Visst har kläder en nyttofunktion, skriver Francois Boucher i boken ”Klädedräktens historia: den västerländska dräkten genom 20 000 år”. Han förklarar samtidigt att redan tidigt tillmättes klädedräkten sannolikt en viss magisk kraft samt gav uttryck för en önskan att imitera – exempelvis ett djur. Dräkten kunde vara avsedd att injaga fruktan och vördnad samt intryck av rikedom och makt. ”Den militära uniformen ... är också avsedd att skrämma, att skydda bärarens kropp och att ge uttryck för hans medlemskap i en grupp ...”
Ytterligare två funktioner har Boucher funnit: Dräkten som ett medel att förföra samt att kläderna kan ha religiös betydelse.
Dräktens utveckling i Europa
Den europeiska dräktens historia kan, enligt Boucher, delas in i tre perioder:
Den första perioden sträcker sig fram till 1300-talet. Innan dess förändrades kläderna mycket lite. Dräkterna visade inte upp några nationella särdrag och var mer eller mindre likadana i alla samhällsklasser.
Den andra perioden sträckte sig från 1300-talet fram till den industriella revolutionen på 1800-talet.
Det var vid 1300-talets mitt som den långa böljande dräkten – som varit gemensam för män och kvinnor – försvann. I fortsättningen bar männen kort dräkt och kvinnorna lång. Endast vid hoven, i kyrkliga och akademiska sammanhang bar männen lång dräkt. Under denna period blev dräkten generellt sett kortare och mer figursydd. De kortade överdelarna blottade benen och krävde snävare och bättre sittande hosor.
”Fram mot 1371 kom någon på att bemöta kritiken mot det nya dräktskickets oblyghet genom att sy ihop hosans båda delar” förklarar Boucher. Och så var den första byxan född. Till att börja med var dock tygstycket som användes för att sammanfoga de båda benkläderna löst och byttes som en slags underkläder.
Det var under denna tid som kläderna blev mer personliga och nationella drag började skönjas. Samhällsomvandlingen med städernas tillväxt i allmänhet och borgerskapets tillkomst i synnerhet ledde till att fler ville få del av adelns privilegier.
”Dräkten blev härigenom, för en samhällsklass till ett medel att demonstrera det egna sociala framåtskridandet ...” förklarar Boucher.
Kungen införde överflödsförordning
Med början under 1500-talet försökte de privilegierade att stävja de lägre samhällsklassernas användande av exempelvis dyrbara spetsar och kostsamma tyger som visade på makt och rang. I Sverige skedde detta genom Kunglig Majestäts överflödsförordningar. Ett exempel är den förordning som utfärdades 1766 med ”förbud emot silfwer och gulds brukande på officerares uniformer samt monderingar.”
I vissa delar av landet kunde sockenstämman slå fast vad män och kvinnor skulle bära för kläder. Särskilt för kvinnorna var det föreskrivet hur de skulle klä sig vid olika tillfällen då de gick i kyrkan. Det var skillnad mellan män och kvinnor samt om de var gifta eller ej: ogifta kvinnor fick visa håret medan de gifta skulle bära huvudbonad. Dessa regler gällde först för alla stånd men luckrades sedan upp – uppifrån.
Klädseln markerade rang
På 1500-talet började europeiska soldater bära uniform. En av orsakerna var enligt Boucher att vapnen blivit kraftigare och att även fotfolket därför behövde ”rustning”. Dessutom var det en fråga om att göra hierarkin synbar: Befälen visade rang genom att bära skärp i landets färger eller över ena axeln. Fotfolket skaffade sig också speciella kännetecken. ”Svenskarna hade en halmvippa” i hatten berättar Boucher.
– Karl XI:s armé (mot slutet av 1600-talet) med sina blåa rockar hade den första svenska militära uniformen, berättar Ingrid Roos, intendent på Nordiska museet. Hon tillägger att uniformen bland annat var ett led i marknadsföringen av den svenska armén. De svenska gossarna skulle se snygga ut. Och ge intryck av disciplin.
Det militära och civila modet har växelvis påverkat varandra.
Efter franska revolutionen kom kvinnodräkten att dra allt mer uppmärksamhet till sig, medan mansdräkten blev mer eller mindre ”ointressant”.
”Denna utveckling skedde parallellt med industrialiseringen där männen spelade en allt viktigare roll. Men den kan också ha varit en följd av alla krig, som tog oräkneliga män från deras hem och familjer för att istället låta dem göra krigstjänst och därmed också gjorde slut på deras intresse för den civila dräkten”, förklarar Boucher.
Haut couture – för de rika
Vid 1800-talets mitt inleddes den tredje perioden som Boucher identifierat i klädedräktens historia och den pågår fortfarande. Denna period definieras av ”... ett dräktskick som i ständigt ökad utsträckning avpersonifieras och blir allt mer internationellt, påverkat av industrins massproduktion ...”
Samtidigt såg den dyrbara haut couture dagens ljus som en motreaktion mot massproduktionen och ett sätt att bevara personifieringen – för de välbärgade. Dräktskicket i Europa blev ett uttryck för den nya medelsklassens ambitioner att nå höga maktpositioner i samhället.
Kostymen föddes vid denna tid. Sådan som vi ser den idag – med byxor, kavaj och kanske väst – har den sitt ursprung i England, men med inspiration från Frankrike. Från början var kostymen ett ledigare fritidsplagg.
– Vi har sett hur klädedräkten demokratiserats. Flertalet bär i stort samma modell. Det som skiljer sig åt är material och utförande, säger Ingrid Roos.
Elisabeth Precht