå via revisorn? Det är otidsenligt att kriminalisera den här typen av brott, menade en av åhörarna och tillade att det vore bättre att höja straffavgiften för för sent upprättad årsredovisning.

– Jag skulle vilja kalla det ett nonsens brott, sa en annan deltagare. Vi beivrar en företeelse (skyldigheten för samtliga aktie bolag att lämna in årsredovisning) som inte existerar i andra länder och sätter en ganska grov brottsetikett på den, fortsatte han.

Kent Madstedt uttryckte en viss förståelse för resonemanget.

– Det finns ett inslag av ordningsfråga i detta. Men man bör ha klart för sig att bris ter i redovisningsarbetet kan vara ett varningstecken. Som revisor måste man all tid intressera sig för varför en försening har uppkommit, sa han.

En annan fråga som engagerade åhörarna var att revisorn måste lämna uppdraget i samband med att han eller hon lämnar in en anmälan till åklagare.

– Detta kan sätta ett bolag i en svår situation. Jag vet fall där styrelsen själva har lämnat in en anmälan för att kringgå detta, var det någon som sa.

Exempel som togs upp var bolag där en enda styrelseledamot har gjort sig skyldig till ett brott, exempelvis förskingring, men där resten av styrelsen åtnjuter revisorns fulla förtroende. Eftersom förskingring är ett brott måste revisorn anmäla detta, vilket medför att han eller hon ska lämna uppdraget. I ett sådant fall skulle det kanske vara bättre för återskapandet av ordningen i bolaget om revisorn, som känner till verksamheten, kunde fortsätta sitt uppdrag.

Revision av mindre aktiebolag

Efter lunch var temat ”Revision av mindre aktiebolag – är en revision alltid en revision”.

Förste man i talarstolen var Björn Markland, sekreterare i Nordiska Revisorsförbundet, som inledde med en målande historiebeskrivning.

– Jag tycker inte man ska slopa revisionsplikten – vi kommer ha problemet kvar ändå, sa Björn Markland och pekade på några olika vägar ut ur SME-dilemmat (Small and Medium-sized Enterprises):

Göra något annat än revision, strukturera revisionsstandard/rekommendationerna så revisionen av SME får ett annat faktiskt innehåll eller renodla revisionsstandarderna så att de verkligen handlar om revisionsmålen och inte metoderna.

Björn Markland menade att en differentiering av produkten bör eftersträvas, men det är viktigt att vara försiktig. Vad tror allmänheten att revisorn gjort?

Uppsala-professorn Jan-Erik Gröijer liknade revisorerna vid ett lok som man bara kopplar fler och fler vagnar bakom.

Han menade också att man får en känsla av att revision är en endimensionell produkt – varför kan inte revisionen vara differentierad (stora och små företag)?

– Tittar man på revisionsberättelsen så finns det bara en produkt. Varför inte ha en bilaga med ett ”avbockningsformulär” ...

– Jag vill se mycket mera revisionsberättelse i framtiden, sa Jan-Erik Gröijer.

Ivar Verner, auktoriserad revisor på Lindebergs Grant Thornton, fortsatte:

– Det är kul att vara revisor.

Ivar Verner tog upp det åttonde bolagsrättsliga direktivet och att man där skiljer på stora och små företag.

– Det möjliggör att ha skilda redovisningsregler för stora och små företag.

Han pratade också om de så kallade ”kombiuppdragen” och förslaget om att dessa skulle förbjudas.

– ”Kombiuppdragen” är viktiga och omfattande på alla revisionsbyråer – inte bara de små.

Det är god kvalitet på svenska företags redovisning, menade Ivar Verner som inte kunde påminna sig några skandaler i svenska småföretag.

– Behåll revisionsplikten, men förenkla redovisningsreglerna för de små företagen. Därmed kan vi också förenkla revisionen, avslutade Ivar Verner.

När ordet sedan släpptes fritt var det många som ville vara med och debattera.

Pernilla Halling

Åsa Ehlin